står man invid platsen och ser rummet, der de hafva lagt honom. Det är en liten slät rund, grön plan, af ungefär 12 alnars diameter, omhägnad af ett gråsvart träd-staket. Längs inre kanten stå, som jag vill minnas, 8 eller 9 cypresser, och längre in, ehuru åt ena sidan, de tvenne allbekanta tärpilarne. I deras skugga är grafven. Ett ovalt jernskrank innesluter den ytterst, och innerst ett rektangulärt hvitt af träd. Grafven är nu tom, och man nedstiger deri på en stege, skyddad emot solens strålar af ett öfverspändt tälttak. I kanten af det yttre staketet ligger den svala, uppfriskande källan, och i pilarnes mörkare skugga blanda sig de mera leende färgerna af en rödblommig Hirg Det är allt, enkelt och dock majestätiskt! Det vore en njutning att få stå der ensam och öfverlemna sig åt de tusende outsägliga intryck och tankar, som i ett sådant ögonblick på en sådan plats tränga sig fram med makt. Men ciceronen — min var en pratsam negrinna — släpper icke kunden så lätt, utan pinar ännu med allehanda historier och uppBifter, hvarmed jag lika ogerna vill trötta dig, som Jag ogerna tvingades att der afhöra dem. Kanske känner du anledningen, hvarföre Napoleon begrofs just här. Hvarom icke, är det en vacker anekdot, hvars berättande jag ej vill neka mig. Straxt efter mitt hitforslande bebodde kejsaren huset ofvanföre dalen på backsluttningen i trädgården — ett skönt och för ett upprördt sinne läkande ställe. Den friska källan i dalen och pilarnes skugga der nere drogo honom ofta dit att, mången enlig stund sitta stilla och hvila sitt hjerta och sin tanke. . Så satt han der en gång; boken föll honom ur händerna, kejsaren inslumrade och drömmarnes gud förde till honom Josephines bild, som syntes honom resa sig upp just från den der torfvan och kalla honom till sig. den stunden var platsen vald för hans raf. : Jag törs icke längre uppehålla mig vid dessa minnen och dessa skildringar. Hvad jag ännu skulle kunna säga, är för mig lika smärtsamt, som det för dig skulle vara tråkigt. O-——-—-— -— OO — — -— —-—