Sv MV VIF RDTESARRSLEL UTPSTRALUILIT TITLE: fn gon annan hafva att ät en betjent på stället uppdraga en makt att piska den på försörjningshusen intagna personalen. Då ingen positiv Jag gifver dem en sådan rättighet, hvilket vi betvifla, så har ju vaktmästaren utöfvat en myndighet som endast kunnat existera i följd af den andra partens — underhållstagarnes värnlöshet. Om någon af dem som blifvit. öfverfallna mött våld med våld och haft krafter dertill, så hade de enligt lag icke handlat värre än vaktmästaren. Hvilken vacker ordning innebär icke detta? Vi yttra detta icke i afsigt att nedsätta herrar direktörers karakter eller anseende i öfrigt, emedan de vid utöfvandet af sin i allt fall både tråkiga och lönlösa befattning, icke gjort annat än hvad som i mångfaldiga likartade förhållanden är alldeles vanligt 1 vårt land, och troligen har det icke ens fallit dem ir att tänka på att deruti låg något oriktigt; ty så lågt stär ännu hos en ganska stor mängd i vårt land, opinionen om den personliga rättens helgd och om jemlikheten inför lagen. Vår anmärkning mot dem utgår således icke från någon blödig filantropi, utan framställes hufvudsakligen för att visa, med hvilken likgiltighet ett rått och barbariskt behandlingssätt i följd af vana och tanklöshet kan betraktas af annars hederligt sinnade personer, som sjelfve aldrig äfventyra att blifva utsatte för samma slags behandling, i hvilket fall de sannolikt skulle förändra sin åsigt. ij En omständighet, som äfven förtjenar tagas vara på, är den uppgift gom förekommer i herr kyrkoherden Nordlunds artikel att nemligen vaktmästaren Anderson vid fere tillfällen, så väl af fattigvårdsstyrelsen in pleno, som af undertecknad (hr Nordlund) enskildt, erhållit uttryckligt förbud att slå eller våldsamt behandla fattigförsörjningshjonen. Detta förbud står på ett eget sätt tillsammans med de tvenne ledamöters, som äro verkställande direktörer, instruktion, den ene att gifva vaktmästaren tillstånd, och den andre att befalla honom att slå samma bhjon. För vanlig fattningsgåfva iåter denna motsägelse såsom en gåta. Hafva tilläfventyrs de båda verkställande direktörerna ej varit tillstädes in pleno då beslutet fattades? Eller hafva de reserverat sig till protokollet, eller glömt bort beslutet, elter rent af icke frågat efter detsamma? Anmärkningsvärdt är äfven, att kyrkoherden, oaktadt -han sflere gånger enskildte förbjudit vaktmästaren att slåss, likväl kan stå i så liten respekt hos vaktmästaren, att denne icke det minsta. frågat efter detta förbud, eller nämnt derom för verkställande direktörerne, eller brytt sig om den varning han fått in pleno af fattigvårdsstyrelsen. Allt detta. synes vara omständigheter nog vigtiga för att göras till föremål för en serskild utredning, och bevisar dessutom att det icke är väl bestäldt med digciplinen mellan förmän och underordnade vid Maria församlings fattiginrättningar. Det må till undanrödjande af all misstydning ännu en gäng upprepas, att vi väl inse dg svårigheter som stundom måste äga rum att håll: ordning bland den ofta sysslolösa personal som vistas i ett försörjningshus utan att dervid begagna en viss stränghet. Låt till och med vara, att någon kroppslig aga någon gång kan blifva nödvändig. Men i samma mån gränsen här är grannlaga, bör äfven organisationen af dylika inrättningar vara sådan, att 1ågon kontroll kan finnas mot godtycke och parbari, och att icke svåra disciplinärstraff fi illämpas arnat än efter föregårgen undersökning om den begångna förbrytelsen. En sådan bestraffning, ordentligen ådömd sedan det ir ådagalagdt att den är förtjent, så att man vet att rättvisa utöfvas, bidrager vida mera til! ordningens vidmakthållande än all skrämsel för ett hårdt och orättvist bemötande. Det sednare är snarare egnadt att väcka upprori;skakänslor än-attbefordra något godt. För tt komma till en sådan förbättring i discipliren å fattighusen, torde först och främst vara vödvändigt, att icke två församlingsledamöter nsamt skola bära på sina skuldror det otackamma och lönlösa besväret att tillse fattignrättningarna, utan detta besvär delas mellan tt större antal, hvilka sins emellan afvexla, och derigenom; utan alltför mycken uppoffing af tid, hvar och en i sin tur kunna dagigen någon stund infinna sig å fattighusen för tt kontrollera såväl mathållningen som discilinen, och för det andra, att den ibland hjoen som visar sig uppstudsig och oregerlig, äl må insättas uti något afsides rum eller :ell, men derefter anmälas till polisen, och ålunda efter omständigheterna umgälla sin örseelse. Det kan väl hända, att man geiom denna mindre summariska process nåon gång skulle komma i bryderi hvad slags traff skulle tillämpas; men om också för sålant ändamål en särskild stadga behöfde utrbetas, så utgör fattigvården en så vigtig anjelägenhet och personalen i Stockholms fatiginrättningar ör så talrik, att. det är skäl att gna någon allvarlig omvårdnad åt hushållingen derstädes. Såsom det nu är stäldt et hvar och en att dessa inrättningar till törsta delen äro i mycket behof af förbättring. — H. M. Konungen lärer sednare i afton träffa i hufvudstaden. — H. M. Enkedrottningen, som i söndag: . m. utflyttade till Rosersberg, lärer i afton terkomma till hufvudstaden och här ämna ågra dagar uppehålla sig. — Konungen af Danmark har meddelat tilltelse åt kaptenen i danska infanteriet E. Lind tt bära en af H. M. Konungen af Sverige ch Norge Honom tilldelad guldmedalj. — K. M. har den 8 dennes, enl. P.T., till ess adjutant utnämnt majoren i armeen, stabsrefen vid 4:e militärdistriktet Johan Henrik osensvärd; — K. M,. har den 9 dennes på ansökan itledigat öfversten P. OCh. Loven från befattngen såsom chef för landtförsvarsdeparteentets kommando-expedition, samt under mma dag förordnat öfverstelöjtnanten i aren, adjutanten hos Kronprinsen, E. M. af UEYSKAT I YSROSPRIE See Oe . Sår PURE SINCRSEROCEE CCI kår.