Sv MV VIF RDTESARRSLEL UTPSTRALUILIT TITLE: fn
gon annan hafva att ät en betjent på stället
uppdraga en makt att piska den på försörj-
ningshusen intagna personalen. Då ingen po-
sitiv Jag gifver dem en sådan rättighet, hvil-
ket vi betvifla, så har ju vaktmästaren utöfvat
en myndighet som endast kunnat existera i
följd af den andra partens — underhålls-
tagarnes värnlöshet. Om någon af dem
som blifvit. öfverfallna mött våld med våld
och haft krafter dertill, så hade de enligt lag
icke handlat värre än vaktmästaren. Hvilken
vacker ordning innebär icke detta?
Vi yttra detta icke i afsigt att nedsätta her-
rar direktörers karakter eller anseende i öfrigt,
emedan de vid utöfvandet af sin i allt fall
både tråkiga och lönlösa befattning, icke gjort
annat än hvad som i mångfaldiga likartade
förhållanden är alldeles vanligt 1 vårt land,
och troligen har det icke ens fallit dem ir
att tänka på att deruti låg något oriktigt; ty
så lågt stär ännu hos en ganska stor mängd
i vårt land, opinionen om den personliga rät-
tens helgd och om jemlikheten inför lagen.
Vår anmärkning mot dem utgår således icke
från någon blödig filantropi, utan framställes
hufvudsakligen för att visa, med hvilken lik-
giltighet ett rått och barbariskt behandlings-
sätt i följd af vana och tanklöshet kan betrak-
tas af annars hederligt sinnade personer, som
sjelfve aldrig äfventyra att blifva utsatte för
samma slags behandling, i hvilket fall de san-
nolikt skulle förändra sin åsigt. ij
En omständighet, som äfven förtjenar tagas
vara på, är den uppgift gom förekommer i
herr kyrkoherden Nordlunds artikel att nem-
ligen vaktmästaren Anderson vid fere tillfällen,
så väl af fattigvårdsstyrelsen in pleno, som af
undertecknad (hr Nordlund) enskildt, erhållit
uttryckligt förbud att slå eller våldsamt behandla
fattigförsörjningshjonen. Detta förbud står på
ett eget sätt tillsammans med de tvenne le-
damöters, som äro verkställande direktörer,
instruktion, den ene att gifva vaktmästaren
tillstånd, och den andre att befalla honom att
slå samma bhjon. För vanlig fattningsgåfva
iåter denna motsägelse såsom en gåta.
Hafva tilläfventyrs de båda verkställande di-
rektörerna ej varit tillstädes in pleno då be-
slutet fattades? Eller hafva de reserverat sig
till protokollet, eller glömt bort beslutet, el-
ter rent af icke frågat efter detsamma? An-
märkningsvärdt är äfven, att kyrkoherden, oak-
tadt -han sflere gånger enskildte förbjudit vakt-
mästaren att slåss, likväl kan stå i så liten re-
spekt hos vaktmästaren, att denne icke det
minsta. frågat efter detta förbud, eller nämnt
derom för verkställande direktörerne, eller
brytt sig om den varning han fått in pleno af
fattigvårdsstyrelsen. - Allt detta. synes vara
omständigheter nog vigtiga för att göras till
föremål för en serskild utredning, och bevi-
sar dessutom att det icke är väl bestäldt med
digciplinen mellan förmän och underordnade
vid Maria församlings fattiginrättningar. Det
må till undanrödjande af all misstydning ännu
en gäng upprepas, att vi väl inse dg svårig-
heter som stundom måste äga rum att håll:
ordning bland den ofta sysslolösa personal
som vistas i ett försörjningshus utan att der-
vid begagna en viss stränghet. Låt till och
med vara, att någon kroppslig aga någon gång
kan blifva nödvändig. Men i samma mån
gränsen här är grannlaga, bör äfven organi-
sationen af dylika inrättningar vara sådan, att
1ågon kontroll kan finnas mot godtycke och
parbari, och att icke svåra disciplinärstraff fi
illämpas arnat än efter föregårgen undersök-
ning om den begångna förbrytelsen. En så-
dan bestraffning, ordentligen ådömd sedan det
ir ådagalagdt att den är förtjent, så att man
vet att rättvisa utöfvas, bidrager vida mera til!
ordningens vidmakthållande än all skräm-
sel för ett hårdt och orättvist bemötande. Det
sednare är snarare egnadt att väcka upprori-
;ska- känslor än-att- befordra något godt. För
tt komma till en sådan förbättring i discipli-
ren å fattighusen, torde först och främst vara
vödvändigt, att icke två församlingsledamöter
nsamt skola bära på sina skuldror det otack-
amma och lönlösa besväret att tillse fattig-
nrättningarna, utan detta besvär delas mellan
tt större antal, hvilka sins emellan afvexla,
och derigenom; utan alltför mycken uppoff-
ing af tid, hvar och en i sin tur kunna dag-
igen någon stund infinna sig å fattighusen för
tt kontrollera såväl mathållningen som disci-
linen, och för det andra, att den ibland hjo-
en som visar sig uppstudsig och oregerlig,
äl må insättas uti något afsides rum eller
:ell, men derefter anmälas till polisen, och
ålunda efter omständigheterna umgälla sin
örseelse. Det kan väl hända, att man ge-
iom denna mindre summariska process nå-
on gång skulle komma i bryderi hvad slags
traff skulle tillämpas; men om också för så-
lant ändamål en särskild stadga behöfde ut-
rbetas, så utgör fattigvården en så vigtig an-
jelägenhet och personalen i Stockholms fat-
iginrättningar ör så talrik, att. det är skäl att
gna någon allvarlig omvårdnad åt hushåll-
ingen derstädes. Såsom det nu är stäldt
et hvar och en att dessa inrättningar till
törsta delen äro i mycket behof af förbättring.
— H. M. Konungen lärer sednare i afton
träffa i hufvudstaden.
— H. M. Enkedrottningen, som i söndag:
. m. utflyttade till Rosersberg, lärer i afton
terkomma till hufvudstaden och här ämna
ågra dagar uppehålla sig.
— Konungen af Danmark har meddelat till-
telse åt kaptenen i danska infanteriet E. Lind
tt bära en af H. M. Konungen af Sverige
ch Norge Honom tilldelad guldmedalj.
— K. M. har den 8 dennes, enl. P.T., till
ess adjutant utnämnt majoren i armeen, stabs-
refen vid 4:e militärdistriktet Johan Henrik
osensvärd;
— K. M,. har den 9 dennes på ansökan
itledigat öfversten P. OCh. Loven från befatt-
ngen såsom chef för landtförsvarsdeparte-
entets kommando-expedition, samt under
mma dag förordnat öfverstelöjtnanten i ar-
en, adjutanten hos Kronprinsen, E. M. af
UEYSKAT I YSROSPRIE See Oe . Sår PURE SINCRSEROCEE CCI kår.