sal, fom t. ex. Nikolal församlings tfolkskois för gossar, belägen inät en träng gärd, med fönstren äl norra sidan — mörk, dyster, otreflig! Hvilken kontrast, när man frän denna sednare sal kommer in uti den i samma hus beläcpa skola för flickor, med dess ymnigars ljustillgöng! Och äter hvilket obehag at inträda uti skolrummet för de mndre barnen, belöget uti jordväningen och med golfvet lägre än det tränga gärdsrummet, hvilket rundt omkring är omgifvet af böga hus, som skymma dager och utsigt. Om emellertid ätskilliga skollokaler, i likhet med här anförda exempel, i följd af sin belägenhet äro mer än tillbörligt utestängda från det yttre ljusets tillträde, sä är likväl ett vida vanligare och allmännsre förhållande, att ljuset, sedan det en gång inkommit i skolrummet, icke finner nägot föremäl, hearerict det med nögon lätthet kan reflekteras. Må man besöka hufvudstadens offentliga skolor, så skall man, med få undantag finna, ifrän och med gymnasium ned till folkskolan räknadt, huruledes, i följd af fukt, smuts och rök, som alltmer och mer fält hopa sig — grätt, mer och mindre stötande i svart, är der rädande färger på tak och väggar; — och man kan icke hafva nägon svårighet att föreställa sig, huruvida ett sådant förhållande kan äga något särdeles inflytande att lifva och muntra sinnet hos dem, som mäste vistas i skolrummet. Detta i fräga om naturligt ljus. Den artificiela belysning, som under den mörka ärstiden är behöflig, förtjenar äfven sitt kapitel, och visar oss en af de verkligen mest otrefliga och skadliga anordningarna i skolrummen. De eländiga lampor, hvilka man alltför ofta ser nyttjas och hvilka, vare sig i följd af sin däliga inrättning, eller otillräckligt antal eller otjenlig placering och till en del äfven i följd afluftens förskämda beskaffenhet, föga lysa, men desto mer röka och rinna, — dessa upplysningsmedel sprida i sanning ett sä otillräckligt och halft ljus, att lärjungarne, blott för attse i boken, ofta mäste famla och anstränga ögonen till en grad, som icke kan annat än vara högst förderflig. Det skulle förvåna mig, om ej denna omständighet finge, bland annat, anses säsom en af orsakerna till den alltför beklagliga närsynthet, som än så föga ovanlig äfven bland unga gossar i vära skolor. Öfvergå vi nu till frigan om luftvexlingen i skolrummen, så har först och främst hvar och en sig väl bekant, att den atmosteriska luften innehäller, i gifna proportioner, säsom hufvudsakliga beståndsdelar, de bäda gasarterna syrgas och qväfgas, af hvilka den förra är af absolut nödvändighet för de vigtiga förändringar inom djurlifvet, som afses med respirationsprocessen, men. den sednare deremot synes vara till endast för att utspäda syrgasen, som, om den i rent tillstånd inandades, inom ganska kort tid skulle medföra döden. Att nu den luft, i hvilken vilefva, verkligen innebäller dessa bäda gasarter i de proportioner, som naturen anvisat, är i högsta grad angeläget för menniskans välbeficnande. Emellertid, om Jluftvexlingen icke afsäge nägonting annat, än att ersätta den syrgas, som vi gencom respirationen förtära, skulle densamma icke medföra nägra särdeles stora svärigheter; men flera andra omständigheter mäste härvid tagas i betraktande. I stället för den syrgas, som vi inandas, utandas vi kolsyregas — en gasart, som, der den i stor myckenhet finnes förhanden, är rent af dödande och äfven i en mindre betydlig qvantitet ganska förderflig. Denna kolsyregas, när den utträder ur lungorna, är tillika mättad med vattenånga. Vattenånga produceras ock till en stor myckenhet genom transspirationen ; äfvensom en stor mängd andra gasarter, till en del ännu ej tillräckligt undersökta, men som, hvad åtminstone nägra beträffar, obehagligt afficiera luktsinnet och tillika äro af natur att bitain sig i möbler och väggar samt i följd deraf, så vida ej den yitersta renlighet iakttsges, fortfarande förderfva och förskämma luften. Vatienängorra särskildt spela härvid en utomordentligt vigtig rol. I luften finnes alltid mer eller mindre fuktighet, i form af vattenänga, och den kan icke, utan stort men för helsan, innehälla vare sig allt för litet eller alltför mycket deraf. I en fullkomligt torr luft skulle kroppsvätskorna afdunsta med större hastighet, än som vore nyttigt eller pä längden ens uthärdligt; ien luft äter, som vore mättad med fuktighet, hämmas utdunstningen; och i detta sednare fall batva fysiologerna åtminstone lyckats ädagalägga, icke blott det i allmänhet förderfliga inflytandet af den inåt gäende reaktion, som på detta sätt framkallas, utan äfven hvilka inre kroppsdelar det företrädesvis är (t. ex. lefvern m. fl.) som genom denna reaktion afficieras. Det är alla dessa omständigheter förenade, som göra, att behofvet af luftvexling blir så utomordentligt stort; och enligt ae tillförlitligaste uppgifter i ämnet behöfvas, om luften skall bibehällas sund, icke mindre än vid pass 230 kubikfot trisk luft i timman för hvarje individ; — hvarvid ingen skilnad göres mellan äldre eller yngre personer ). Dessa och flera allmänna grundsatser om luftvexlingsteorien, ehuru högst nödvändiga att rätt fatta, kunna likväl ej med nägon fördel användas, för att direkte ädagalägga det ytterst otillfredsställande tillståndet af vära skolsalar i förevarande afseende. Bättre hoppas jag äter att detta skall inses genom en jemförelse med andra lokaler, hvilkas beskaftenhet i afseende på rymlighet och luftvexling är allom bekant. Vid denna jemförelse förbigär jag med flit sjukhusen, emedan flere omständigheter förena sig att göra ett ojemförligt större utrymme nödvändigt för en sjuk, än som behöfves eller kan komma i fråga för en frisk person. . Deremot torde det icke vara ur vägen att åberopa erfarenheten i fängelserna. Enligt upplysningar, som jag erhållit i kongl. fängstyrelsen, hafva cellerna i de nya fängelsebyggnaderna 5 alnars höjd, 5!, alnars längd och 3!, ä 4!), alnars bredd; hvilket i medeltal gör, för 5 alnars höjd, omkring 20 qvadratalnars yta af golfvet. Denna temligen betydliga yt. har otvifvelaktigt blifvit vald äfven med afseende på nödvändigheten för fången att inom rummet erhälla någon kroppsrörelse; men oaktadt detta utrymme och oaktadt användningen af en systematisk luftvexling samt all möjlig eftersyn i afseende på vidmakthällande at snygghet och renlighet i cellen, är luften ändock ej:sådan man kunde önska, åtminstone i de celler jag besökt; hvaraf visar sig, huru ofantligt verksam luftvexlipg det behöfves uti ett rum, hvarest en person skall tillbringa hela dygnet, äfven under medgifvande af så stora dimensioner, som här l: nämnts. : Är det nu äter fråga om sådana lokaler, som en-l! dast tilltälligtvis och för någon kortare stund begag-:! nas, så medgifver t. ex. La Croixs stora sal, dä derl! äro församlade 800 personer, och då reduktion göres !! till hvad förhällandet skulle vara i fall äfven dess höjd endast vore 5 alnar, 3,., eller närmare 4 qvadratal-! nars golf pr individ. Jag begagnar denna reduktion ! till 5 alnars höjd) äfven vidalla de följande mätt ! jag går att anföra, för att göra förhällandet desto ! ( j 4 a l 1 4 ! mera lättfattligt; hvarvid likväl bör anmärkas, att genom en sädan reduktion en lokal, som är högre än 5 alnar, förlorar vid jemförelsen, en lägre deremot vinner, enär, för att begagna ett populärt uttryck, vär. men och qvalmet hafva en naturlig benägenhet att stiga uppät. ) Respirationen förhäller sig olika, med afseende päl: qvantiteten af inandad syrgas och utandad kolsyregas, såväl för olika åldrar, som olika kön, kroppsmassa, förhällande af hvila och rörelse m.m. Enligt försök af Andral och Gavarret, producerar en gosse om 8 är 15 uns kolsyra på 24 timmar, en 16 ärs yngling 32 uns, en man mellan 20—40 är; 36, mellan 40—60 är 30 och mellan 60—80 är 271 uns. Huru förhållandet är med transspirationen är, mig veterligen, ej nöjaktigt utrönt. Att bida de-l larne till en del bestämmas af kroppens storlek, kan icke sättas i fråga; men deremot är musklernas och hudens verksamhet af hela lifsverksamhe. i