Löfgren här i fullt mått fått röna sanningen
af ordspråket: sden man älskar den agar manx.
Man ihägkommer dervid äfven att vaktmästa-
ren Anderszon vid förhöret förevisat den egent-
liga tröstaren, eller instrumentet hvarmed trö-
sten bibragtes.
Den upplysning som kyrkoh. Nordlunds skrift
ionehöil att icke kyrkorådet utan tvenne verkstäl-
lande direktörer, hafva befattning med fattig- och
försörjniogshusen i Maria, samt att pastor ej
har annat officielt att göra dermed — utom
själavården — än såsom ledamot (ordförande)
i fattigvårdsdirektionen, föranleder oss att göra
en skyldig ursäkt för misstaget som kunde
ligga deruti att adressera till kyrkoherden och
kyrkorådet de frågor som framställas i Afton-
bladet. Vi hoppas emellertid, att hr kyrko-
herden Nordlund lika med oss fioner det nyt-
tigt, att en allmännare uppmärksamhet genom
pressens mellankomst i detta mål biifvit väckt
på hara det stnndom tillgår med vården om
och maktutöfningen inom hufvudstadens fat-
tigvårdsanstalter, och att hr kyrkoherden äf-
ven delar vårt höpp, att denna nppmärksam-
het må leda till något godt i framtiden.
Det är också i detta sednare syftemål vi
anse skäligt att serskildt påpeka ett och an-
nat, som enligt uppfattningen i polisreferatet
förekom vid det sednaste förhöret, hvi!ket för
öfrigt i sig sjelf var serdeles dramatiskt. V:
skola icke besvära läsaren med något uppre-
pande af vittnesberättelserna angående sjellvs
misshandlingen, ty de fleste hafva troligen re-
dan läst referatet i dess helhet, Men i afse-
ende på den slutsats som ifrån flere omstän-
digheter och yttranden vid samma förhör kan
dragas rörande hushållningen vid fattighusen
i det hela, kan man icke undgå att fästa sig
vid flera ganska märkvärdiga och pikants
drag.
Såsom numera blifvit upplyst, är vaktmä-
staren på stället egentligen inrättningens allt i
allom, med en i sjelfva verket oinskränkt
makt, ehuru han till formen står under inse-
ende af tvenne verkstäliande direktörer, och
bland hvilka ytterligare blott den ene utöfvar
någon tillsyn öfver vaktmästarens förvaltning
(se hr Wertmillers ofvan intagna yttrande).
Vaktmästaren är neraligen tillika entreprenör
för mathällningen; och huru pass ändamäls-
enligt de båda befattningarna äro förenade,
bevisas på ett åskådligt sätt genom den vid
förhöret förekommande uppgiften, att en sex-
tioårig gumma, som vid ett tillfälle yttrat till
entreprenörens hustru att goppan var dålig,
derföre af entreprenören sjelf blifvit näpst med
tvenne örfilar. Det är dock icke utan exem:
pel att entreprenörer å spisningen vid allmännal
mrättningar kunna, vare sig af försummelse
elier egennytta att obehörigt förtjena på un-
derhållstagarnes bekostnad, gifva knapp eller
dålig föda, hvariöre det också alltid ansetts
angeläget åtminstone såsom en grundsats,
ehuru kanhända ofta icke tillämpad, att en
ständig och verksam kontroll å hvarje sådan
entreprenör bör finnae. Men illa stäldt är det
i alla händelser och synes vittna om stor för-
summelse, om entreprenören skall utan ansvar
kunna, till förekommande af klagomål å un-
derhållstagarnes sida, ersätta det bristande el-
ler dåliga i den invärtes födan, medelst yttre
traktering- genom örfilar eller bruk af karba-
ger. Det är dock naturligt nog att råa per-
soner, ät hvilka man anförtror ett godtyckligt
välde, skola snart nog förledas att missbruka
det sä som sedan längre tider tillbaka visar
sig hava ägt rum å Maria fattighusinrättnin-
ger — och hvilka visst icke äro de enda som
någongång lemnat dylika exempel.
Hvad de båda direktörerne angår som skola
kontrollera vaktmästaren, så finner man att
den ene af det ofvanstående protokollsutdra-
get och hr Wertmillers förklaring, att han
egentligen icke befattar sig med försörjnings-
huset, utan tillhör detta br Berg, som således
är den ende på hvars uppmärksamhet det
ytterst beror, buru underhållstagarne der
kunra behandlas; och huru hr Berg full-
gjort detta vigtiga förtroendeuppdrag, visar
sig af hans vid förhöret afgifna förklaring; att
sedan hrr polismästarne Bergman äfvensom Stråle
tillåtit prygling, hade Andersson äfven af hi
Berg erhållit tillåtelse att slå, men försigtigt;
hvarjemte den andre verkställande direktören.
hr ryttmästaren Wertmiller, som icke hade
med saken att göra, enligt referentens upp-
fattning förklarat att han befallt Anidersson att
piska bjonen, emedan hr ryttmästaren ansett
det vara nödigt att gå handgripligen tillväga,
för att vidmaktbålla ordningen, hvarjemte hr
ryttmästaren tillagt, att säfven inom fattighuset
begagnas pryglingssystemet, och sådant på hans
befallning i egenskap af verkställande direktör.
Till yttermera visso har också vaktmästaren
sjelf, till förklaring eller såsom undskylian för
sitt begångna dåd, påstått, att herrar polis-
mästarne Bergman, Stråle och De Marå till ho-
nom yttrat — vid hvilket tillfälle, upplyser ej
referatet: shvad är Andersson för en —) som
icke kan piska en käring ? Slutligen har blifvit
upplyst, att ett rum i inrättningen, detsammiå
dit den misshandlade qvinnan efter exekutio-
nen blifvit inföst för att ligga på golfvet, eme-
dan de tre sängplatserna derstädes redan voro
uppiagna, endast genom en tunn brädvägg är
gkiljdt ifrån svinstian, hvilket den ene direk-
lören sagt, att ingen kunde hjelpa; men det
bar ej blifvit upplyst hvartill öfverhufvud en
svinstia behöfves i ett försörjningshus, om
icke för orginalitetens skull, eller hvarföre den
stian som der finnes ej kan borttagas, för attl.
ej svinens utdunstning skall göra luften osun-
dare; och med ett sådant borttagande vore
dock detta onda så till vida hjelpt.- Hr direk-
törens uttryck att ingen kan hjelpa att svin-
stian finnes der, synes således i sin ordning
vittna om icke hjelplöshet, åtminstone om råd-
öshet hos direktören. å
Det är troligt, att omständigheter sådana
som dessa och öfverhufvud hela händelsen, om
len med någon talang gjordes till ämne för
tt skådespel och framställdes på teatern all-
leles efter naturen: — först några pryglings-
ippträden och derefter domstolsscenen, före-
tällande vaktmästaren med sin senkarbas j
randen, de båda verkställande :direktörerne,
len ransakande myndigheten i fonden afläg-
UT a OA RR a RR