STOCKHOLM, den 27 Juni,
Den. gamla kontinentens båda hälfter erbjuda
i detta ögonblick en slående och lärorik mot-
sats. På samma gång Europas största makt
uppbjuder alla sina krafter, för att, under ske-
net af alt föra ordningens och religionens ba-
iner mot det muhamedanska söderns barbarer
och det protestantiska vesterzs hedningar,,
såsom czaren kallar dem, icke blott utvidga
sina gränser på grannarnas bekostnad och ut-
rota den ena vördnadsvärda nationaliteten ef-
ter den andra, för att göra det sheliga Ryss-
lend- större och större, ufan äfven öf-
ver dessa grannländers regeringar utöfva ett
moraliskt inflytande, utgående på att utrota
allt förtroende och god vilja mellan styrande
och styrda, för att såmedelst motverka hvarje
större steg på utvecklingens batia cch upp-
rycka hvarje frö till samhällsstärkande frihet,
andlig eller verldslig, som kan anses-ståivä-
gen för den framtida tillväxten af detta heliga
Rysslands makt och storhet; på samma gång
det civiliserade, det omskrutna Europa fram-
ställer ett sådant skådespel, håller Asiens stör-
sta folk på att afkasta sekelgamla bojor, spränga
tusenåriga murar, som hittills utestängde det
fån den uppfriskande beröringen med den vestra
verlden, öppna sina omätliga landområden för
främmande företagsamhet, och sina sinnen för
den religion som är sanningens och Jjusets,
och som en länge saknad broder sent omsi-
der inträda i syskonkedjan af jordeas mnatio-
ner. Alla tecken gifva vid handen att den
kinesiska revolutionen segrande vältar sig fram
öfver det mellersta rikets ofantliga rymder och
väcker dess fyra hundra millioner inbyggare
till ett nytt och friskare lif.
Det hörer okunnigheten, fördomen och tan-
keslöbeten till satt bilda sig vissa begrepp, vid
hvilka man fäster allt löjligt, osmakligt och af-
skyvärdt, vissa föreställningar, hvilka man tar
till tankesällskap, liksom medeltidens furstar
togo hofnarrar, för att i den karrikerade bil-
den få sjelfbehagligt spegla sin egen förträff-
lighet. E:t sådant begrepp varlänge Kina och
kineserna. Ingen har någonsin funnit sig så
inskränkt och kälkborgerlig, att han ej trott
sig berättigad att göra sig lustig öfver allt
som i hans inbillning gällt för kinesiskt. Nå-
gon bekantskap med saken är emellertid -till-
räcklig att i mycket skingra dessa fördomar,
och vi bedraga oss måhända icke, om vi tro
att de vinkar och iakttagelser vår verldsom-
seglande korrespondent tid efter annan fram-
ställt i vår följetongsafdelning, medverkat att
i allmänna föreställningen skaffa de stackars
kineserna en liten smula aktning. Visserligen
äro de intet poetiskt eller filosofiskt eller ar-
tistiskt folk, och i deras andliga utrustning ser
man sig förgäfves om efter något som liknar
känslans värme eller tankens lyftning; men de
ega dock i sin idoghbet, sitt ordningssinne, sin
sparsamhet öch sitt moraliska mod att under-
kasta sig arbete och försakelser , åtskilliga
egenskaper som ej skulle vanpryda deyfver-
borne Göthers, afkomlingar. I saknad af all
religion utom den mest krassa fetischism el-
ler den mest bentorra moralvisdom, och styrda
af en vild, obegåfvad och demoraliserad hand-
full eröfrare, hvad kan man mera af dem be-
gära? Uselheten af Mantschudynastiens rege-
ringskonst tycks gå öfver alla gränser, och er-
bjuder alla tiders regenter och folk mönstret
af det föraktligaste småsinne. Sjelf utan re-
ligion bar den regerande stammen intvingat
folket i en mängd tomma och förnedrande re-
ligiösa forraer, utan all moral bar den öfver-
drifvit polisuppsigten, utan all egen tapperhet
har den grundat sitt välde på en soldatesk,
hvars skaror, efter det gängse ordspråket, fara
fram ssåsom tigrar mot landets barn, såsom
råttor mot fienden. I centralisationens och
embetsmannaförtryckets konstfulla inrättning
har Kina kunnat gälla såsom ett föredöme för
många af Europas furstar. Också har ingen-
städes mutsystemet och all slags korruption
haft en skönare blomstring. Vi läste för ej
länge sedan om en inflytelserik mandarin, och
kejsarens synnerliga gunstling, — om vi ej miss-
minna oss var han chef för det kejserliga tull-
väsendet, — somunder ett enda år sält icke min-
dre än åttiofem tusen sysslor, hvarigenom han
slutligen uttömde sjelfva beherrskarens långmo-
dighet och en vacker dag fick nådig befallning
att uppskära sin frodiga mage. Såsom af
gräshoppor öfversvämmas landet af okunniga,
snikna och förderfvade embetsmän, som ut-
suga folkets välmåga och förstöra dess sed-
lighet.
Under sådana förhållanden uppstodför fem
eller sex år tillbaka den revolutionära rörelse,
som i detta ögonblick innehar hela södra Kina
och just nu griper efter nyckeln till Yangtze-
kiang. Solens son, herskaren af den främ-
mande racen, sitter feg och maktlös i sin huf-
vudstad, och anropar nu om bistånd de främ-
mande makter, åt hvilka han fordom så hård-
nackadt förnekade handelsgemenskapens för-
delar, under det hans härar lida det ena
nederlaget efter det andra och insurgenternas
skaror växa som en lavin. Allt tillkännager
att rörelsen är nationell, och med klok sorg-
fällighet hålla sig de stora kulturmakternas
ombud ifrån allt deltagande i striden.
Man kan ej utan stort intresse genomläsa
de proklamationer rörelsepartiet utfärdar i den
nya pretendentens namn. Han tillhör den
gamla kinesiska kejsardynastien och har till-
lika med sin gemål omfattat kristendomen.
I en af dessa urkunder beskrifves verldens
skapelse på sex dagar, syndafloden och israe-
liternas vandring med Moses uti öknen; derpå
berättas frälsarens ankomst i verlden, och
hans lidande och: död för menniskoslägtet:
återlösning. Men dermed låter den unge tron-
pretendenten den gudomliga nådens underverk
icke vara uttömda, utan tillägger, att samma
gudomliga försyn ännu i sednaste tider sändt
sina himmelska budbärare i verlden, en gång
1837, för att utrota demonerna och de ogud-
Lear mf) få
Tedia ach nionde månaden förle-!