nungen — genom tidens politiska och religiös:
bigotteri upphöjd till ett slags halfgud — pi
sådant sätt öka sina inkomster, och det. följde
exemplet. Bland högre embetsmän blef de
temligen vanligt att rikta sig genom mutor oc
andra olofliga tillgrepp, och ti!l den utländsk
korruptionen lades nu gränden. Carl sjel
såg gerna att hans gunstlingar njöto underhål
och vängåfvor af utlänningen, ty dermed spa
rades hans egen kassa; han inledde på sät
och vis sjelf Bengt Oxenstierna på denna bana
Enkelheten i seder följdes tyvärr af myckei
råhet. Afven här verkade exemplet ofvanef
ter, af Carls personlighet och lefnadsvanor
De förut bland förmögnare ynglingar vanlig
utländska resorna upphörde. Den finare bild
ning, som förut sålunda vanns och spriddesg
blef nu nära nog vådlig att ega, under de
dels pedanteri och dels plumphet togo högsätet
Ännu mera förhärdades sinnena af de då be
ständigt upprepade skådespelen af spöslitnin
gar, gatlopp och afrättningar.
En anda af misstänksamhet, falskhet oci
lurifaxeri gjorde sig äfven gällande, såsom allti
och öfverallt blifvit följden af despotiskt sam
hällsskick, äfven under ädlare regefiters spira
Carl sjelf beklagade bittert att han ej egde nägor
vän eller pålitlig tjenare. Ingenafhans gunstlin
gar utmärkte sig för någon högre grad af hög:
sinthet och ädelmod. Men icke saknades så
dana personer i Sverige. Dock — dessa ogil
lade åtskilligt hos Carl, och kanske just de
hap mest älskade. Derföre trifdes han ickt
med dem, utan heldre i sällskap med en hoj
andra; hvilkas i detta - fall slöare rättskänsl:
öfverensstämde med hans egen. Så uppkon
en hofkrets af moraliska latitudinarier, hvilkaj
exempel ej kunde undgå att sträcka sina för:
derfliga följder äfven till lägre samhällsklasser
Härifrån utgick äfven Carls olycksbringandi
statskonst — som sedan af Gustaf III adop:
terades — att för genomdrifvandet af sin?
planer uppreta mot hvarandra de särskildt
stånden, hvaraf beständiga slitningar och obe:
hag bland folket blefvo en följd.
En egen omständighet är, att bränvinssupe-
riet egentligen räknar sin uppkomst från Car
XI:s tid. Med råhet i seder följer vanliger
begifvenhet på dryckenskap. Under Carl XI:s
fredsår utbredde gig förderfvet med en hastig-
het, som redan då började väcka oro.
I alla riktningar genomförde Carl den mes
fulländade despotism. Svenska folkets ur-
gamla, rätt att sig sjelft beskatta fanns ej
denna rtid. Då. Ständerna 1682 visat tvek-
samhet i en anslagsfråga,. befallde Carl att de
skulle taga sig något härmare (det var fråga
om 16 tunnor guld), ty dem skulle icke vara
tillåtet att skiljas innan de gjort sådana för-
slag som till den summan kunde förslå.
Den personliga friheten -hos arbetsklasser
sårades ohöljdt. Gamla förordningar angående
tjenstfolk och legobjon skärptes. För att fö
godt pris på soldater och dagkarlar förbjöds
1686 bonden, allt efter dess hemmans stor-
lek, att ha hemma hos sig öfver ett visst an-
tal af barn eller tjenstfolk. Äfven klagas ij
stadgan, att allmogen ger sitt folk så fördel.
aktiga vilkor, att de med ingen lön mera stö
att uppväga, blifvandes omöjligt att få knek-
tar, så framt en och annan afalimogen skulle
stå fritt att antega och försvara så mycket
manskap som honom lyster. : För Tessin ut-
färdades ett öppet bref, hvari de arbetare som
Tessin önskade begsgna jörbjödos att söka ar-
bete hos andra. Alla arbetare skulle vara för-
pligtade att på hans befallning infinna sig.
Otvifvelaktigt är, såtom Fryxell anraärker,
att det i många fall ligger ett tungt och mörkt
moln öfver hela Carls regering, särdeles efter
1680. Man finner någonting kallt och strängt,
ofta till och med dystert. och hemskt deri:
säsom hans tysta och glädjelösa hbof; den
hårdhet och köld, hvarmed han berötte sina
8 äglingar, särdeles den englagoda drottnin-
gen; det falska bemötandet emot och uppre-
pade afligsnandet af flera utmärkta och rätt-
ginnade män; den jernhårda rättvisan, som
så ofta blef förkrossande orättvisa; Englands
och - Hollands kaperier, som svärt skadade
Sveriges handel och nedsatte dess anseende,
hvaraf Fryxell i adertonde delen framlagt en
förut helt och hållet okänd tafla; orättvisorna
mot Liffland, som väckte Europas ovilja och
förberedde landskapets förlust; de många svåra
missväxtåren och de deraf uppkomna förfär-
liga hungersnöderna, som hos Fryxell upptaga
ett särskildt kapitel med en mängd hittills
föga kända uppgifter; konungeng egen lång-
variga och ytterst plågsamma sjukdom; de
många eldsvådorna, som ej blott förorsakade
stora förluster, utan-ock på det mest hemska
sätt liksom - förföljde den aflidne -konungens
kropp, först i slottet der han stod lik och
sedan två gånger i Riddarholmskyrkan der
han var bisatt,
Utrymme saknas oss att utförligare redogöra
för de många nya fakta författaren framåragit
samt det nya ordnandet af dessa och äldre
uppgifter till ett helt, hvarigenom::Carl XI:s
historia nu först kan sägas vara skrifven.
Utom hvad vi förut i nämnde afseende re-
dan påpekat anse vi oss böra fästa uppmärk-
samheten först på reduktionshistorien, som är
byggd på ganska vidlyftiga arkivforskningar
och är ett alldeles nyskapadt arbete, ty Botin
och Schönberg ha blott lemnat spridda under-
rättelser och Svedelius har ej grupperat sina
mångfaldigt rikare uppgifter till något helt, till
några öfversigter af det hela-och dess delar;
vidare på framställningen af indelningsverket
och af skilnaden mellan det nya och gamla,
en sak som förut ej varit utredd; kapitlen om
skatterna, rikshushällningen och öfversjölän-.
derna, som innehålla mycket nytt; likaså de
besynnerliga tilldragelserna vid - Carls öllopei