sysselsatta svenska fartygen 6,066, med 206,006 lästers drögtighet, och af norska och utländska tillsammans 3081 fartyg med 187,486 lästers drägt. Här hade vi således ännu öfvervigt både i fartygens antal och lästetal. År 1851 sysselsatte vår handel 7,747 svenska fartyg med 261,455 läster, samt norska och utländska tillsammans 5,862 fartyg med 382,819 läster. På tio år har således förhållandet till vår nackdel förändrat gig från 20: 18 till 26: 38. Hvad säger nuläsaren om en så bedröflig omkastning i ett land, der det heter att sjöfarten är en hufvudnäring? Att norska handelsflottan deltager i verldshandeln med en större siffra än dew svenska, nemligen med 70 procents högre lästetal, är:! ganska naturligt; Norge är ett långsträckt kust-: land, med mera inskränkt egen produktion, med en befolkning som tycks vara tödd för hafvet. Men samma förhållandeär med betydliga sträckor af Sverige. Proportionen mellsn norska och svenska fartyg, sor sysselsättas af Sveriges utrikes handel, borde följaktligen förblifva någorlunda oförändrad. r 1841 ingingo norska handelsfartyg med mindre än halfva lästetalet mot de svenska i vår import och export; 1851 deremot med nära fyra femtedelar. Vi skola anföra ett par ytterligare exempel på den öfvervigt som brödrarikets handelsflotta oupphörligen i våra egna hamnar tillvinner sig öfver den svenska. Vi nämnde förra gången att i Götheborgs export för 1851 : deltogo båda nationernas fartyg med ett alldeles lika antal, nemligen 501, med någon öfvervigt i lästetal på de svenska fartygens sida, Från de norrländska hämnarne deremot sker exporten nästan uteslutande med norska fartyg, och ensamt från den lilla staden Sundsvall utskeppades under förl. år trädlaster med 169 norska fartyg at24,054 listers drägtighet. Hr generalkonsul Totties sista rapport af d. 31 sistl. Mars innehåller i detta, såsom i så många andra fall, ganska anmärkningsvärda uppgifter. Under förlidet år uppkommo till England sammanlagdt 614 svenska fartyg, med en drägtighet af 52,522, läster, och 1.919 norska fartyg, med tillsamman: 171,173!,, kommerslästers drägtighet. Detta visar emellertid endast att norska fartyg med ett betydligt belopp deltagit i den engelska frakthandeln. Tillväxten af detta deltagande under sista årets möt medium af de 4 närmaste föregående åren uppgår till betydligt mer än dubbla lästetalet. Men på en annan uppgift vilja vi fästa våra läsares synnerliga uppmärksamhet. Antalet af norska fartyg, somlunder förlidet år från Sverige ankommo till brittiska hamnar, uppnådde den betydliga summan af 350, om tillsammans 42,042 kommersläster, då antalet -af de under samma år från Sverige till brittiska hamnar ankomna svenska fartyg endast utgjorde 400, med tillsammans 29,673,64 lästers) drägtighet. Vi missunna ingalunda brödrarikets företagsamma skeppsredare de 5 till 6 millioner rår, som de, efter en ganska moderat beräkning, årligen hafva i fraktförtjenst på svenska exportvaror. Utan hjelp af norska och utländska fraktsökare i våra hamnar skulle största delen af våra trävaror och vårt jern alldeles icke kunna utföras. Men vi kunna dock ej undgå att finna det önskvärdt och rättvist, att svenska regeringen ville förunna landets egen sjöfart enahanda förmåner, som blifvit förunnade Norges och utlandets, hvarigenom vår egen gjöfartsidkande befolkning ätminstone kunde sättas i tillfälle att kompetera om den betydliga fraktförtjenst som inbringas af vår egen export. Vi vilja höra huru kommerskollegium i sitt utlåtande öfver de ofvannämnde skeppsredarnes och varfsegarnes ansökan yttrar sig öfver den svenska sjöfartens betryckta ställning: Vid öfvervägande af de flere omständigheter, som kunna ligga till grund för dessa i afseende å en af Sveriges vigtigaste näringar sä ofördelaktiga förbällanden, yttrar besagde kollegium, atorde förnämligast böra tagas i betraktande hurusom, sedan de flesta sjöfartsidkande nalioners fartyg samt deruti inkommande och utgående varor blifvit genom afslutade reciprocitetstraktater trikallade från erläggandetisvenska hamnar af andra eller högre afgifter, än som på svenska fartyg och deras laddningar belöpa, des:a underkastade en allmännare täflan, som, oaktadt de fördelar, hvarmed skeppsbyggeriväringen hör i riket, så vidt fråga är om seglände af trä byggda fartyg, är framför denna handteriog i flera andra länder, dels genom en inom landet befintlig ymnigare tillgäng ä materialierna för fartygens byggande, dels genom arbetslönernas i allmänhet läga belopp, likväl i sednare tider för de inhemska fartygen allt mer försvärats i samma mån som de till deras utrustning hörande inveatarier kunnat i främmande länder anskaftas till lägre pris och af ändamålsenligare beskaffeahet än inom Sverige. Derigenom har; oansedt tid efter annan till lättad införsel från utrikes ort af skeppsinventarier meddelade förändrade tulibestämmeiser, ett missförhällande uppkommit emellan kostnaden för sjelfva fartyget och de för detsamma erforderliga uirustningspersedlar, hvaraf flera, såsom segel och tägvirke, på vida kortare tid änsjeltva fartyget förslites. Då det af sädan anledning icke befunnits lönande att åt äldre, ehuru fortfarande brukbara färtyg anskaffa nya inventarier, halva många dylika fartyg, hvilka eljest sannolikt i svenska han: delsflottan qvarstannat, blifvit försälda till fråm. ande länder och deribland Norge, hvarest ifrågavarande dels till tullfritt begagnande medgifna, dela med låg tull belagda inventarier kunnat för billigare pris än i Sverige anskaffas; och enär sådana äldre fartyg kunna med fördel användas till transport af trävaror, torde bland annat nu angifona omständighet hafva, bidragit dertill att en högst ansenlig del af svenska trävaru-utförsela för närvarande bedrifves under. norsk flagga. Om ock svenska rederierna till fördelaktig fraktfart emellan främmande länder sysselsätta ett icke obetydligt antal af sina större och bättre fartyg, bjuder dock otvifselaktigt angelägenheten, att sä vidt utan alltför mycken kännbar rubbning i bestående förhällanden ske kan, undanrödja de tullagstiftningseller andra bestämmelser, hvilka medverka dertili att svenska handelsflottan icke kan -tillgodogöra sin naturliga rätt till fruktande af Sveriges varubehot och exportartiklar samt hindras att vinna ena så mycket mera önskvärd tillväxt, som genom de med år 1850 vidtagna förändringar i brittiska pavigations-lagarne, samt genom de vidsträcktare och lifligare sjöfartsförbindelser, hvartill de i sedaare tider upptäckta rika guldtillgängar i Kaliforrien och Australien samt deraf följande talrika ut ffyttningar gifvit anledning, gynnande tillfällen till ökad bandelsoch sjöfartsrörelse samt fraktförtjenst blifvit svenska handlande och skeppsredare erbjudne. Från den genom dessa nva afsättningsoch skepp