Från Bucharest, Wallachiets hufvudstad,
skritves den 2 Juni: Den till ockuperande af
Wallachiet bestimda ryska arragkåren har i
dag på morgonen gått öfver Pruth viå Leova.
Öiverbefälhafvaren general Gortschakoft vän-
tas till Bucharest. General Ozerow (förmod-
ligen förre charge daffaires Ozerow) skall be-
gifva sig till Konstantinopel för att öppna nya
underhandlingar.
Ryssarne tillåta ej att sultanens firman om
bekräftelsen på de kristnas rättigheter får pu-
bliceras i Donaufurstenoömena.
Franska och engelska pressen sysselsätter
sig med ockupationen af Donaufuretendömena.
Constitutionnel har en artikel, hvari förkla-
rag att hoppet om Österrikes bemedling för-
gvunnit och att Moldaus besättande är en full-
ständig casus belli. Det tillhör nu sultanen
att gripa initiativet, England och Frankrike att
hjelpa honom, om han bestämdt fordrar det.
Journal des Dåebats, behandlar saken med
mycket lugn, ehuru den förklarar öfvergången
af Pruth för ett kränkande af fördragen och
den europeiska statsrätten och beklagar den
gagnlösa och förderfliga handling, till hvilken
kejsar Nikolaus Jätit hänföra sig. Frågan lig-
ger icke mera i Petersburg, utan i Konstanti-
nopel: Europa är aultanen och hans ministrar
tack skyldig för den moderation som de vi-
sat, och man bör hoppas att denna skall fort-
fara. Ett angrepp på ryska armåen i fursten-
dömena vore en ändamälslös oförvägenhet, som
endast kunde anstå förtviflade. Man kunde
hoppas att Englands och Frankrikes råd i detta
hänseende hade kommit till Konstantinopel en
dag före underrättelsen om öfvergången a!
Prutb, och att straxt derefter ett manifest skulle
utfärdas af Porten, för att officielt framställa
förhållandet för Europa och ställa anmaning
till dem som undertecknat fördraget af 1841.
såsom naturliga försvarare af statsrätten, hvilka
icke kunde neka Porten sin medverkan. 5Se-
dan skulle makterna samstämmigt rådslå om
en lösning, som främjade hvars och ens rätt
och värdighet. ( Journal des Debats, räknar
derpå att öfvergången af Pruth först skett den
5 och sålunda först den 8 kunnat vara bekant
i Konstantinopel. Men allt har nu skett tre
dagar tidigare, och det är nu fråga om icke
franska och engelska ministrarne i Konstanti-
nopel gjort bruk af sina fullmakter.)
Morning Posta, organen för det mera ener-
giska partiet inom engelska ministeren, har
en kort ledande artikel, zom begynner med
följande strof: Genom öfvergången af Pruth,
genom denna krigiska handling, upphäf-
ver Ryssland alla fördrag och söndersliter alla
band emellan sig och Turkiet, Till och med
om saken nu skulle afbjelpas genom under-
handlingar, är det visst att man aldrig mera
skulle medgifva Ryssland fördelar, som det
så förträffligt vet ait missbruka, eller protek-
torater, under hvilkas mask det förstår att så
verksamt befordra sina förföljelseplaner. Det
heter i slutet af denna artikel: Skola de en-
gelska och franska flottorna löpa in genom
Dardanellerna? Detta beror helt och hållet på
ambassadörernas förgodtfinnande och sulta-
nens önskhingar. Om Konstantinopel på nå-
got sätt blir hotådt, skola de utan tvifvel icke
dröja ett ögonblick att skynda till ottomani-
ska hufvudstadens skydd. Om Konstantino-
pel icke hotas, skola flottorna efter lord Red-
cliffes och hr de la Cuurs förgodtfinnande
passera eller icke passera Dardanellerna. Att
de dertill äro berättigade, derom finnes icke
det ringaste tvifvel; att de skola göra det i
rätta ögonblicket, derom ken man vara säker.
Enligt Wanderer, ärnar Porten, om Ryss-
land bibehåller sin botande ställning, inkalla
deputerade från alla provinser till Konstantino-
pel, ett slags ständerförsamling, såsom några
gånger förut vid vigtiga tillfällen varit bruk-
ligt.
Ur den af oss i går omnämnda sednaste
tyska cirkulärdepeschen till Rysslands mini-
strar och diplomatiska agenter rörande Donau-
furstendömenas besättende, meddela vi efter
P.T. följande utdrag:
M. H. Min cirkulärdepesch af den 12 sistl. Juni
har underrättat er om afbrottet i vära diplomatiska
förbir delser med ottomaniska regeringen. Ni erhöll
genom densamma uppdrag att underrätta det kabi-
nett, hos hvilket ni är accerediterad, om de klagomäl,
hvartill Porten gifvit oss anledning, om vära frukt
lösa bemödanden att erhålla upprättelse derföre och
om de på hvarandra följande eftergifter, hvartill vi
blifvit förmädde af vär uppriktiga önskan att bibehälla
goda och vänskapliga förhällanden med turkiska re-
geringen. Ni vet, att sedan vi efter hvarandra af-
stätt från iden att erhålla en garanti under form af
en konvention, sened eller annan ä ömse sidor: för-
bindande akt, hafva vi inskränkt vära fordringar till
undertecknandet af en enkel note, lik den, hvartill
ni erhöllit ett utkast. Ni har kunnat se att denna
note, oberoende af. de bestämmelser, som mera egent-
ligt angå de heliga orterna, icke i afseende på den
yrkade allmänna garantien för grekiska kulten, inne-
häller nägot annat än en enkel bekräftelse på den,
som vi sedan läng tid tillbaka ega. Jag har fäst er
uppmärksamhet på, att detta dokuments underteck-
nande utgjorde i kejsarens ögon den enda och ver.-
liga upprättelse, som han kan mottaga för den för-
närmelse, hvartill man gjort sig skyldig mot honom
genom att väldföra 1852 ärs firman äfvensom de per-
sonliga löften som sultanen bifogat densamma. Jag
har tillagt att en dylik akt var de,jemte oundgäng-
lig, emedan erhällandet af nya firmaner, hvilka lik.
som den första kunna öfverträdas, icke förmädde i
och för sig sjelf gifva oss tillräcklig pant för fram-
tid n. Slutligen har jag icke dolt för eder, att om
Ottomaniska - Porten, efter 8 dagars öfverläggning,
vägrade att efterkomma vär begäran, kejsaren skulle
öre O——RRRRRRRERREERERRRRRRRRRERRRR
vilja icke tillåta sådant att ske i detta fria
land, så går man långt utöfver det i motio-
nen föreslagna botemedlet. Hr Newdegate