allmänna sjukdomsalstrande orsaker. Talaren upp-
drog en skakande skildring af dryckenskapens förstö-
rande inflytande på menniskokroppen, af bränvins-
sjukans progressiva framsteg och dess olika yttringar
hos den genom dälig föda försvagade proletären, och
hos dessa välmående drinkare hos hvilka de om väl-
befinnande förrädiskt ljugande stora magarne och det
goda hullet för läkarens blick visa: bränvinssjukans
gradpasserare.
Slutligen uppträdde pastor Fjällstedt med ett ex
:temporeradt föredrag öfver spräket Frukter Gud och
irer konungen. - Talaren skildrade varmt huru rus-
iryckerna alstra hat, bitterhet, laster och brott; huru
le undergrätva hela folkets ekonomiska bestånd, i
det mänga näringar mäste ligga nere då de ej kunna
uppbära kostnaderna för de genom sädens förbränning
fördyrade lifsmedlen; huru de förstöra friden och en-
drägten inom det husliga lifvet och ofta bringa hela
familjer till tiggarstafve. , hvarpä upprörande exem-
pelsanfördes. Med djup smärta mäste talaren slutli
gen beklaga att inom sjelfva lärareståndet, att bland
presterna, det finnes de hvilka äro både bränvinsbrän-
nare och supare, hvarigenom aktningen för kyrkan
och religionen undergräfdes, enär folket, som ej kan
så noga särskilja förhällandena, läter på dessa heliga
ing äterfalla den missaktning och det förakt, som
let med rätta egnar sådane om sina pligter glömske
ordets tjenare. Rusdryckerna undergräfva äfven ko-
0ungatronen och lagarnes helgd, ty folket tror att det
står i konungens makt att, om han ville, afvända allt
detta onda, och det väcker bitterbet dä de se att aä
cke sker. Talaren bad derföre till Gud att han mätte
förläna vära lagstiftare vishet vid nästa riksmöte att
vid behandlingen af denna lifsfråga utan afseende på
len egna fördelen tänka endast på fosterlandets och
folkets sanna bästa; ty dä nu till allt det förra elän-
let synes hota att komma en missväxt. så torde det
olifva svärt nog att bibehålla lugn och frid i vissa
andsändar. Mätte derföre hvar och en taga i akt
len Guds vink, som synes ligga i allt detta, och verka
avar och en i sin stad, den enskilde i sin krets ech
vå sin omgifning; de som ha inflytande på samhället,
verka så som deras samveten bjuda. Men må man
rid allt detta iakttaga mätta, säå att det onda icke
myger sig in i sjelfva botemedlet,. Vi se, Gudi
slagadt, slägtet genom bränvinssupandet försämras
rän generation till generation, så till kropps- som
jälsförmögenheter, hvadan allt, laglydnad, fosterlands-
ärlek, brödrakärlek, och kärleken till Gud, bjuder
ss att sträfva för landsplägans afvändande.
Talaren slöt med en innerlig bön om bistånd här-
ill af all god gäfvas gifvare, samt läste välsignelsen
iver de närvarande.
AR AE RA GL