planerna för hans nya giftermål; mycket rö-
rande Braherna, Nils Bjelke, B. Oxenstierna,
hvars förlofning med Ebba Sparre äfven lem-
nar nya bidrag till drottning Kristinas karak-
teristik, J. G. Stenbock, Fischer, Lifflands
apostel, förut i Sverige okänd, Dahlberg,
om hvilken det mesta nya dock förut är med-
deladt i Aristokratfördömandet och Svenska
akademiens handlingar; de nya åsigterna och
utredandet af Östersjöväldet och om gränserna
m. m. samt slutligen utredandet af Carl XI:s
dödssätt, hvaraf vi här lemna en kort fram-
ställning.
Från sommaren 1696 kände sig konungen
aldrig frisk. Underlifvet drogs tillbaka
mot ryggen så hårdt, att Carl knappt
kunde gå i upprätt ställning. Läkarne mäste
tvenne gånger om dagen uppvakta honom.
Matsmältningen var så förstörd, att all fastare
föda orsakade plåga. Slutligen böjdes krop-
pen så tillhopa, att konungen oupphörligt,
vare sig gående eller sittande, måste iakttaga
en djupt nedlutad ställning och det blef ho-
nom omöjligt att hålla sig rak eller vända
hufvudet uppåt. Collegium Medicum höll den
12 Mars 1697 en rådplägning om sjukdomen,
och i dess utlåtande antogs den bestå i nå-
gon invertes kräftåkomma af ganska vådlig art.
Detta bekräftades af hvarje dags företeelser.
Den 29 Mars hölis åter rådplägning i Colle-
gium Medicum. Man förvissades om att ko-
nungen led af invärtes kräfta, och de dervid
uppkomna bulnader hade nu brustit: sönder
och bland inelfvorna uttömt sitt frätande var.
Döden inträffade den 5 April. Dagen :der-
efter företogs liköppning af de tvenne lö-
kare, konungen sjelf valt, Hjärne och
Ziervogel, samt af hans tvenne bhofkirurge:.
Närvarande voro dessutom presidenten Wran-
gel och de båda gunstlingarne Wachtmeister,
Sundhetskollegiets omdöme bekräftades helt
och hållet. Ett utförligt protokoll uppsattes
och underskrefs. Derjemte gjordes en färg-
lagd ritning af de inre delarnes utseende,
hvilken ännu förvaras i Drottningholms arkiv.
Allt visade på det bestämdaste, att konungen
dött af invärtes kräfta.
Afven i -sednare- tider har denna sjukdom
varit föremål för undersökning af läkare.
Drottning Lovisa Ulrika begärde 1768, på
grund af ofv:nnämnde protokoller och ritning,
ett utlåtande af arkiater Petersen (Heiden-
stam). Häri bekräftades att sjukdomen ur-
sprungligen härrörde från dålig matsmältning;
och serskildt påpekades, att magens många
nre växter otvifvelsktigt hade till sin utbild-
ning behöft en tid af åtminstone tjuge år. Är
1850 har professor A. Retzius på begäran af
Sundhetskollegium afgifvit betänkande i frå-
gan, hvari yttras att Carl XI lidit af en kräftartad
fsättning i bukhinnan och lefvern, hvaraf vål-
ats bukvattensot och död, utan ringaste an-
edning att förgiftning egt rum.
Slutligen har sundhetskollegium sistnämnde
ir i afgifvet utlåtande yttrat, att hvarken fö-
reteelserna vid liköppningen eller berättelsen om
sjukdomens förhållande gifva den ringaste an-
ydning om bibragt gift, hvaremot sjukdoras-
örloppet till alla delar öfverensstämmer med
le. symtomer som framkallas af underlifsor-
sanernas förstörelse genom svulster och sår
ff kräftartad natur.
Författaren visar ock att ryktet om Carl
XI:s förgiftning, åtminetone i den form det i
ryck erhållit, är behäftadt med så många hi-
toriska misstag och felaktigheter, att något
fseende derpå ej vidare skäligen kan komma
fråga.
Ki aan. NSF SON FE NV ER 7 BL