21038 planer tar han ala gamia torodmjuselser,
ej. mindre än alla. segrar, i beräkning, och så
vida vi ej taga dem i öfvervägande vid
betraktandet af hanä karakter och motiver.
skola visaldrig förstå hane planer. Vi hafva
goda skäl att bevara hela denna transak-
sion i minnet, ty den förorsakade freden
i Tilsit. Två på flottbryggan midt i Nie-
men tillbragta timmar afslutade affären,
hvarigenom Alexander sålde sin heder till
sina allierade och sitt namn i historien. Kan-
ske två minuter voro nog dertill, :om vi äro
väl underrättade. Alexander sade att han ha-
tade England och var villig att göra det skada
på hvad sätt Napoleon behagade, och Napo-
leon å sin sida lofvade att öfvergifva Turkiet,
och sålunda voro båda nöjda, och förnöjelsen
lefver qvar hos Nikolaus ännu i denna stund,
ty Rysslands czar dör aldrig, ej heller den
obetydligaste rörelse i hans kungliga sinne.
Ej en enda tilldragelse i. det följande
kriget har czaren förgätit, det kunna vi svara
för, hvarken turkarnes framgångar när de drefvo
ryssarne öfver Donau och visade hvad turki-
ska trupper kunna uträtta, ej heller-att Ryss-
lands slutliga framgång var en följd af re-
voltena i åtskilliga delar af det turkiska riket,
bland hvilka åtskilliga förorsakades af refor-
mer, som för en tid verkade upplösande på
PES
aationens enhet, men som torde visa sig med: :
föra andra verkningar för framtiden.
Då ryssarne 1829 öfversvämmade Donaus
stränder och lik en störtflod brusade ned för
södra sluttningen af Balkan, syntes Turkiet mer
bjelplöst än någonsin, och Adrianopels fall,
utan att ett skott lossades till dess försvar,
och kapitulationen af hvarenda post vid Svarta
hafvet kunde lätt inbilla czaren att bytet
ändtligen var i hans händer, och han erhöll
medgifter och privilegier, som utgöra frågans
svårighet i närvarande stund... Men en för-
ändring kom öfver krigets lynne, just i följd
af- Turkiets stora svaghet, en omstämning, som
kan blifva en källa till framtida styrka. Då
intet återstod att tagas utom Konstantinopei,.
och när halfmånsstandaret ej längre förmåddel
att kalla tillräckliga skaror af de trogne tilll:
striden, fann Porten att den kunde mottagal.
bjelp af de kristne. Tillkomsten af politiskt
understöd förändrade med ens Turkiets för-
hållande till Ryssland. Den har icke blott
upprätthållit Turkiet intill närvarande dag;
utan när allt kommer i dagen skall detvisa
sig, att den förökat landets hjelpkällor, upp-
lifvat befolkningens mod och gjort ett krig
med Ryssland till något helt annat än czaren
sjelf torde vänta, om han förbiser de förän-
drade tidsförhålländena i det han antager sin
ätts traditioner. Då vi intaga hans synpunkt
anse vi högst troligt att han förbiser detta
och mycket annat, som det är utomordentligt
vigtigt för honom att erinra sig.
Den ena stora punkten som han synes förbise,
emedan czar Petor öch Katarina förbisågo den,
är att Ryssland, såsom en rysk ädling sjelf
bördes utlåta sig, är afstängdt från det vestra
Europa genom ett årtusendes civilisation.
Det är föga mer än 400 år sedan Ryssland
öfversvämmades af barbarer, hvaremot det är
1400 år sedan det vestra Europa hemsöktes
af ett sådant missöde. Peter och Katarina
mätte icke afgrunden som utgör skiljegrafven,
och tänkte på en dag slå en brygga deröfver.
Peter importerade lärde och konstnärer, och
Katarina lät improvisera byar vid vägkanten,
och de trodde att detta var civilisation. Ehvad
man än gjort sedan den tiden, har dock bråd-
djupet ännu icke blifvit öfverbygdt. HRyss-
land står på östra sidan, rått, fremmadartadt
och illa sammanhängande, endast ytligt disci-
plineradt i sin stera kraft, despotiskt våld-
samt på den fysiska styrkans sida, dödt, eller
åtminstone ännu icke väckt till lif, på den
förnuftiga politiska styrelsens sida, Styrel-
sen är här en religiös, med vapenmakt upp-
rätthållen institution — och kejsaren står för
folkets ögon såsom en krigareprest och såsom
en gud i deras kateches, Under tiden har i
vestra Europa, hvarest styrelsen är en rent po-
litisk institution, den uti sig mer och mer
upptagit den allmänna opinionen. Det fins ej
någon möjlig amalgamering af de båda syste-
merna, ingen vapenhvila mellan de två prin-
ciperna, sedan en gång endera gjort anfall på
den andra. Om czaren, för att uppnå det
gamla ögonmärket att införlifva Turkiet med
sitt välde, höjer handen mot turkiets kristna
bundsförvanter, skulle han se sig före hvad han
gör — när han affyrar sitt artilleri öfver sval-
get af tusen års civilisation, och fvingar Eu
copa att kämpa en strid, hvari icke gifves nå-
got stillestånd. Då frihetens grudsatser och
civilisationens innersta medvetande drifvas till
sjelfförsvar kunna vi, som känna deras makt,
icke tvifla om deras seger. Han känner icke
deras värde, vet icke att de hafva traditioner
och historia, långt mera vördnadsväckande än
hans egna. Vi kunua ställa oss på hans stånd-
punkt, men vår ståndpunkt är otillgänglig
för honom. Vi kunna på sätt och vis sym-
patisera med hans äregirighet och hans ärfda
illusioner; och det är derföre utan all vre-
de, bitterhet eller fördom, som vi förklara
vår öfvertygelse, att Rysslands utsigter, aldrig
så lysande som han föreställde sig, hafva för-
ändrat sig under tidernas lopp, och att huru än
krigets skiften må vända sig kring delar af
länder, kan han aldrig lyckas att tränga sig
och sin medeltidspolitik in i de europeiska
folkens rädslag och vinna deras fördragsämhet.
— Prinsen och Prinsessan Fredrik af Ne-
derländerna samt Prinsessan Marie, som igår
e. Mm. omkring kl: 6 inkommo från Drott-
nidgbolm till staden på krotioångfartyget Kare,
gingo, efter ett kort uppehåll å kongl. slottet,
ombord på en vid Logårdsträppan liggande
kronioslup, som förde D. K. Hi till ryska ång-
korvetten, under salut från Skeppsholmen.
Kronprinsen och Kronprinsessan voro sina höga
anförvandter följaktige till korvetten; från hvil-
ken de återvände med nämnde slup, tänder
salut från ryska ångfartyget, hvilket sedan kl.
1, 8, under salutfrån kastellet, afgick till S:t
Petersburg.
— D.: K. H. Kronprinsen öch Kronprinses-
san återvände på aftonen med kronoångfarty-
FN Ne AS dn PT stR PR AR
ee AA
-—— -— DA ———
FAN
NR