talrika kafer, om man helle trifves att inon
hugs söka läskning för de raera materiella sin-
nena. Fastän Cherbourg saknar, märkvärdigt
nog för en fränsysk stad, teater och andra
publika nöjn, är det derföre ingen alldeles
dödande trakig stad, men som till nöjena här
kanske mera än annorstädes fordras tvenne
ganska väsentliga medel, tid och fyrkar, kar
jag för min del ej säga mig äga stort skäl au
med någon s!azs förtjusning ihögkomma dette
franeyeka Carlskrona.
Det är som jag nyss sade egentligast vid
jemförelsen med den engelska ordeniligheter
och renigheten, gora Cherbourg framstör i
sin ofördeaktigaste dager. De höga småls
busen, hvilkas tätt sittande med hvita eler
gröna trädjalueisr tiltäppta fönster förläna dem
något söndrigt och lyktartadt, de breda mer
tävga skosterarnr, do smala, krokige, af
smuts oftast beräckta gatorna — allt detta är
i äkta pariserstil och ingalunda egnadt an
kallas vackert eller trefligt. Och har men.
som jag, ingenting särdeles annat att göra i
staden, än drifva omkring och gapa, så kän-
nes tråkigheten och entamheten här dobbe
odrögligare än annorstädes.
Skönvare och gladare är det deremot utepi
1 ndet och det särde!es nu, då hela naturer
stod smyckad i gin granneste och smakfulla-
s:e högtidsdrägt. Der sekösades visserligen i
Cherbourgs omgifringar hvad som a!drig sak-
na: 1 närheten if de engelska städerna, smärre
landtgårdar, der den i ataden sysselsatta köp-
manner, febrikanten eller annorlunda qvahfi-
cerade hvilar ut i skötet af sin farailj, och en