RR ARA BARN RAS ARE cm MM ABBA S ARSRARA
VID PEDAGOGISKA FÖRENINGENS ÅRSMÖTE D. 1 JUNI.
Vv.
(Slut från AM 130.)
Med förbigående af alla de pätsgliga olägenhetern:
i afseende på undervisningen och disciplinen inom
skolan, de. der af hvar och en, som har nögon erfa
renhet i saken, lätt inses — hvilka äro till slut de be.
klagliga följderna för barnets lif af de brister i sko
lans organisation, som här blifvit framstälda? Hörom
hvad den erfarne läkare yttrar, som förut citerats:
— — — bleker rosorna pä kinderoa och förslappai
all spönstigbet i kroppskraft och lynne,, — sö
lydde orden. Och sä är det. Obelsa, slöhet, kraft
löshet, viljelöshet, häglöshet — sådana äro de fruk-
ter, som mogna i skolans atmosfer. Och, för att
framhälla en ännu mörkare sida, det är under infly.
tandet af denna förpestade och qvalmiga atmosfer,
det är genom det besvärande och sammanträngda
sittandet pä skolbänkarne, hvilket drager hettan ät
de nedre delarne, — det är genom sädana omstän-
digheter som denna hemliga last frammanas, som
skall vara sä olyckligt allmän i våra skolor och som
mer än någonting annat verkar förslöande och för-
slappande på kropp och själ, ja som så mängen gäng
slutar med att föra sina olyckliga offer till därhuset.
Sälunda uppfostras slägtet till lekamliga och andliga
sjukbusbjon; och om sä är, hvartill båtar väl då den
nägot längre eller nägot kortare lexan?
Men tror kanhända, att denna målning är öfver-
drifven, och att saken, om än bebjertansvärd, dock
ej är så farlig. Samma förhållanden, säger man,
hafva länge fortfarit, och slägtet är ännu icke för-
gånvget. Det är sannt — jag medger det — at!
menniskan täl mycket, innan hon förgås; men ocksä
gifves det, å andra sidan, ingen gräns för hvarken
individens eller slägtets möjliga försämring. Man
klsgar i vära dagar öfver ett i fysiskt hänseende för.
svagadt, försämradt slägte, vid jemförelse med för
fäderne; och må man se till, att icke äfven skolar
fär draga ansvaret för ett sädant förhällande. Jag
tillhör icke dem, som tro att folket lider af alltfö
mycket studerande, ty detta kunde och borde, efte
min tanka, drifvas vida längre än nu sker; men väl
tror jag, att skolan kan vara snart sagdt dödande.
Man mäste erinra sig, att följderna för slägtet först
kunna visa sig efter generationer; att under de sed-
nare generationerna 1) skolgängen utsträckts till en
allt större och större del af nationen; 2) barnen bör.
jat insättas uti skolan vid en allt tidigare och tidi-
gare ålder samt der förblifva en allt längre och län
gre tid, under ett allt ibärdigare arbete; och at!
dessa förenade omständigheter göra skolans menliga
inflytelser, i fall nägra sädana finnas, längt tarligare
nu än fordom. Mä man säledes rätta sig etter de
förändringar, som tiderna medfört; eljest kan det
REAR EEE SAD SARA DERE ASA