anfört mot dem, helt enkelt och tydligt a!
det förhållande, - att kolonien sedan engelska
besittningsfagandet (vid pass 50 år sen!) va-
rit styrdt af icke färre än 22 guvernörer. När
man nu besinnar den nästan despotiska makt
flertalet af dessa vicekungar haft att lagstifta
och administrera och att långt ifrån enhet och
sammanbhållighet varit det, som utmärkt desse
skiftande och vexlande styrelser, utan ofts
nog den ena upprifvit hvad hans föregångare
anlagt, så inses häraf lätt att styrelsen ej kan
hafva varit den bästa. Hvad som särdeles
gjorde ond blod i kolonien och förlsmarde
inverkade på alla dess förhållanden en lång
tid var neger-emancipationen år 1828, di
icke mindre än 30,000 hottentott-slafvar fri-
gjordes. Negrofilerha och missionärerna —
tvenne för holländare och fransmän särdelet
förhatliga menniskoklasser — bade länge och
med skäl i menskligheteng nämn ropat mot
den förnedrande behandlingen af de svarte
bröderna, såsom arbetsdjur och lösörepersed-
lar. Men det torde icke kunna nekas, att sty-
relsen, då den ville verka i denna kristlighe-
tens anda, skred något för tvärt till verket och
fråntog egarne deras lagliga egendom utan
motsvarande ersättning eller införandet af nå-
got öfvergångsstadium. Följden uteblef ej
heller: jordbruket blef i saknad af arbetare,
priserna på alla nödvändighetsvaror stego
omåttligt, kolonierna mistade många af sina
verksamma stöd; egendomsegarne ruinerades
och emigrerade i massa, skeppen upphörde att
besöka hartonar, der intet stod att erhålla,
handeln sjönk, armöd och missnöje inträdde
öfverallt. . Och ännu i dag märkas spåren af
de alltför snabbt företagna åtgärderna, och
kanske erfordras ännu en längre tid, innan en
återgång till det förra välståndet och belåten-
beten, och ännu mera en höjning deri kan
inträda,