RR ARA BARN RAS ARE cm MM ABBA S ARSRARA VID PEDAGOGISKA FÖRENINGENS ÅRSMÖTE D. 1 JUNI. Vv. (Slut från AM 130.) Med förbigående af alla de pätsgliga olägenhetern: i afseende på undervisningen och disciplinen inom skolan, de. der af hvar och en, som har nögon erfa renhet i saken, lätt inses — hvilka äro till slut de be. klagliga följderna för barnets lif af de brister i sko lans organisation, som här blifvit framstälda? Hörom hvad den erfarne läkare yttrar, som förut citerats: — — — bleker rosorna pä kinderoa och förslappai all spönstigbet i kroppskraft och lynne,, — sö lydde orden. Och sä är det. Obelsa, slöhet, kraft löshet, viljelöshet, häglöshet — sådana äro de frukter, som mogna i skolans atmosfer. Och, för att framhälla en ännu mörkare sida, det är under infly. tandet af denna förpestade och qvalmiga atmosfer, det är genom det besvärande och sammanträngda sittandet pä skolbänkarne, hvilket drager hettan ät de nedre delarne, — det är genom sädana omständigheter som denna hemliga last frammanas, som skall vara sä olyckligt allmän i våra skolor och som mer än någonting annat verkar förslöande och förslappande på kropp och själ, ja som så mängen gäng slutar med att föra sina olyckliga offer till därhuset. Sälunda uppfostras slägtet till lekamliga och andliga sjukbusbjon; och om sä är, hvartill båtar väl då den nägot längre eller nägot kortare lexan? Men tror kanhända, att denna målning är öfverdrifven, och att saken, om än bebjertansvärd, dock ej är så farlig. Samma förhållanden, säger man, hafva länge fortfarit, och slägtet är ännu icke förgånvget. Det är sannt — jag medger det — at! menniskan täl mycket, innan hon förgås; men ocksä gifves det, å andra sidan, ingen gräns för hvarken individens eller slägtets möjliga försämring. Man klsgar i vära dagar öfver ett i fysiskt hänseende för. svagadt, försämradt slägte, vid jemförelse med för fäderne; och må man se till, att icke äfven skolar fär draga ansvaret för ett sädant förhällande. Jag tillhör icke dem, som tro att folket lider af alltfö mycket studerande, ty detta kunde och borde, efte min tanka, drifvas vida längre än nu sker; men väl tror jag, att skolan kan vara snart sagdt dödande. Man mäste erinra sig, att följderna för slägtet först kunna visa sig efter generationer; att under de sednare generationerna 1) skolgängen utsträckts till en allt större och större del af nationen; 2) barnen bör. jat insättas uti skolan vid en allt tidigare och tidigare ålder samt der förblifva en allt längre och län gre tid, under ett allt ibärdigare arbete; och at! dessa förenade omständigheter göra skolans menliga inflytelser, i fall nägra sädana finnas, längt tarligare nu än fordom. Mä man säledes rätta sig etter de förändringar, som tiderna medfört; eljest kan det REAR EEE SAD SARA DERE ASA