mer om erotring och. natnna 10fr gena ute derlag, och man talar till och med om ett uppror som nyligen i S:t Petersburg egt rum, till följe af detta partis, högljudda missnöje med den mera foögliga och försigtiga politik som är utmärkande för rikskansleren grefve Nesselrode. Bearbetningarna i frågan ora danska tronföljden jemte åtskilliga andra tecken, ätvensom den särskilda uppmärksamhet England i detta ögonblick egnar Östersjön, gerl vid banden att Ryssland i detta ögonblick tänker framtidsdigra tankar, och Sveriges ställning till detta välde ger en särskild anledning att med intresse följa hvad utlandets förnämsta tidningar meddela om den ryska poitiken. dogöra för dessa den utländska pressens debatter, och vi torde oftare få tillfälle ati dertili återkomma. Till en början meddela vi töljande märkliga artikel ur en af-den engeiska pressens, förnämsta organer: I en tid lik den närvarande, då vågbalansen vacklar mellan bestämningen till krig eller fred för Europa, är bästa utvägen att anticipera utslaget den att sätta oss sjelfva, fria från passion eller fördom, in i den persons eller det partis åskådningssätt, com har afgörandet i sina händer. I närvarande fall har czar Nikolaus af Ryssland den afgörande rösten. ryktet att han är i det gammalryska partiets händer, genom hvars undfallenhet han fick bestiga tronen, så är saken för oss praktiskt densamma. Huruvida:czaren i sin öfvertygelse står isolerad, eller liksom vid sin tronbestigning omgärdas utaf en krets af bajonetter, det betyder för ögonblicket ingenting för oss. Så länge han sitter der, är det klokare för oss att ett ögonblick ställa oss der med honom, se med hans ögon, minnas med hans minne, och derigenom föregripa hans beslut. Vi äro skyldiga våra läsare att reEller, om det är någon sanningidet Och för att kunna se med hans ögon måstel vi besinna att sjelfbherrskare hafva en egen känsla, förnimmelse eller erfarenhet af en sjölavandring, eller en öfverlåtelse af tanke och vilja, hvarigenom all deras utmärktaste företrädares äregirighet, alla deras planer, alla deras trinmfer och alla deras nederlag öfvergå på dem sjelfva och biifva deras egna, och sålunda hopa sig, tilldess mannens hjerna, eller verldens tålamod, dignar nnder bördan. Detta är den väg hvarpå, inom de stora na-l turliga lagarna som äro deras verktyg, gu-l darne slå med vansinne dem de vilja förderfva. Det ges en proklamation, utfärdad af RyssJand 1837 tll de tscherkagsiska cheferne, som visar att själavandringsprocessen hade -redan då gått femligen långt hos sjelfherrskaren. Sen ij ickap, säger det kejserliga budskapet. att om himitarne skulle falla ned, kunde Ryssland hålla dem uppe med sina bajonetter? Engelsmännen kunna vara skäligen goda handtverkare och fabrikanter, men makten dväljes hos Ryssland allena. Intet land har någonsin fört segerrika vapen mot Ryssland. Byssland är det mäktigaste af alla folk. Om j önsken fred måsten j vara öfvertygade att det i verlden endast finnes två makter — Gud il himmelen, och czaren på jordems. Tscher kasserne hafva ännu i denna stund ej fått detta i sitt hufvud; men det är allt skäl att kejsaren måste tro det nu, till och med mer än för sexton år tillbaka. Utan tvifvel känner och mins han, alldeles såsom hade han sjelf varit med, det första kriget med Turkiet 1678, då Ryssland, som ännu icke hade någon. europeisk hamn mer än Archangel, gjorde några utbyten med turkarne, hvarigenom det kom i besittning af Ukraine. Han känner och mins, liksom han sjelf varit underhåndlaren , acqvisitionen -af Azow, hvarigenom Ryssland fick sin första hamn vid Svarta -hafvet. Detta var förr än man vet att czar Peter frapperades af den tanken, som icke kan annat än inverka på verldens öden förkommande sekler, att vestra Europas fationer voro mer försigkomna äng hans egeh, och att det ej fanns något skäl hvarföre han ej skulle bringa sitt eget folk upp i jemnhöjd med den europeiska civilisationen. äregirighet , med modifikationer som passat deras personliga karakter. Den ena må hafva tänkt mer på en skrytsam lyx; såsom Katariaa, en annan, såsom Paul, må hafva sökt sin ära i att ställa sig i spetsen för ett mnordiskt statsförbund mot England, en annav, såsom Alexander, i att skapa den Heliga ANiansen, och åter en annan, såsom Nikolaus, i att uttränga vesterns regeringsgrundsatser, för att lemna rum åt österns; men alla hafva de delat czar Peters längtansfulla blick mot vestern, såsom det förlofvade landet. De hafva alla i minnet frossat på skådespelet af Finlands träskmarker, då den vaggande säfvea och den blommande bladvassen föllo för lian, att göra rum för de putsade palatsträdgårdarne, som Peters inbillning skapade, då de stagnerande träsken började röra på sigl och afrinna i Newa, och då skyttarnes kojor nedrefvos, för att lemna plats åt de stolta granitkajerna, der en ny europeisk hufvudstad skulle uppstå. Och alla dessa sjelfherrskare blicka, såsom Peter blickade, hän mot södra ändan af deras välde, och se, såsom han såg, att hans tillvext såsom en europeisk makt skulle otroligt påskyndas genom besittning af östra Europa i hela dess längd, från det ena hafvettill det andra. Han hade Archangeloch Azow, och det fattades honom endast Konstantinopel, för att utsträcka sitt välde från Isbafvet tili Medelhafvet. I sitt testamente ålade har siöa efterträdare att sätta sig i besittning af Turkiet, och att underblåsa sådana misshälligheter mellan de vestliga nationerna, som kunde Alla hans efterträdare hafva ärft hans AA bereda tid och lägenhet för ryska företag.! Detta var det verkliga ursprunget till den strid, som är föga mer än börjad, mellan den österländska despotismens och den representativa styrelsens grundsatser; hufvuddrabbningen måste komma förr eller sednare, och på dess utgång beror Europas öde. Arfvingarne efter denna märkvärdiga testator hafva mottagit det anförtrodda uppdraget med ett nit, som bevisat inför verlden att nöden skulle bli cket stor för att de skulle glömma den my undfångna lärdomen. Katarina slog och föröd1 a Mar DE RA sn ka a Sn MA RA