nungen — genom tidens politiska och religiös: bigotteri upphöjd till ett slags halfgud — pi sådant sätt öka sina inkomster, och det. följde exemplet. Bland högre embetsmän blef de temligen vanligt att rikta sig genom mutor oc andra olofliga tillgrepp, och ti!l den utländsk korruptionen lades nu gränden. Carl sjel såg gerna att hans gunstlingar njöto underhål och vängåfvor af utlänningen, ty dermed spa rades hans egen kassa; han inledde på sät och vis sjelf Bengt Oxenstierna på denna bana Enkelheten i seder följdes tyvärr af myckei råhet. Afven här verkade exemplet ofvanef ter, af Carls personlighet och lefnadsvanor De förut bland förmögnare ynglingar vanlig utländska resorna upphörde. Den finare bild ning, som förut sålunda vanns och spriddesg blef nu nära nog vådlig att ega, under de dels pedanteri och dels plumphet togo högsätet Ännu mera förhärdades sinnena af de då be ständigt upprepade skådespelen af spöslitnin gar, gatlopp och afrättningar. En anda af misstänksamhet, falskhet oci lurifaxeri gjorde sig äfven gällande, såsom allti och öfverallt blifvit följden af despotiskt sam hällsskick, äfven under ädlare regefiters spira Carl sjelf beklagade bittert att han ej egde nägor vän eller pålitlig tjenare. Ingenafhans gunstlin gar utmärkte sig för någon högre grad af hög: sinthet och ädelmod. Men icke saknades så dana personer i Sverige. Dock — dessa ogil lade åtskilligt hos Carl, och kanske just de hap mest älskade. Derföre trifdes han ickt med dem, utan heldre i sällskap med en hoj andra; hvilkas i detta fall slöare rättskänsl: öfverensstämde med hans egen. Så uppkon en hofkrets af moraliska latitudinarier, hvilkaj exempel ej kunde undgå att sträcka sina för: derfliga följder äfven till lägre samhällsklasser Härifrån utgick äfven Carls olycksbringandi statskonst — som sedan af Gustaf III adop: terades — att för genomdrifvandet af sin? planer uppreta mot hvarandra de särskildt stånden, hvaraf beständiga slitningar och obe: hag bland folket blefvo en följd. En egen omständighet är, att bränvinssuperiet egentligen räknar sin uppkomst från Car XI:s tid. Med råhet i seder följer vanliger begifvenhet på dryckenskap. Under Carl XI:s fredsår utbredde gig förderfvet med en hastighet, som redan då började väcka oro. I alla riktningar genomförde Carl den mes fulländade despotism. Svenska folkets urgamla, rätt att sig sjelft beskatta fanns ej denna rtid. Då. Ständerna 1682 visat tveksamhet i en anslagsfråga,. befallde Carl att de skulle taga sig något härmare (det var fråga om 16 tunnor guld), ty dem skulle icke vara tillåtet att skiljas innan de gjort sådana förslag som till den summan kunde förslå. Den personliga friheten -hos arbetsklasser sårades ohöljdt. Gamla förordningar angående tjenstfolk och legobjon skärptes. För att fö godt pris på soldater och dagkarlar förbjöds 1686 bonden, allt efter dess hemmans storlek, att ha hemma hos sig öfver ett visst antal af barn eller tjenstfolk. Äfven klagas ij stadgan, att allmogen ger sitt folk så fördel. aktiga vilkor, att de med ingen lön mera stö att uppväga, blifvandes omöjligt att få knektar, så framt en och annan afalimogen skulle stå fritt att antega och försvara så mycket manskap som honom lyster. : För Tessin utfärdades ett öppet bref, hvari de arbetare som Tessin önskade begsgna jörbjödos att söka arbete hos andra. Alla arbetare skulle vara förpligtade att på hans befallning infinna sig. Otvifvelaktigt är, såtom Fryxell anraärker, att det i många fall ligger ett tungt och mörkt moln öfver hela Carls regering, särdeles efter 1680. Man finner någonting kallt och strängt, ofta till och med dystert. och hemskt deri: säsom hans tysta och glädjelösa hbof; den hårdhet och köld, hvarmed han berötte sina 8 äglingar, särdeles den englagoda drottningen; det falska bemötandet emot och upprepade afligsnandet af flera utmärkta och rättginnade män; den jernhårda rättvisan, som så ofta blef förkrossande orättvisa; Englands och Hollands kaperier, som svärt skadade Sveriges handel och nedsatte dess anseende, hvaraf Fryxell i adertonde delen framlagt en förut helt och hållet okänd tafla; orättvisorna mot Liffland, som väckte Europas ovilja och förberedde landskapets förlust; de många svåra missväxtåren och de deraf uppkomna förfärliga hungersnöderna, som hos Fryxell upptaga ett särskildt kapitel med en mängd hittills föga kända uppgifter; konungeng egen långvariga och ytterst plågsamma sjukdom; de många eldsvådorna, som ej blott förorsakade stora förluster, utan-ock på det mest hemska sätt liksom förföljde den aflidne -konungens kropp, först i slottet der han stod lik och sedan två gånger i Riddarholmskyrkan der han var bisatt, Utrymme saknas oss att utförligare redogöra för de många nya fakta författaren framåragit samt det nya ordnandet af dessa och äldre uppgifter till ett helt, hvarigenom::Carl XI:s historia nu först kan sägas vara skrifven. Utom hvad vi förut i nämnde afseende redan påpekat anse vi oss böra fästa uppmärksamheten först på reduktionshistorien, som är byggd på ganska vidlyftiga arkivforskningar och är ett alldeles nyskapadt arbete, ty Botin och Schönberg ha blott lemnat spridda underrättelser och Svedelius har ej grupperat sina mångfaldigt rikare uppgifter till något helt, till några öfversigter af det hela-och dess delar; vidare på framställningen af indelningsverket och af skilnaden mellan det nya och gamla, en sak som förut ej varit utredd; kapitlen om skatterna, rikshushällningen och öfversjölän-. derna, som innehålla mycket nytt; likaså de besynnerliga tilldragelserna vid Carls öllopei