Article Image
Det återstod för mig, sedan jag hvilat öfvei natten i ett uselt men dyrt hotell strax ofvanför gräfdalen; ingenting annat än att bestiga de höga bergen och undersöka deras växtskatter, så olika mot de jemförelsevis lägre trakterna, Efter ett par timmars särdeles tröttande vandring ned i dalarne och uppföre höjderna, genom ett landskap, som jag sannerligen skulle kallat skönt, om jag icke i detta hänseende nu blifvit så bortskämd, nådde jag den vestligaste toppen och krälade derifrån fram öfver en icke mera än alnsbredd bergkam med tusentals fot djupa afgrunder å ömse sidor, upp till den högsta, den s. k. Dianas peak (säkert mellan 3 och 4000 fot hög), hvarifrån ögat skådade ut öfver hela S:t Helena, som låg under mina fötter som en stilla, i mångfaldiga förger skiftande, skroflig klippa. Jag vet nästan ingen bättre liknelse att här använda, än om jag säger, att St. Helena såg mig ut som en stor, hvälfd sköld, på hvars midtelbuckla jag då befann mig. Från detta centrum till den höga kanten utgingo krokiga, liksom flammande och fasta radier, letande sig väg mellan väldiga bergmassor och ej slutande förr än de svalkat sig i oceanens vågor. Rundt om famnade det vida hafvets blå spegel. den nästan alldeles cirkelrunda ön, hvars båda halfvor, ehuru egande mycket gemensamt, dock i flera hänseenden uppvisade så många olikheter. Den vestliga halfvan bar hela karakteren af ett ögonblickligt stelnadt eldhaf; man tyckte sig ännu se, huru det jäste och lägade der nere i djupet, huru eldböljorna skummade och slogo tillsammans, och plötsligen stodo de hårda och kalla i all sin dystra, gräsliga nakenhet; Näst efter de förfärliga lavafälten, blocken och djupen på ett par af Gallopagosöarne har jag aldrig skådat någonting så hemskt ödsligt, som den ena fjerdedelen af St. Helena (bortåt: Sandybay), och sällan lärer man få i så skarpa drag studera de vulkaniska makternas gigantiska kraft. Sylhvassa spetsar, eggskarpa åsar, dunkla afgrundsdjup — allt så stelt cch naket, som hade just i går eldmäsran kallnat; sådan var, tom gagdt är, öns sydvestra del. Det återstående ägde här och der, såsom jag förut omnämnt, spridda barrskogsplanteringar; mån

6 juli 1853, sida 3

Thumbnail