fvenska Prestsällskapsmötet.
Onsdagen den 15 Juni.
(Forts.)
Kyrkoherden Hammar uttalade sin tacksägelse til
kyrkoherden Ekdabl, ehuru ban ansäg dennes föredraj
ha öfverskridit gränserna för den, första öfveriögg
ningspunkten och omfattat äfven de nästföljande, hvil
ket vore stridande mot bestämmelserna i de antagn
stasgarne. Sjelf ville. han uteslutande hälla sig. til
första punkten, som anginge separatistfrågan i des
allmänlighet. Det förutsättes der, att separatismei
är ett ondt, och talaren ville medgifva att sä vore
men den kunde vara ett ondt ur tvenne synpunkter
antipgen hos individerna eller hos samfundet. Ho:
individerna vore detta onda ej att betrakta säsom et
moraliskt ondt, utan säsom en skröplighet, en sag
het, som icke kan låta de smä skiljaktigheterna vik:
i bakgrunden för det ena väsentliga; att tala on
verkligt orena bevekelsegrunder, egennytta, herrsk
lystnad o. s. v. borde man väl akta sig för, dä de
är vanskligt att öfver sädant upphäfva sig till doma
re. Men detonda kan äfven fionas hos samfunde
sjeltt, det kan genom sina inrättningar, genom sit
stillastäende, genom en mängd menliga. förhällander
rent af tvinga en rrärgd samvetsömma personer at
derifrån afsöndra sig. Om ett kyrkosamfund, dä de
inom sitt sköte upptäcker skiljaktigbeter i meningar
i stället för att ensamt verka med Guds ord, sätte:
kött sig till arm och tager sin tillflykt till det verlds-
liga svärdet, då ligger det onda bestämdt bos kyrko.
samfundet. I första punkten uppställes vidare den
frögsn: hur man skall kunna motarbeta detta onda?
Denna fröga är i allmänhet lätt att besvara. Liksom
kyrkan för sitt utbredarde icke har andra medel än
ordet och s:kramenterna, så har den icke heller an-
dra medel till sitt försvar. Komma separatisterna till
en rätt lefvande kännedom om Gud och gemenskap
med honom, då skola de också inse huru högt han
stär öfver alla dessa små meningsolikheter, dä skall
det lilla, i hvilket de skilja sig frän kyrkosamfundet,
försvinna säsom en obetydlighet, som icke bör leda
till söndriog. Icke ens det yppersta kyrkosamfund
kan tänkas bestå endast af mogna: kristna, at blott
sädana, som äro i Kristi fullbordiga älders mätt,
det mäste vid hvarje menstligt samfund läda nä ot
ofullkomligt, och det vore derföre sä mycket mera
nödvändigt att värt protestantiska kyrkosamfund icke
med :tväng och kärlekslöshet proklamerade en ofelbar-
het, som endast tillhör Gud och hans heliga ord.
Kyrkoherden Ekdahl visade ytterligare, att de schis-
matiska rörelserna endast h rledde sig irän den kär-
leksiöshet, hvarmed man misshandlat läsarne. Denna
kärlekslöshet vore i sä mätto äfven skadlig, att den
framkallade andra fremmande sekter; som förut icke
funnits i värt land. Det är härd ofördragsamhet mot
en enskild prestman som är skulden till om. baptismen
uppstiger i värt land och utan tvifvel blir högst farlig
för kyrkan.
Pastor Sparrman skulle hellre sett att första thesen
varit affattad upgefär på föjande sätt: då den stats-
kyrkliga konservatismen verkar sä olycksaligt till ut-
släckande af lif och anda inom vär kyrka, huru bör
detta onda dä förekommas och motarbetas?
Magister Lundbergsson, mötets sekreterare, anmälde
att frän en del läsare i Vesterbotten en skrifvelse an-
ändt, adresserad till ledamöterna af Prestsällskaps-
mötet, i afseende på hvilken ban hemställde, huru-
vida den borde uvppläsas eller läggas till bandlin-
Farne. -
Ordföranden trodde läsarnes meningar och önsk-
vivgar vara sä bekanta, att skrifvelsen näppeligen
behöfde uppläsas, så mycket mera som, enligt stad-
garne, endast muntliga föredrag finge hållas.
Prosten Lenström ansög icke någon större religiös
lifaktighet utan bloti ett otidigt söndringsbegär lig ga
till grund för s:parstismen. Den sveiska kyrkar
her under så mänga ärbundraden högnat religiöst Lf
och bar väl icke med ens. blifvit så bristfällig, att
den icke mera skulle kunna det. Man borde icke
släppa lösa tyglar ät olika meningar i aiseende på
kyrkoförfartningen utan taga varning af Amerikas, o-
lyckliga. exempel. Det förundrade, talaren, att man
34 mycket talat om begagnande af de gamla-böckerna
och -dervid: glömt att. detta vore alldeies stri-
dande mot gällande lag, hvilken föreskrifver offent-
igt begagnande af de nya böckerna, liksom den- äf-