STOCKHOLE, den 9 Juli. pl
Om den skandinaviska norden ej locker tilil4
sig besökande utländningar genom höjden af
sin moderna bildning, genom fullkomligheten atl
sin konstflit, med ett ord genom föredömet aft
sådana framsteg som tiden söker och fordrar,
så parar sig dock med-naturens egen skönhet 4
ett annat intresse, som ofta förer fremlingar
till våra sttänder, nemligen begäret att lära kän-
na spåren af en förfluten kultur, från den tid dål
norden ännu i sådant afseende stod högt blandj
Europas länder. Mer än en gång haiva viati
utländningar först läst att sätta värde på våra!
egna minnesmärken, när vi set dem ufteck-
nade och beskrifna i dyrbara planchverk, somi!
våra egna utvägar ej skulle kusnat åstadkom-
ma. Öima endast ett ringa fåtal af svenskaj?
män haft tillfälle att lära känna Gatmards?
prakfulla verk öfver den franska nordpols-
I
i
—
expeditionen, så torde dock flertalet af demi
deri hafva gjort sin första bekantskap med dei!
herriiga tempelruinerna i Wisby. å
En annan lärd fremliog, den preussiska fri- l
herren Alexander von Minutoli, har nyligen rik- i!
tat norden med en högst värdefull, hksom sär-
deles praktfull beskrifaiog och afbildning utaf?
en bland Skandinaviens dyrbaraste och herr-5
ligaste minnesmärken, nemligen den berömda ;
domkyrkan i Trondbjem. Redan för en längre
tid sedan hörde vi omtalas att en preusssk
embetsman delade sin tid mellan ansträngande
administrativa göromål och vidtomfattande stu- I
dier öfver Nordens byggvadskonst, och för!
några veckor sedan öfverraskades vi vid ett !
besök på boklådan af en elegant utstyrd folio-
volym under titel: Der Dom 2u Drontheim, und
die mittelalterliche christliche Baukunst der Skan- l
dinawischen Normanen, von Alexänder Freiherrn):
von Minutoli, Berlin, Reimer 1853. innehål-
lande några och trettio ark text och tolf för-
tröffligt utförda litografierade plancher med till-)
sammans flera hundrade figurer. Vignetten
utgöres af ett intagande panorama öfver sta-
den Trondbjem med den tillstötande fjorden
och de omgifvande fjeilarne.
Vi hade måhända åtnöjt oss att med några
ord på vanligt sätt omnämna tillvaron af detta
arbete. Men sjelfva det faktum, att en ad-
ministrativ embetsman hos en fremmande re-!
gering egnar en lång följd af år åt studiet!
af ett byggnadsmonument i ett aflägset land,
och af sin regering — såsom dedikationen till ,
konung Fredrik Wilhelm IV i Preussen utvi-Il
sar — erhåller uppmuntran och understöd till j
dess utgifvande, synes förtjena en allmännare !!
uppmärksamhet än af de få män af facket,
som kunna intressera sig för sjelfva forsknin-
garne. Men af samma anledning undvika vil
också här att afgifva ett omdöme öfver arbe-
tets rent lärda förtjenster, hvilket vi öfverlåta
åt våra grundliga och högt förtjente konstdo-!
mare och vetenskapsmän vester om fjellet.
Om storheten och prakten af denna berömda l!
temspelbyggaad är alltför litet bekant hos oss,l
så har deremot grannriket ej att förebrå sig
samma okunnighet. Redan 1762 utkom il
Troudhjem Sechönings Beskrivelse over den
tilforn meget prektige och vidt bersmte Dor-
kirke i Trondbjelmv, och för 15år sedan ut-
gaf assessor Schwach sitt lilla, men klara och
brukbara kompendium af Trondhjems historia :
och beskrifaing: :
En omständighet kunna vi dock med för-
anledning af detta arbete ej neka oss att härl
fraraställa, nerligen den ifver hvarmed åt-
skilliga af Tysklands forskare börja att hos!
den Skandinaviska stammen söka utgångs-
unkten eller klaven till germaniska traditioner.
ifligare än någonsin förut studeras för närvaran-
dei Tyskland vår äldsta historia, och våra gamla
landskapslagar hafva blifvit erkända såsom den
renaste källan, hvatur det uppväxande natio-
nalmedvetandet nu så ifrigt drifver den yngre
generationen af lärde att ösa kännedomen öm
forngermanisk rätt. Samma intresse för vår
häfd, såsom grunden eller för fu ls l:o
det till deras egen, raöter oss på flera andia
områden. Vi vilja här icke längre ingå på
denna hos befolkningen söder om Östersjön
vakcande känsla af frändskap med nordens
befolkning, ehuru det är märkligt, hvad också
vestra Europas invånare mer än en gång an-
märkt, att den måtte hafva sin rot i någon obe-
stämd känsla af fara som hotar från östern,
och ett halfmedvetet hehof att se sig om ef-
ter likasinnade bundsförvandter mot den på-
tryckning saom Ryssland redan nu moraliskt
uföfvar på deras sambällstillstånd. Här bör
endast anmärkas,att det var begäret zettinor-
den finna nyckeln till den götiska, eller ännu
närmare till den normannizska byggnadskon-
sten, som ledde den ifrågavarande forskarent
uppmärksamhet på Trondbjems domkyrka. Vi
befara att han går något långt i denna rikt-
ning, då han nöstan är böjd att låta den s.
k. byzantinska byggnadsstilen, som närmast
föregick spetsbågens, hafva blifvit med nor-
ska vikingar och korsfarare införd i norden,
der tillämpad på dessa gamla berömda trä-
kyrkor, öfver hvilka professor Dahl i sitt för-
tröffliga arbete om nordens äldsta träbyggnads-
konst lemnat så intressanta underrättelser, och
derifrån, med den germanniska utvandringen,
fortplantat sig till sydligare länder.
Nögra få uppgifter om Trondbjeras döm
torde få sluta denna korta artikel. Den an-
lades af biskop. Eisten, för att förherrliga det
ställe der den i slaget vid Sticklarstad 1030
fallne konung Olof den Heliges lik funnit sin
hviloplats. Men denna anläggning var snarare:
en sammanbyggnad af tre äldre kyrkor, som;
till en del nedrefvos för att lemna rum åt den;
stora blifvande byggnaden, till hvilken de dock;
fingo kontribuera en och annan af sina murar.
Kring medlet eller slutet af trettonde århun-
dradet stod templet i sin största omfång och
rikaste prakt. Genom 9 hufvudportar trädde
man in i helgedomen, som erhöll ljus genom
316 fönster; 3361 marmorpelare och pilastrar
och en oräknoelig mängd af statyer och OrMä-
menter gåfvo åt det hela en exempellös glans. !
rån vestra hufvudingången till korets början
Å
i
i
i
l
f
1