talrika kafer, om man helle trifves att inon hugs söka läskning för de raera materiella sinnena. Fastän Cherbourg saknar, märkvärdigt nog för en fränsysk stad, teater och andra publika nöjn, är det derföre ingen alldeles dödande trakig stad, men som till nöjena här kanske mera än annorstädes fordras tvenne ganska väsentliga medel, tid och fyrkar, kar jag för min del ej säga mig äga stort skäl au med någon s!azs förtjusning ihögkomma dette franeyeka Carlskrona. Det är som jag nyss sade egentligast vid jemförelsen med den engelska ordeniligheter och renigheten, gora Cherbourg framstör i sin ofördeaktigaste dager. De höga småls busen, hvilkas tätt sittande med hvita eler gröna trädjalueisr tiltäppta fönster förläna dem något söndrigt och lyktartadt, de breda mer tävga skosterarnr, do smala, krokige, af smuts oftast beräckta gatorna — allt detta är i äkta pariserstil och ingalunda egnadt an kallas vackert eller trefligt. Och har men. som jag, ingenting särdeles annat att göra i staden, än drifva omkring och gapa, så kännes tråkigheten och entamheten här dobbe odrögligare än annorstädes. Skönvare och gladare är det deremot utepi 1 ndet och det särde!es nu, då hela naturer stod smyckad i gin granneste och smakfullas:e högtidsdrägt. Der sekösades visserligen i Cherbourgs omgifringar hvad som a!drig sakna: 1 närheten if de engelska städerna, smärre landtgårdar, der den i ataden sysselsatta köpmanner, febrikanten eller annorlunda qvahficerade hvilar ut i skötet af sin farailj, och en