dhet, att Konungen redan har frågan beredd;
då må man med sin petition vända sig till ständerna;
man får icke förutsätta, att de ej vi!ja göra något
godt; de kunna ännu i den form de nu hafva verka
nägot till landets bästa och det är af vigt att möter
inför dem utialar sina äsigter.
Pastor Unonius bad att få meddela några upplys-
ningar om förbällandena i Amerika. De inskränk-
ningar man i flera stater hade gjort i rätten att för-
sälja spirituosa, hvilken endast öfverlemnades ät nä
gra under sträng kontroll stäende personer, hade icke
hbjelpt mycket; alla hotellvärdar sälde ändock spiri-
tuösa drycker och betalade den derföre ädömda plik-
ten, hvilken utgjorde deras bränvinsskatt. Iafseende
på Mainelsgen hade han hört mänga trovärdiga per-
soner betvifla, att rusdryckerna genom densamma skulle
kunna utestängas, dä man känner den amerikanska
uppfinningsförmägan; så hade t. ex. för ej längese-
dan ett parti cognac varit nära att insmuglas under
formen af biblar från engelska bibelsäliskapet. Taa-
ren trodde derföre, att nykterhet endast kan ästad-
kommas säsom en följd af allmännare religiositet och
ett varmt andligt nit hos presterna, ej genom förbud.
Kyrkoh. Ekdahl invände, att den föregäende talaren
åter bevisat motsatsen af det, hvartill han ville kom-
ma; den omständigheten att man mäste till så ytter-
lig grad anstränga sin uppfinningsförmåga och till-
gripa så konstiga och dyrbara medel, för att få in
Dägra spirituösa saker i Maine, visar bäst, huru yt-
terst sällsynta och utomordentligt dyra sädana varor
der nu mätte vara. Talaren yttrade äter den öfver-
tygelsen att för näsvarande ingenting vore att vänta
af riksens ständer samt att det aldiig skulle bli möj-
ligt att på beskattningsväg tillräckligt fördyra den
förderfliga varan. Hen tackade mag. Östberg för det
hopp han gifvit, att man inom kommunerna kraftigt
skulle kunna verka för saken. Den endaverksamma
åtgärden i denna sak vore en agitation för Mainela-
gen och detta syfte borde uttalas så tidigt, att rik-
sens ständer mätte bli varskodda och i tid kunna taga
sina mått och steg, för att en gäng kunna ersätta de
inkomster, som nu härflyta af bränvinet.
Kyrkoh. Rothlieb protesterade mot att mötet skulle
afgifva några petitioner, hvilket vore stridande mot
de antagna stadgarne. Att petitionera till Konungen
vore för öfrigt obehöfligt, att petitionera till stän-
derna otillständigt ; man borde blott petitionera til
den osynliga Herren, att ban mätte förbarma sig öf-
ver det olyckliga landet och öppna ögonen på dem,
som kunna bidraga att sätta en gräns för förderfvet.
Pastorsadjunkten Zweigbergk trodde att man borde
fästa uppmärksamhet pä de bäda ord, som förekom-
ma säsom titel på en periodisk skrift, vattnet och an-
dan; i förening äro dessa ett ypperligt medel att
befrämja nykterheten.
Kyrkoherden Hammar öuskar att man mätte komma
öfverens om nägra medel som kunde verka hastigt
och kraftigt. Här hjelper föga, att man aflägger löf-
ten att verka för saken genom föredömet; sådant in-
nebär endast palliativer. Här är icke frågan om nå-
gonting, som kan uppskjutas i ärtionden eller på be-
haglig tid, det är fråga om att rädda ett fosterland,
som häller på att fördränkas af bränvinsfloden. Det
är ögonblicklig hjelp, som är af nöden; då någor
häller på att drunkna, är det ej rätt att stanna hemma
och anställa långvariga och djupsinniga betraktelser
öfver hvilka medel skulle kunna vara de bästa och
beqvämaste till att bjelpa honom med. Förmanin-
garne och predikniogarne verka längsarnt; under ti-
den hungra hela menigheter och sakna bröd, på samma
gång bränvin erhålles till 30 sk. kannan. Talaren
anförde såsom exempel sin egen socken; den är icke
fattig på spannemäl och har en binäring af det när
belägna hafvet; men ändock har folket nu till följe
af bränvinsbränningen den utsigten att få svälta;
man mäste förskrifva säd frän Skäne och Kalmar,
man kan numera derifrän väl få bränvin, men icke
bröd. Hvad Riksens Ständer angär, så ha de klart
nog visat att hufvudfrägan för dem alltid framställer
sig på följande sätt: är det de stora pannorna eller
de smä pannorna, som skola ha rätt till att förderfva
folket? Hvad de besluta härntinnan och huru de än
jemka de motsatta intressena i detta fall, sä blir re-
soltatet detsamma: folket skall förderfvas. Meningen
kan derföre icke vara att böntalla hos dessa ständer,
utan att genom den starkt och kraftigt uttalade opi-
nionen inverka på dem. Konungens tanke i detta
hänseende är känd; på honom behöfver man ej ica-
ponera; man vet, att han förklarat, att intet offer
skulle synas honom för stort, om det kunde leda till
hämmande af bränvinsförderfvet; petitionerna till ko-
nungen ha derföre endast till syftemäl att gifva ho-
nom stöd i folkets högljudt uttalade önskningar, på det
han mä med tillräckligt eftertryck kunnåa vända sig
til ständerna i denna sak. Dä stär konungen i spet-
sen för folket och vi skola väl se, om det dä på riks-
dagen blott skall stanna vid tvisten om företrädesrätt
för stora eller smä pannor och om icke bufvudfrägan
skall bli: skall folket förderfvas eller icke? Talaren
fraroställde det förslag, att Lvarje pastor skulle för
sin församling föredraga åtskilliga upplysningår ur
prof. Huss, öfverste Hagelstams m. Hi. skrifter och
dymedelst söka åvägabringa en bestämd opinion i frå-
gan. Sedermera skulle från hvarje socken i riket en
petition ingä till H. M.; Konungen, att han täcktes
för Riksens Ständer framlägga förslsg till skarpa be-
gränsningar och kontroller för bränvinsindustrien, hvar-
igenom den förderfliga varan kucde 88 mycket som
möjligt fördyras. Den väda at lurenårejeri, som man
förespeglar säsom en följd af fördyringen, kunde ej bli
stor; ty om endast bränvinskonsumtionen i landet min-
skades till hälften, så vore detta redan inycket. Brän-
vin är för öfrigt ejså lätt att inlurendreja; :skulle
det någongång i värt land löna sig att insmugla det
i form af biblar, då skulle det redan vara sä dyrt,
att bränviosförderfvets motstindare gerna kunde lägga
armarne i kors. Petitioner frän församlingarne böra
ävägabringas sä fort som möjligt, icke för att på
minna konungen om sip pligt, utan för att tjena ho-
nom till ryggstöd mot det mäktiga bränvinsintresset.
Efter slutet af detta tal utbröt hela församlingen
ovilkorligen i bögljudt bifallsrop.
Sedan ännu nägra talare yttrat sig öfver det for-
mella i förslaget, antogs detta i den form, som det
af oss d. 2 Juli meddelade protokollsutdraget utvisar.
Times för den 4 dennes innehåller en för
stämningen hos Englands industriella och der-
före fredsälskande befolkning ganska beteck-
nande artikel i anledning af Donaufurstendö-
menas besättande af ryska trupper. Vi citera
några utdrag ur denna artikel, som noga sam-
manstämma med hvad vi nyligen sjelfva yt-