nen och affordrade Laqvist nycklarne till Almrothe Jebiftonnier sanit deretter verkställde visitation i dess lådor, för hvilket, efter Almroths förmenande, olagliga förfarande Almroth ämnade mot Appelbom väcka Jansvarstalan. Vidare blef Almroth en dag, under det han var bysatt, inkallad päryttmästaren grefve SkjölIdebrands expeditionsrum, der ryttmästaren tillfrågade Almroth hvar han hade assistanssedlarne: och, efter erhället: svar, att de funnos i bysättningshäktet, tillsade honom att åtföljd af Appelbom gå dit och taga I pantsedlarne samt till Appelbom utlemna dem, och yttrade: ryttmästaren vidare, då Almroth vägrade att Jsädant fullgöra: Jag befaller herraatt lemna dem, hvilken uttryckliga befallning Almroth icke vägat sig motsätta. Tillika hade ryttmästaren, oaktadt Almroth-förklarade sig ämna irem åtta dagar uppgöra Iskulden till näringsidkerskan Leufvenius och framI ställde sin önskan att fortfarande tjena vid regementet, yttrat att Almroth ej finge vid regementet qvar blifva. ..Dagen deretter innehöllo regementsorderne, att sekundehefen förafskedat Almroth, sora deruppä blef till. gäldstugan afförd, hvarefter ban fann sig nödsakad ingifva cessiomsansökning , hvilken han dock, efter träftad öfverenskommelse med sina borgenärer, sedermera ätertog. Å gäldstugan hade en korporal infunnit sig med panteedlarne, men Alm. roth vägrado då att emottaga dem; dock hade han sedermera äterbekommit dem genom fanjunkaren Appelbom. I anledning: af dessa uppgifna förhällander yrkade Almroth emot sekundchefen öfversten grefve Li E. von Stedingk, att då -han, utan att Almroth brutit emot de i hans tjensteförbindelsers 3:e punkt, på säti ofvan förmäles, stadgade vilkor, och utan att lemna Almroth tid till ordnande af den affär, för hvilkep han blifvit bysatt, ehuru författnipgarne skulle medgifva underofficer att 6 månader vara bysatt, innan han -kan afskedas, och hvilken skuld Almroths sqvadronschef en gäng förklarat olaglig, sälunda, efter Almroths tanke, obehörigen skiljt honom frän regementet, öfversten mätte fällas till laga ausvar samt att Almroth kunde tillerkännas att genast utbekorama den honom för den aftalade tjenstetiden af fyra är tillkommande lön jemte rättegängskostnadsersättning. samt emot ryttmästaren grefve Skjöldebrand, att har för missbruk af sin-makt och myndighet, öymedelst att han genom sin befallning till Almroth att aflemna assistans-sedlarne tvingat Almroth att från sig lemna sion egendom, mätte dömas till ansvar efter 2 kap. 33 kongl. krigsartiklarne. Efter det-Almroths berörde angifvelseskrift blifvit hos krigshofrätten föredragen och i enlighet med krigsfiskalsembetets hemställan :kommunicerad öfversten grefve v. Stedingk och ryttmästaren grefve Skjöldebrand, afgäfvos förklaringar af bemälde svarande, och anfördes hufvudsakligen: Af öfrersten grefve v. Stedingk: att genom Korgl. Maj:ts nädiga bref den 15 December 1818 vore stadgadt, att de underofficerare, som vid värfvade regementerna antagas, skola till en början endast erhälla konstitutorialer å de tjenster, hvilka de komma alt bestrida, samt icke nägon förses med fulimakt på sädan beställning förr än han densamma i tvenne ärs tid innehaft, och vederbörande chef säledes varit!i tillfälle att pröfva huruvida den konstituerade undetofficern genom fortfarande skicklighet och god kopduit gjort sig till fullmakts erbällande förtjen . Utåt berörde föreskrift, med anledning hvaraf ock endast konstitutorial lemnats Almroth å tjensten, mäste följa, att om en sålunda genom konstitutorial antagen un-P derofficer, under de två första ären hanisådan egenskap tjenstgör, icke fortfarande ådagalägger ett godt och oklanderligt uppförande, regementschefen, hvilken enligt öfverstens ärvigt i sädant fall pröfningen af den konstituerades fortfarande skicklighet och goda uppförande ensam tillkomme, ägde icke allenast rättighet utan äfven skyldighet att, innan omförmälde tid gätt till ända, från. underofficersbeställningen honom ent lediga; och åberopade isammanhang härmed öfversten lydelsen af förenämnde 3:e punkt uti Almroths tjensteförbindelse. Beträffande nu Almroth och orsakerna till bans entledigande frän tjensten, så hade Almroth nägon tid efter det han antogs till underofficer blifvit beträdd med att hafva i den räkning, han säsom be ) fälhbafvare för det vid riksdagens öppnande ä rikssalen i egenskap af drabanter tjenstgörande manskap, : aflemnat öfver kostnaden för en del af de dervid begagnade. klädespersedlars rengöring, uppfört ett vida högre belopp än han utgifvit; men detta hans oredliga förfarande hade dock fätt aflöpa utan ansvarspäföljd, sedan en förnyad rengöring at persedlarhe blifvit verkställd samt de af Almroth behällne medlen dertill :användts... Vidare blef Almroth i Februari månad 1851, jemlikt öfverståthållarembetets kanslis utslag, för 6 hos näringsidkerskan Leufvenius iräkåd skuld i bysättningshäkte inmanad, säsom förr är närmdt. Under bysättningstiden upplystes att Almroth, som endast genom förskott af sin sqvadronschet blifvit sått i -ständ att förskaffa sig underofficers uniformspersedlar, tillåtit sig att å allmänna pantlänekontoret beläna en del af desamma, nemligen en kappa, en penrock och ett par byxor, och till och med annorsfädes pantsatt den ä uniformskappan erhållne lånesedel-, i följd hvaraf han var i saknad af erforderlig uniform för tjenstgöringen, hvilket Almroths förfarande, enligt öfverstens omdöme, ådagalade en sä dälig kondnit och ionefattade en så giltig anledning till klander, ati öfversten hade fullt skäl att utöfva den genom berörde nådiga bref medgifna och i Almroths tjensteförbindelse sekundehefen förbehällne rättighet att vid sådant förhällande Almroth, som endast genom konstitutorial blifvit till underofficer antagen och icke tjent i 2 är, från tjensten entlediga, hvilke! ock verkställdes genom tillkännagifvande på regementsorderne den 26 Februari 1851, hvarjemte för Almroth utfärdades ett afskedsbref, till hvars utlösande ban döck icke sig anmält. Tillika anmärkte öfversten, tt den af Almroth efter hans afskedande: frän regementet till Stockholms rädstufvurätt jerste cessionsavsökning ingifne förteckning öfver tillgängar och skulder upptoge dessa sistnämnde till ett belopp af icke mindre än 3642 rdr 2 rst. bko, med en tillgäng af endast 248 rdr 40 sk., hvilken förtviflade ekohomiska ställning, då fråga var om Almroths konstitberande7till underofficer, af honom icke yppades, öch skulle, om-den dä varit känd, otvifvelaktigt motverkat hans befordran. i På grund af hvad ötversten anfört yrkade han, att Almroths angilvelse måtte lemnas utan afseende, beh öfverlemnade till krigsfiskals-embetets bedömande, huruvida icke anledning vore att emot Almroth fråmställå pästäende om ansvar för obefogad klagan; såmt af ryttmästaren grefve Skiöldebrand: att visserligen dä Almroth tillfrågades huruvida han vore hågad;jatt blifva befordrad till underofficer och anställas vid ryttmästarens sqvadron, samt. dervid på gifven anledrling tillkännagat att han häftade i skuld hos näringsidkerskan Lenufvenius,. ryttmästaren, utan att uppmana Almroth att undandraga sig skuldens godvilliga jochle småningom skeende betalning, förklarat; det han påll grund af 11 kap. 9 Krigsartiklarne, ansäg den ickol: Orr a oh F—— genstädes prunkade till och med dalarne och, de närmast centraltopparne belägna bergen af! en särdeles yppig och behaglig växtlighet, . FP Sä re 3 a ON FÖRR