21038 planer tar han ala gamia torodmjuselser, ej. mindre än alla. segrar, i beräkning, och så vida vi ej taga dem i öfvervägande vid betraktandet af hanä karakter och motiver. skola visaldrig förstå hane planer. Vi hafva goda skäl att bevara hela denna transaksion i minnet, ty den förorsakade freden i Tilsit. Två på flottbryggan midt i Niemen tillbragta timmar afslutade affären, hvarigenom Alexander sålde sin heder till sina allierade och sitt namn i historien. Kanske två minuter voro nog dertill, :om vi äro väl underrättade. Alexander sade att han hatade England och var villig att göra det skada på hvad sätt Napoleon behagade, och Napoleon å sin sida lofvade att öfvergifva Turkiet, och sålunda voro båda nöjda, och förnöjelsen lefver qvar hos Nikolaus ännu i denna stund, ty Rysslands czar dör aldrig, ej heller den obetydligaste rörelse i hans kungliga sinne. Ej en enda tilldragelse i. det följande kriget har czaren förgätit, det kunna vi svara för, hvarken turkarnes framgångar när de drefvo ryssarne öfver Donau och visade hvad turkiska trupper kunna uträtta, ej heller-att Rysslands slutliga framgång var en följd af revoltena i åtskilliga delar af det turkiska riket, bland hvilka åtskilliga förorsakades af reformer, som för en tid verkade upplösande på PES aationens enhet, men som torde visa sig med: : föra andra verkningar för framtiden. Då ryssarne 1829 öfversvämmade Donaus stränder och lik en störtflod brusade ned för södra sluttningen af Balkan, syntes Turkiet mer bjelplöst än någonsin, och Adrianopels fall, utan att ett skott lossades till dess försvar, och kapitulationen af hvarenda post vid Svarta hafvet kunde lätt inbilla czaren att bytet ändtligen var i hans händer, och han erhöll medgifter och privilegier, som utgöra frågans svårighet i närvarande stund... Men en förändring kom öfver krigets lynne, just i följd afTurkiets stora svaghet, en omstämning, som kan blifva en källa till framtida styrka. Då intet återstod att tagas utom Konstantinopei,. och när halfmånsstandaret ej längre förmåddel att kalla tillräckliga skaror af de trogne tilll: striden, fann Porten att den kunde mottagal. bjelp af de kristne. Tillkomsten af politiskt understöd förändrade med ens Turkiets förhållande till Ryssland. Den har icke blott upprätthållit Turkiet intill närvarande dag; utan när allt kommer i dagen skall detvisa sig, att den förökat landets hjelpkällor, upplifvat befolkningens mod och gjort ett krig med Ryssland till något helt annat än czaren sjelf torde vänta, om han förbiser de förändrade tidsförhålländena i det han antager sin ätts traditioner. Då vi intaga hans synpunkt anse vi högst troligt att han förbiser detta och mycket annat, som det är utomordentligt vigtigt för honom att erinra sig. Den ena stora punkten som han synes förbise, emedan czar Petor öch Katarina förbisågo den, är att Ryssland, såsom en rysk ädling sjelf bördes utlåta sig, är afstängdt från det vestra Europa genom ett årtusendes civilisation. Det är föga mer än 400 år sedan Ryssland öfversvämmades af barbarer, hvaremot det är 1400 år sedan det vestra Europa hemsöktes af ett sådant missöde. Peter och Katarina mätte icke afgrunden som utgör skiljegrafven, och tänkte på en dag slå en brygga deröfver. Peter importerade lärde och konstnärer, och Katarina lät improvisera byar vid vägkanten, och de trodde att detta var civilisation. Ehvad man än gjort sedan den tiden, har dock bråddjupet ännu icke blifvit öfverbygdt. HRyssland står på östra sidan, rått, fremmadartadt och illa sammanhängande, endast ytligt disciplineradt i sin stera kraft, despotiskt våldsamt på den fysiska styrkans sida, dödt, eller åtminstone ännu icke väckt till lif, på den förnuftiga politiska styrelsens sida, Styrelsen är här en religiös, med vapenmakt upprätthållen institution — och kejsaren står för folkets ögon såsom en krigareprest och såsom en gud i deras kateches, Under tiden har i vestra Europa, hvarest styrelsen är en rent politisk institution, den uti sig mer och mer upptagit den allmänna opinionen. Det fins ej någon möjlig amalgamering af de båda systemerna, ingen vapenhvila mellan de två principerna, sedan en gång endera gjort anfall på den andra. Om czaren, för att uppnå det gamla ögonmärket att införlifva Turkiet med sitt välde, höjer handen mot turkiets kristna bundsförvanter, skulle han se sig före hvad han gör — när han affyrar sitt artilleri öfver svalget af tusen års civilisation, och fvingar Eu copa att kämpa en strid, hvari icke gifves något stillestånd. Då frihetens grudsatser och civilisationens innersta medvetande drifvas till sjelfförsvar kunna vi, som känna deras makt, icke tvifla om deras seger. Han känner icke deras värde, vet icke att de hafva traditioner och historia, långt mera vördnadsväckande än hans egna. Vi kunua ställa oss på hans ståndpunkt, men vår ståndpunkt är otillgänglig för honom. Vi kunna på sätt och vis sympatisera med hans äregirighet och hans ärfda illusioner; och det är derföre utan all vrede, bitterhet eller fördom, som vi förklara vår öfvertygelse, att Rysslands utsigter, aldrig så lysande som han föreställde sig, hafva förändrat sig under tidernas lopp, och att huru än krigets skiften må vända sig kring delar af länder, kan han aldrig lyckas att tränga sig och sin medeltidspolitik in i de europeiska folkens rädslag och vinna deras fördragsämhet. — Prinsen och Prinsessan Fredrik af Nederländerna samt Prinsessan Marie, som igår e. Mm. omkring kl: 6 inkommo från Drottnidgbolm till staden på krotioångfartyget Kare, gingo, efter ett kort uppehåll å kongl. slottet, ombord på en vid Logårdsträppan liggande kronioslup, som förde D. K. Hi till ryska ångkorvetten, under salut från Skeppsholmen. Kronprinsen och Kronprinsessan voro sina höga anförvandter följaktige till korvetten; från hvilken de återvände med nämnde slup, tänder salut från ryska ångfartyget, hvilket sedan kl. 1, 8, under salutfrån kastellet, afgick till S:t Petersburg. — D.: K. H. Kronprinsen öch Kronprinsessan återvände på aftonen med kronoångfartyFN Ne AS dn PT stR PR AR ee AA -—— -— DA ——— FAN NR