STR EA ER AR RT BRA AR Kf 8
S —
Nödvändigheten af en skiljsmessa mellanl
Kyrka och Skola.
Genom den förening mellan kyrka och skola
som hittills egt rum i vårt land hafva de mo-T
raliska begreppen inom dessa båda institutio-1
ner blifvit Då ett högst betänkligt sätt förvir-.
rade, Vi vilja i detta hänseende endast i för-
bigående erinra om den hårdnackade envishet,
hvarmed så mången skolman och skolprest
försvarade den dubbla tjenstårsberäkningen,
ett lägstadgande, som, i fråga om kyrklig be-
fordringsrätt, tillade 7 månaders undervisning
i botanik, matematik, latin o. 8. v. ett lika
högt värde med 24 månaders oafbruten pre-
sterlig tjenstgöring. Äfvenså må också blott
i förbigående erinras om de icke få skoltjen-
stemän, synnerligast i de sammanslagna ele-
mentarläroverkens högre afdelning, hvilka, än-
skönt de redan hafva en ganska anständig ut-
komst och tryggad ålderdom vid utöfningen
af ett kall, som de ega full förmåga att -be-
hörigen sköta, dock icke draga i betänkande
att, för den större beqvämlighetens och dehögre
inkomsternas skull, utbyta detta kall mot det
presterliga, för hvilket de ofta veta med sig
att de hvarken hafva kallelse eller skicklighet.
Allt detta må vi, som sagdt, blott i förbigå-
ende anmärka, för att scå mycket snarare få
tillfälle att påpeka en af skolmännens prester-
liga befordringsrätt härflytande moralisk be-
greppsförvirring af ännu betänkligare och sam-
hällsvådligare art.
Ingen betviflar att edens noggranna helig-
hållande är af yttersta vigt för ett samhälle,
att då lättsinniga och lösliga begrepp i detta
hänseende blifvit allmänna bland ett folk, så
att edgången betraktas såsom en biott cere-
moni, folkets eller samhällets väl betänkligt
hotas. Derföre har också den borgerliga la-
gen föreskrifvit stora försigtighetsmätt i fråga
om edgång. Ingen får i brottmål svärja sig
fri. Domaren eger laglig både rättighet och
skyldighet att hänvisa den, som skall aflägga
ed, till presterskapet, för att undervisas om
edens vigt och värde. Men nu har just bland
detta samma presterskap, som skall vaka öf-
ver de andra medborgarnes själar, embets-
ederna, till följe af skolans förening med kyr-
kan, i-många fall nedsjunkit till: en blott och
bar ceremoni, till ord utan all mening, Denna
beskyllning är lika betänklig som -lätt bevi-
sad. Det är ju en ganska vanlig företeelse,
att skolmän låta viga sig till prester och der-
efter, liksom om prestembetet alldeles icke
medförde några andra pligter än .skollärare-
kallets, fortfara med detta sednare såsom förut,
utan-att det ringaste, eller, på sin höjd, an-
nat än tillfälligtvis, egna sig åt detpresterliga.
Huru står detta tillsammans med orden i prest-
eden: aJag skall med all flit och trohet vinn-
ligga mig derom, att mine åhörare, äldre och
ge uti Guds heliga ord och Catechismi
ära rätt undervisas, de heliga Sakramenten
efter Christi instiftelse utdelas, samt falsk lära
och förargelse i församlingen afstyress o. s. v.?
Hvad betyder denna ed i en skolmans mun,
som icke har någon äldre och yngre : åhörare
att i Guds ord: och Catechismi lära undervisa,
ingen församling att vaka öfver och utdela
sakramenten uti? Och då detta är förhållan-
det, nedsättes då icke presteden till en tom
ceremoni? Och är icke detta isynnerhet för-
hållandet med sådana lärare, som icke- hafva
den ringaste befattning med någon christen-
domsundervisning, med lärare i latin, historia,
matematik, naturhistoria o. s. v.? Man må
ej invända att meningen med sådana perso-
nets prested icke kan vara någon annan än
den, att de skola iakttaga prestembetets för-
bindelser, då eller om de en gång komma
att egna sig deråt. Eden blir äfven genom
denna förklaring ingenting annat än en tom
ceremoni. Ty då man en gång iklädt sig
prestkallet och aflagt dess embetsed, så har
man också i och med detsamma iklädt sig
dess förbindelser. Eller tänker man väl an-
norlunda inom de öfriga tjenstemannaklasser-
na? Svär väl någonsin en militär fanan och
ikläder sig uniformen, för att omedelbart der-
efter i åratal tjenstgöra såsom civil eller på
sin höjd endast tillfälligtvis befatta sig med
det -militära?. Blir icke detta, sedan eden är
aflagd, hufvudsak och allt annat bisak?
Härmed är dock det sedligt stötande af
kyrkans och skolans förening i fråga om ed-
gången icke uttömdt. Detframträder, om möj-
ligt ännu. starkare, i--prebendepastoratsinrätt-
ningen, denna institution, som berättigar vissa
skolmän att, till förbättring af sina löner,
åtnjuta inkomsterna af vissa pastorater, för
hvilket ändamål vederbörande också skola vi-
gas till prester och aflägga kyrkoherde-eden,
der det bland annat heter: Jag vill och skall
detta mitt anförtrodda embete med samvetsöm
sorgfällighet förestå, med all flit och trohet
vinnlägga mig derom, att mine. åhörare uti
Guds ord och Catechismi lära rätt undervisas,
de heliga Sakramenten efter Christi instiftelse
utdelas, falsk lära och förargelse afstyres,
samt, tin Guds ära och Chin bakönnargs
uppbyggelse, i församlingen allt skickligen till-
gär . EP Detta allt vill och skall jag redeli-
gen och samvetsgrannt efterkomma,: såsom en
rättskaffens kyrkoherde och själasörjare . väl
egnar och anstår, så att jag derföre svara kan
inför Gud och menniskor, utan allt påfund
och arga list. -Så sannt mig Gud hjelpe till
lif och själls Det-låter fabelaktigt, men -det
är dock en sanning, att, sedan man sålunda
med dyr ed förpligtat sig att det anförtrodda
kyrkoherde-embetet med samvetsöm sorgfäl-
lighet förestå, så fortfar man icke destomin-
dre med sin tjenstgöring vid. läroverket, un-
dervisande ungdomen i latin, grekiska, filosofi;
matematiky;: 0, s..v. och öfverlemnande för-
samlingsvården åt en vicepastor. Så är det
också lika sankt, som det låter otroligt, att
under den Jönga tid, som skolan varit med
kyrkan förenad, snart sagdt otaliga skolmän,
personer som vid universiteten. aflagt den
mest omfattande humanistiska examen, för att
icke tala om de sterliga lärdomsprofven,
ww FA SE 2 LÄRD Da