STOCKHOLM, den 22 Juni.
Hvad tänker Ryssland? Den sednaste posten
gjorde ej 088 mycket klokare än förut. En
sak synes dock klar, att Ryssland ämnar be-
sätta Donauprovinserna, äfven utan att för öf-
rigt betrakta freden med Turkiet såsom bru-
ten. Denna ockupation måtte för Ryssland i
närvarande ögonblick ha en särdeles vigt, ef-
tersom det så länge sökt efter en förevänd-
ning för densamma. 180,000 man stå i detta
ögonblick vid gränsen färdiga att utföra pla-
nen.
En gammel sägen går om ett af Peter den
Store i Ryssland eftemnadt politiskt testamente,
hvaruti han skulle hafva uppgifvit en plan för
hela Europas så småningom skeende eröfring
af Ryssland. Alldenstund Sverige är en af
Rysslands närmaste grannar, samt dessutom
lärer finnas särskildt omnämndt i samma hand-
ling, torde det kanhända ej sakna intresse för
svenska allmänheten attjust nu betrakta några af
de stadganden nämnde testamente förmäles
innehålla.
Hans efterträdare skola deruti fått i uppdrag
att så småningom bemäktiga sig hela den eu-
ropeiska andelen af turkiska riket; — att allt-
jemnt utvidga sina besittningar i Asien; —
att bit efter bit intaga svenska östersjöprovin-
serna och Finland, och att först efter turkiska
rikets eröfring vända sig mot Sverige på andra
sidan Östersjön, Polen och Österrike, men
att under tiden genom diplomatiska medel
söka att såväl i Polen som Sverige bibehålla
de i dessa länder befintliga styrelsesätt samt
att om möjligt söka ännu mera försöka det
hat som redan funnes emellan de olika par-
tierna och folkklasserna i samma länder, äf-
vensom att i alla Europas öfriga länder söka
verka i den riktning, att styrelserna måtte kom-
ma i ett spändt förhållande till sina folk, och
att hat mätte i möjligaste måtto uppväckas
emellan de olika folkklasserna.
Om en dylik handling i verkligheten före-
finnes eller någonsin funnits, är en sak som
väl svårligen lärer kunna med visshet utrö-
nas; nekas kan likväl ej att de deruti enligt
förmodan innehållna föreskrifter blifvit tem-
ligen noggrannt iakttagna. Ryssland har nem-
ligen tid efter annan bemäktigat sig betydliga
sträckor af turkiska riket, det har intagit alla
sveaska provinser på östra sidan af Östersjön,
äfvensom det ständigt utvidgat sig mot Asien.
Eröfringen af Polen före Turkiets fullkomliga
kufvande har väl varit ett afvikande ifrån det
förmodade testamentets stadganden, men de
deraf föranledda olägenheter, hvilka ibland
varit af så betänklig art att Ryssland troligen
gerna skulle hafva öfvergifvit hela denna eröf-
ring om icke en annan af merberörde testa-
mentes punkter lydt, att aldrig återlemna nå-
gon provins som en gång blifvit eröfrad, utan
att i stället genom mindre cch i början nästan
omärkliga förändringar så småningom russi-
ficera hvarje eröfradt land, hafva troligen ännu
fastare än hittills öfvertygat Rysslands stats-
- om klokheten af de utaf czar Peter gifna
råden.
Genom det-s. k. politiska jemnvigtsystemet
hafva väl Rysslands planer till någon del blif-
vit förhindrade; annars hade troligen så-väl
Konstantinopel som en stor del af det öfriga
Europeiska Turkiet redan för längesedan varit!
eröfrade. en utiden första franska revolutionen
och de läror som i och med densamma bör-
jade spridas i Europas öfriga länder, har Ryss-
land, medelst tillämpning af en annan af dei
oftanämnde testamente befintliga föreskrifter,i
den nemligen, att i alla Europas öfriga länder
söka stifta oenighet emellan den styrande och
de styrda, hat emellan de olika samhälls-
klasserna, och misstro emellan de olika rikena ;
i Europa, samt. sålunda göra samma länderi
politiskt vanmäktiga, vetat att mot nämnda!
politiska system förskaffa sig mäktiga bunds-
förvandter; hvilka; på lika sätt som de vid
nämnda tidpunkt förskaftade Ryssland tillfälle
att bemäktiga sig en stor del af Poleny sä-l
kerligen inom kort skola utan någrå- synner-
liga olägenheter föra detsamma mot det efter-:;
längtade målet, hvilket nu närmast synesl,
bestå i Moldaus och Wallachiets, ja måhända l,
sjelfva Konstantinopels eröfrande.
I afseende på den: diplomatiska delen afl
nämnda testamente har Ryssland, under denli
falska förevändningen att hvarken konunga-l:
döme, adel eller något konservatift element kan
bestå i ett land med fria institutioner, med hän-
visning på de blodiga skräckscenerna vid 1793 1
års händelser i Frankrike, vetat att, genom sina, ,
man kan ej neka det, i allmänhet- utmärkt
skickliga och inom alla samhällsklasser valdal
N
f
;
;
och spridda så väl manliga som qvinliga di-
plomater och hemliga agenter, i de flesta Eu-
ropag länder uppskrämma såväl regering och
adel som äfven många andra:inflytelserika
personer inom de öfriga samhällsklasserna;,
emot allt hvad frihet heter, och att utaf dessa j
elementer bilda ett så kallat ultra-konservatift,
parti, som sjelft inbillar sig endast hindra fol-
ken från antagande af brådmogna förslager
och ett allt för hastigt framrusande emot den
genom 1793 års franska händelser spridda
revolutionära yran, men hvars egentliga, af ryska
diplomatien i hemlighet styrda syfte blott är
att omöjliggöra all uppriktig och fastförening
emellan regeringar och folk, och detta verk-
ställa de på det sätt att de dels, i fall de egal:;
tillfälle dertill, sjelfva öppet motsätta.sig, dels ;
också i hemlighet -genom de styrande söka;
förhindra alla de förändringar i samhällsskic-g
ket och lagarne,; -som af förändrade tidsför-!,
I
t
rerna MN
hållanden, seder och bruk - ovilkorligen påfo-
dras, — Idetta partihar Ryssland dessutom,
allahanda medel, såsom mutor, rid.
evärdigheter med och utan pensioner, be. I
tydliga uppoffringar för vinnande afinflytelse. g