genom samtal med många i hr Biisings hus
varande personer blef satt i tillfälle att om
denna holländarnes koloni förskaffa mig en
något vidsträcktare kunskap.
Först således hvad jag sjelf såg och upp-
lefde i Batavia. Stadens hamn är en öppen
redd, en föga märkbar bugt mellan Kap Cro-
vang i öster och Ontang-Java i vester. I
midten af denna utlöper den ej synnerligt an-
senliga, men snabba floden Tilivong; och så-
väl genom de sättningar af sand och mudder,
hvilka denna nedför från de högre bergstrak-
terna, som ock genom en här bestämdt iakt-
tagen höjning af bottnen (ett ganska anmärk-
ningsvärdt fenomen!) är den så uppgrundad,
att skeppen på de sednare 50 åren nödgats
lägga sig 2000 alnar längre ut än förr. Till
följe häraf hade äfven fregatten ankrat på ett
betydligt afstånd från stranden. Af staden
sågo vi intet från det ställe, hvarest vi lågo.
Den undanskymdes dels af en ganska akt-
ningsbjudande samling fartyg, hvaribland en
nederländsk korvett, flera ångfartyg, en mängd
vackra och stora skepp från diverse länder,
hvaribland ätven ett svenskt, Prins Oscar,
kapten Lagerklo, dels af den trädbevuxna
stranden.
Men icke desto mindre var anblicken af den
fraroför oss liggande ön ganska angenäm.
Öfver låglandet, som tycktes i jemn sträck-
ning breda ut sig ett par mil in åtlandet och
med odlingar och planteringar förete ett rikt
och yppigt utseende, höjde sig de höga, spet-
sigt mångformade bergen, omsväfvade af än
lätta än tunga moln, till en för ögat behaglig
bakgrund. Utefter hela horisonten sträckte
sig på detta sätt en enda jättestor bergås, här
och der afbruten än af skyhöga toppar, än af
djupa dalsänkningar. Begaf man sig i land.
rodde man, efter att hafva ormat sig fram
mellan kofferdimännen, snart in mellan tvenne