äfven kan inträffa med andra än skolmän, med
personer, som ända från mannaårens början
tjenstgjort såsom prester? Mellan dessa båda
händelser eger den ofantliga skillnaden rum,
att i den sednare det moraliska ansvaret drab-
bar individen, som kan men icke vill, och
domkapitlet, som, oaktadt sin kännedom der-
om, tillåter honom att hafva embetsbiträde,
då deremot i den förra händelsen ansvaret
drabbar mindre individen än lagstiftningen,
som tvingar eller lockar personer att edeligen
förbinda sig att förestå platser, som de vä!
vilja, men icke kunna fylla.
Ännu en gång: må pensioner anslås åt sko-
lans för hvarje samhälle så vigtiga, alldeles
oundgängliga tjenstemän., Må deras ädla och
förädlande mödor. belönas - på ett sätt, som
är samhället och dem sjelfva värdigt, hvilket
icke gäller om deras nuvarande kyrkliga be-
fordringsrätt! Den belöning, som staten här-
igenom anvisar åt skolmannen för det han
uppoffrat. sitt lifs bästa på. ett det mödo- och
ansvarsfullaste kall, bör snarare kallas ett
straff för ett ömtåligt samvete, som utsättes
för den hårda nödvändigheten att välja mellan
en knapp och bekymmerfull utkomst för lif-
vets sednare är och en befordran, åtföljd. af
eåliga förbindelser, dem man icke kan full-
göra. Må pensioner anslås, och det lider in-
tet tvifvel att de fleste af nuvarånde skol-
lärare, hvilkas presterliga befordringsrätt na-
turligtvis icke kan dem beröfvas, heldre skola
mottaga en måttlig, men för deras anständiga
bergning tillräcklig pension, än ett mera in-
drägtigt pastorat, hvilket, sökt endast för ut-
komsten, utan inre kallelse och; erforderlig
förmåga, innehafves utan tillfredsställelse.
Men — hvar skola medel tagas i våt fat-
tiga land med dess ständigt vexande utgifter?
Se här ett förslag att börja med! Låt pre-
sterskapet lösa sig från skolan genom uppoff-
ring af, om icke just det dyrbaraste, så åt-
minstone det dyraste, som det eger, nemligen
i löneväg. Fullgör en önskan, som, om vi
ej missminna oss, alltifrån år 1809 biifvit vid
hvarenda riksdag uttalad och troligen alltjemt
återkommer tills hon vunnit sitt syfte: drag
in biskopsbeställningarna, och i den krono-
tionde, som af:dessa uppbäres, i de prebende-
hemman och bostälien, som till dem höra,
skall ett ganska ansenligt bidrag till pensio-
ner åt läroverkens fjenstemän erhållas, utom
det att biskoparnes prebendepastorater derige-
nom - erhålla sjelfständiga kyrkoherdar. Det
har hittills - varit , det lägre presterskapets, af
vederbörande chefer nitiskt förfäktade skyldig-
het att pensionera skolmännen: må :denna
skyldighet hädanefter öfverflyttas på det hög-
sta presterskapet, på beställningar, som i alla
hänseenden äro för kyrka och skola umbär-
liga. Den förra, om bon är protestantisk och
icke katolsk, handlar emot sin idd, om hon i
sin styrelse upptager ett så papistiskt element
som biskopsinstitutionen, och den sednares
bästa styrelse är en nitisk och kraftfull rektor
och en direktion af kunniga och för undervis-
ningen intresserade medlemmar af lekmens-
klassen. sas 3
Men det är icke blott biskopsbeställningarne
som kunna lemna rika bidrag till pensioner
för skolmännen. Presterskapet har äfven an-
dra tillgångar, som det för. detta ändamäl kan
afstå. Till ganska många påstorater är, utom
den lön som deras innebafvare. uppbära; af
sina församlingar och boställen-och-som-redan
i och för sig 1 de flesta fall är tillräcklig för
deras .anständiga bergning, också ett större
eller. mindre) belopp af vederlags- eller krono
viotdespanmål anslaget. Må äfven detta afstås
åt skolan! Må kyrkan gerna göra äfven denna
uppoftring för gin befrielse, i. fall den derige-
nom kan vinnas! Presterskapet skall dock
icke blifva utarmadt, Det gifves ju många
kyrkoherdebeställningar som icke hafva något
vederlag eller hågon kronotionde och sofa icke
destomindre försörja sina innehafvare. Må
således kyrkan tll skolan afträda sitt veder-
lag och sin kronotionde samt. sina biskopars
boställen, prebendehemman och öfriga tilläf-
ventyrs egande löneförmäner, med undantag
af. prebendepastoraterna, och staten skall be-
höfva- tillskjuta högst litet, troligen alldeles
intet, för skolmännens anständiga pensione-
rande.
— Kgl. M:t har förliden gårdag beviljat
statsrådet H. Reuterdahl tre veckors tjenstle-
dighet samt förordnat atatsrådet N. F. Wal-
lensteen att under tiden förestå ecklesiastik-
departementet.
— K. M. har den 1 dennez, enligt P. T.,
utnämnt och förordnat: vid första lifgrenadier rege
mentet: till kaptener, löjtnanterne, kammarherren
A. O. Nordenskjöld cci E.-F. A.- von Post, samt
till löjtnanter, underlöjtaanterne frih, C. J. G.
FAlbedhyll, A.J. Schubert och H. O. E. SAillij;
id Södermanl.nds regemente:, till löjtnant, under-
löjtoar ten frih: A.F.-A. Friesendorff; vid Bohus-
läns regemente: till andre major, tredje majoren R.
A. von Essen, och till tredje major, kaptenen K. G.
Arsenius; vid Norrbattens fältjigare-corps: till kap-
ten, löjtnanten C. P. Ottonius, och till löjtnant, un-
derlöjtnanten J. Rutb:rg; vid Gottlands -national-be-
väring: tiil kapten, löjtnanten J. M. Lindvall, och
till löjtnant, uaderlöjtnanten O. Th. Lundberg; samt
uti armeen: till öfverstelöjtoant, majoren vid topogra-
fiska corpsen, G. H. Haliman, och till majorer, kap-
tenen i armeen, qvartersmästaren vid Kongl. Krigs-
akademien J. G. Lyström och kaptenen vid Uplands
te I. W. Billström. . -
Simma dag har KE. M., på ansökningar, beviljat
afsked: för kaptenen vid Wendes artilleri-regemente
af J. Baker, med pension, majors namp, heder och
värdighet, samt tillstånd att fortfarande bära rege-
mentets uniform; för kaptenen i armeen, frib. J.-P.
Fisgerskjöld, samt för löjtosoten vid Westgötha Dahls
regemente R.H, E, Hedenstjerna, hvilken tillika
blifvit utnämnd till kapten i armeen. ;
ocKs M. har den 3 dennes, enligt P. Ts,
till 1egatiorspredikant vidbeskickningen i London och
pas:or vid dervarande svenska församling utaämnt
Ulförorånada legstionspredikanten mag. F. Th. Carl
—K. M:t har den 1 dennes, enligt S. T.,
konstituerat och förordnat häradsskrifvaren i Norr-Syss
lets fögderi af Wermlands län Fredrik Wängenberg
att vc ra kronofogåe i Mellan Sysslets fögderi afsam-
ma län. :
NNE So
i
— Enligt hvad vi hört uppgifvas -ämna D.
M. Konungen och Drottningen att i början af