äfven kan inträffa med andra än skolmän, med personer, som ända från mannaårens början tjenstgjort såsom prester? Mellan dessa båda händelser eger den ofantliga skillnaden rum, att i den sednare det moraliska ansvaret drabbar individen, som kan men icke vill, och domkapitlet, som, oaktadt sin kännedom derom, tillåter honom att hafva embetsbiträde, då deremot i den förra händelsen ansvaret drabbar mindre individen än lagstiftningen, som tvingar eller lockar personer att edeligen förbinda sig att förestå platser, som de vä! vilja, men icke kunna fylla. Ännu en gång: må pensioner anslås åt skolans för hvarje samhälle så vigtiga, alldeles oundgängliga tjenstemän., Må deras ädla och förädlande mödor. belönas på ett sätt, som är samhället och dem sjelfva värdigt, hvilket icke gäller om deras nuvarande kyrkliga befordringsrätt! Den belöning, som staten härigenom anvisar åt skolmannen för det han uppoffrat. sitt lifs bästa på. ett det mödooch ansvarsfullaste kall, bör snarare kallas ett straff för ett ömtåligt samvete, som utsättes för den hårda nödvändigheten att välja mellan en knapp och bekymmerfull utkomst för lifvets sednare är och en befordran, åtföljd. af eåliga förbindelser, dem man icke kan fullgöra. Må pensioner anslås, och det lider intet tvifvel att de fleste af nuvarånde skollärare, hvilkas presterliga befordringsrätt naturligtvis icke kan dem beröfvas, heldre skola mottaga en måttlig, men för deras anständiga bergning tillräcklig pension, än ett mera indrägtigt pastorat, hvilket, sökt endast för utkomsten, utan inre kallelse och; erforderlig förmåga, innehafves utan tillfredsställelse. Men — hvar skola medel tagas i våt fattiga land med dess ständigt vexande utgifter? Se här ett förslag att börja med! Låt presterskapet lösa sig från skolan genom uppoffring af, om icke just det dyrbaraste, så åtminstone det dyraste, som det eger, nemligen i löneväg. Fullgör en önskan, som, om vi ej missminna oss, alltifrån år 1809 biifvit vid hvarenda riksdag uttalad och troligen alltjemt återkommer tills hon vunnit sitt syfte: drag in biskopsbeställningarna, och i den kronotionde, som af:dessa uppbäres, i de prebendehemman och bostälien, som till dem höra, skall ett ganska ansenligt bidrag till pensioner åt läroverkens fjenstemän erhållas, utom det att biskoparnes prebendepastorater derigenom erhålla sjelfständiga kyrkoherdar. Det har hittills varit , det lägre presterskapets, af vederbörande chefer nitiskt förfäktade skyldighet att pensionera skolmännen: må :denna skyldighet hädanefter öfverflyttas på det högsta presterskapet, på beställningar, som i alla hänseenden äro för kyrka och skola umbärliga. Den förra, om bon är protestantisk och icke katolsk, handlar emot sin idd, om hon i sin styrelse upptager ett så papistiskt element som biskopsinstitutionen, och den sednares bästa styrelse är en nitisk och kraftfull rektor och en direktion af kunniga och för undervisningen intresserade medlemmar af lekmensklassen. sas 3 Men det är icke blott biskopsbeställningarne som kunna lemna rika bidrag till pensioner för skolmännen. Presterskapet har äfven andra tillgångar, som det för. detta ändamäl kan afstå. Till ganska många påstorater är, utom den lön som deras innebafvare. uppbära; af sina församlingar och boställen-och-som-redan i och för sig 1 de flesta fall är tillräcklig för deras .anständiga bergning, också ett större eller. mindre) belopp af vederlagseller krono viotdespanmål anslaget. Må äfven detta afstås åt skolan! Må kyrkan gerna göra äfven denna uppoftring för gin befrielse, i. fall den derigenom kan vinnas! Presterskapet skall dock icke blifva utarmadt, Det gifves ju många kyrkoherdebeställningar som icke hafva något vederlag eller hågon kronotionde och sofa icke destomindre försörja sina innehafvare. Må således kyrkan tll skolan afträda sitt vederlag och sin kronotionde samt. sina biskopars boställen, prebendehemman och öfriga tilläfventyrs egande löneförmäner, med undantag af. prebendepastoraterna, och staten skall behöfvatillskjuta högst litet, troligen alldeles intet, för skolmännens anständiga pensionerande. — Kgl. M:t har förliden gårdag beviljat statsrådet H. Reuterdahl tre veckors tjenstledighet samt förordnat atatsrådet N. F. Wallensteen att under tiden förestå ecklesiastikdepartementet. — K. M. har den 1 dennez, enligt P. T., utnämnt och förordnat: vid första lifgrenadier rege mentet: till kaptener, löjtnanterne, kammarherren A. O. Nordenskjöld cci E.-F. A.von Post, samt till löjtnanter, underlöjtaanterne frih, C. J. G. FAlbedhyll, A.J. Schubert och H. O. E. SAillij; id Södermanl.nds regemente:, till löjtnant, underlöjtoar ten frih: A.F.-A. Friesendorff; vid Bohusläns regemente: till andre major, tredje majoren R. A. von Essen, och till tredje major, kaptenen K. G. Arsenius; vid Norrbattens fältjigare-corps: till kapten, löjtnanten C. P. Ottonius, och till löjtnant, underlöjtnanten J. Rutb:rg; vid Gottlands -national-beväring: tiil kapten, löjtnanten J. M. Lindvall, och till löjtnant, uaderlöjtnanten O. Th. Lundberg; samt uti armeen: till öfverstelöjtoant, majoren vid topografiska corpsen, G. H. Haliman, och till majorer, kaptenen i armeen, qvartersmästaren vid Kongl. Krigsakademien J. G. Lyström och kaptenen vid Uplands te I. W. Billström. . Simma dag har KE. M., på ansökningar, beviljat afsked: för kaptenen vid Wendes artilleri-regemente af J. Baker, med pension, majors namp, heder och värdighet, samt tillstånd att fortfarande bära regementets uniform; för kaptenen i armeen, frib. J.-P. Fisgerskjöld, samt för löjtosoten vid Westgötha Dahls regemente R.H, E, Hedenstjerna, hvilken tillika blifvit utnämnd till kapten i armeen. ; ocKs M. har den 3 dennes, enligt P. Ts, till 1egatiorspredikant vidbeskickningen i London och pas:or vid dervarande svenska församling utaämnt Ulförorånada legstionspredikanten mag. F. Th. Carl —K. M:t har den 1 dennes, enligt S. T., konstituerat och förordnat häradsskrifvaren i Norr-Syss lets fögderi af Wermlands län Fredrik Wängenberg att vc ra kronofogåe i Mellan Sysslets fögderi afsamma län. : NNE So i — Enligt hvad vi hört uppgifvas -ämna D. M. Konungen och Drottningen att i början af