allmänna sjukdomsalstrande orsaker. Talaren uppdrog en skakande skildring af dryckenskapens förstörande inflytande på menniskokroppen, af bränvinssjukans progressiva framsteg och dess olika yttringar hos den genom dälig föda försvagade proletären, och hos dessa välmående drinkare hos hvilka de om välbefinnande förrädiskt ljugande stora magarne och det goda hullet för läkarens blick visa: bränvinssjukans gradpasserare. Slutligen uppträdde pastor Fjällstedt med ett ex :temporeradt föredrag öfver spräket Frukter Gud och irer konungen. Talaren skildrade varmt huru rusiryckerna alstra hat, bitterhet, laster och brott; huru le undergrätva hela folkets ekonomiska bestånd, i det mänga näringar mäste ligga nere då de ej kunna uppbära kostnaderna för de genom sädens förbränning fördyrade lifsmedlen; huru de förstöra friden och endrägten inom det husliga lifvet och ofta bringa hela familjer till tiggarstafve. , hvarpä upprörande exempelsanfördes. Med djup smärta mäste talaren slutli gen beklaga att inom sjelfva lärareståndet, att bland presterna, det finnes de hvilka äro både bränvinsbrännare och supare, hvarigenom aktningen för kyrkan och religionen undergräfdes, enär folket, som ej kan så noga särskilja förhällandena, läter på dessa heliga ing äterfalla den missaktning och det förakt, som let med rätta egnar sådane om sina pligter glömske ordets tjenare. Rusdryckerna undergräfva äfven ko0ungatronen och lagarnes helgd, ty folket tror att det står i konungens makt att, om han ville, afvända allt detta onda, och det väcker bitterbet dä de se att aä cke sker. Talaren bad derföre till Gud att han mätte förläna vära lagstiftare vishet vid nästa riksmöte att vid behandlingen af denna lifsfråga utan afseende på len egna fördelen tänka endast på fosterlandets och folkets sanna bästa; ty dä nu till allt det förra elänlet synes hota att komma en missväxt. så torde det olifva svärt nog att bibehålla lugn och frid i vissa andsändar. Mätte derföre hvar och en taga i akt len Guds vink, som synes ligga i allt detta, och verka avar och en i sin stad, den enskilde i sin krets ech vå sin omgifning; de som ha inflytande på samhället, verka så som deras samveten bjuda. Men må man rid allt detta iakttaga mätta, säå att det onda icke myger sig in i sjelfva botemedlet,. Vi se, Gudi slagadt, slägtet genom bränvinssupandet försämras rän generation till generation, så till kroppssom jälsförmögenheter, hvadan allt, laglydnad, fosterlandsärlek, brödrakärlek, och kärleken till Gud, bjuder ss att sträfva för landsplägans afvändande. Talaren slöt med en innerlig bön om bistånd härill af all god gäfvas gifvare, samt läste välsignelsen iver de närvarande. AR AE RA GL