legat af sig i detta hänseende visar det för-
träffliga fruntimmersporträtt han lemnat till expo-
sitionen. Han har derefcer producerat åtskilliga
genrestycken, som alltid af konstföreningen
och allmänheten mottagits med bifall. Hans
marknadsfärd (J8 169) är genom litografiska
afbildningar välbekant för den gvenska all-
mänheten. Slutligen har han äfven arbetat i
landskapsgenren och företrädesvis riktat sitt
studium och sin produktion åt landskap med
kreatur. I denna genre har han gjor
stora framsteg och redan lemnat många ut-
märkta stycken. Hans boskapskreatur bära
vittne om en fin karakteristik samt en både
stilfull och i detaljerna väl genomförd be-
handling af allt det, som tillsammans skall
ge det hela ett lefvande och sannt uttryck.
Med sina mångsidiga anlag och sin förmåga
att följa naturen på spåren, skulle hr Anderson
säkerligen, om tillfälle lemnades honom til;
konststudier i utlandet, kunna gå långt fram-
åt; han skulle kunsa med framgång egna sig
åt den högre arten af genremålning och pro-
ducera storartade bilder ur folklifvet, åt hvilka
han genom gin talent i !andskaps- och djur-
målning skulle kunna gifva passande staffsge.
å att hans taflor, såsom Dielmanns och nä-
gra andra blard de utmärktere Disseldorfer
ne, på ett angenämt sätt bildade en öfvergån;
från landskapet till genren, samt sätta folk-
och naturlif i vederbörlig förening. Eit skrö-
mässigt skiljande af de båda konstarterna,
då anlag och talent i begge riktningarne fin-
nas, torde numera knapptnågon vilja förorda.
Den förste bland Sveriges djurmäålare ä
utan allt tvifvel Wahlbom. Expositionen före
ter af honora sju häststycken, som dock alle-
sammans förut varit sedda på smärre exposi-
tioner. I en fin och snillrik behandling a:
hästen torde näppeligen någon nu lefvande
konstnär, om icke Horace Vernet, göra Wahl-
bom företrädet stridigt. Med verkhg geniali
tet förstår han att i bebandlingen af bela struk-
turen och af de till utseendet obetydligaste
tillfälligheter, göra märkbar den öfverallt sig
uttalande naturiotentionen. Den mest kompli-
cerade organism behandlar han med en sä
kerhet och en jemnhet, som låter hvarje detalj
synas utförd med afseende på det hela. Åt
hvarje af sina hästar gifver han en bestämd
individualitet, som uttalar sig i alla formny-
anser och i den än godmodiga, än flammande
och djerfva blicken. Ypperst af de nu expo-
nerade stycken synes oss det äldsta af dem,
framställande några hästar, som ställa sig till-
sammans af fruktan för ett annalkande oväder.
I sin osökta och affektfria naturlighet gör det
djupare intryck än flera af de yngre styckena,
i hvilka en större virtuositet uppenbarar sig.
Man kunde i allmänhet önska en något sorg-
fälligare bebandling af landskapsstaffaget; stun-
dom finner man detta hbistorieradt liksom ryt-
tarefigurerna, hvilket Er ett misstag; menni-
skorna vexla moder och seder; naturen är
densamma, den känner ingen perukstil.
Af den utmärkte fogelmålaren v. Wrigh
finner raan på expositionen ett stycke, fiam-
ställande ett par dufvor (JV 216). Dessa äro
äåtergifna med den finaste natursanning, men
det hela gör icke något godt intryck i an-
seende till det objelpligt fula staffaget. Rätt-
visligen har man deremot i allo beundrat et:
annat fogelstycke, Tuppen vid fatets (JM 118).
al H. T. Lundh. Det är sprittande hf och
illusorisk sanning i denna bild, i fjädrarne,
hållningen och den stolta blicken, och mar
väntar att i nästa ögonblick se honom npipps
ned efter ett korn i fatet; accesgoirerna äro
väl och omeorgsfullt behandlade.
Af en elev vid akademien, hr Winge, finnes
man ett antal pennritgingar, särdeles fina och
väl utförda och, om de förskrifva sig frår
hans egen uppfinnivg, röjande en icke obe-
tydlig talang för komposition. Tvenne af dem
behandla på ett förtjenstfullt sätt nordiska
ämnen, nemligen Thor, som på sin vagn ja-
gar fram genom en flyende skara af jättar
och troll, samt Fritbiof, som med sin foster-
fader kommer hem till Ingeborg och visar
henne den fällda björnen. En annan blanc
eleverna, hr Hallman, har exponerat flera
genrestycken, hvilka tillkommit efter katalo-
gens tryckning, såsom en Hugenott, ett spel-
parti m. m., som vittna om anlag och be-
rättiga till goda förhoppningar. (Slutet följer.)
