sal, fom t. ex. Nikolal församlings tfolkskois för gos-
sar, belägen inät en träng gärd, med fönstren äl
norra sidan — mörk, dyster, otreflig! Hvilken kon-
trast, när man frän denna sednare sal kommer in uti
den i samma hus beläcpa skola för flickor, med dess
ymnigars ljustillgöng! Och äter hvilket obehag at
inträda uti skolrummet för de mndre barnen, belö-
get uti jordväningen och med golfvet lägre än det
tränga gärdsrummet, hvilket rundt omkring är omgif-
vet af böga hus, som skymma dager och utsigt.
Om emellertid ätskilliga skollokaler, i likhet med
här anförda exempel, i följd af sin belägenhet äro
mer än tillbörligt utestängda från det yttre ljusets
tillträde, sä är likväl ett vida vanligare och all-
männsre förhållande, att ljuset, sedan det en gång
inkommit i skolrummet, icke finner nägot föremäl,
hearerict det med nögon lätthet kan reflekteras. Må
man besöka hufvudstadens offentliga skolor, så skall
man, med få undantag finna, ifrän och med gymnasium
ned till folkskolan räknadt, huruledes, i följd af fukt,
smuts och rök, som alltmer och mer fält hopa sig —
grätt, mer och mindre stötande i svart, är der rä-
dande färger på tak och väggar; — och man kan
icke hafva nägon svårighet att föreställa sig, huru-
vida ett sådant förhållande kan äga något särdeles
inflytande att lifva och muntra sinnet hos dem, som
mäste vistas i skolrummet.
Detta i fräga om naturligt ljus. Den artificiela
belysning, som under den mörka ärstiden är behöflig,
förtjenar äfven sitt kapitel, och visar oss en af de
verkligen mest otrefliga och skadliga anordningarna
i skolrummen. De eländiga lampor, hvilka man allt-
för ofta ser nyttjas och hvilka, vare sig i följd af
sin däliga inrättning, eller otillräckligt antal eller
otjenlig placering och till en del äfven i följd afluf-
tens förskämda beskaffenhet, föga lysa, men desto
mer röka och rinna, — dessa upplysningsmedel spri-
da i sanning ett sä otillräckligt och halft ljus, att
lärjungarne, blott för attse i boken, ofta mäste famla
och anstränga ögonen till en grad, som icke kan an-
nat än vara högst förderflig. Det skulle förvåna
mig, om ej denna omständighet finge, bland annat,
anses säsom en af orsakerna till den alltför beklag-
liga närsynthet, som än så föga ovanlig äfven bland
unga gossar i vära skolor.
Öfvergå vi nu till frigan om luftvexlingen i skol-
rummen, så har först och främst hvar och en sig väl
bekant, att den atmosteriska luften innehäller, i gifna
proportioner, säsom hufvudsakliga beståndsdelar, de
bäda gasarterna syrgas och qväfgas, af hvilka den
förra är af absolut nödvändighet för de vigtiga för-
ändringar inom djurlifvet, som afses med respirations-
processen, men. den sednare deremot synes vara till
endast för att utspäda syrgasen, som, om den i rent
tillstånd inandades, inom ganska kort tid skulle med-
föra döden. Att nu den luft, i hvilken vilefva, verk-
ligen innebäller dessa bäda gasarter i de proportio-
ner, som naturen anvisat, är i högsta grad angeläget
för menniskans välbeficnande. Emellertid, om Jluft-
vexlingen icke afsäge nägonting annat, än att ersätta
den syrgas, som vi gencom respirationen förtära, skulle
densamma icke medföra nägra särdeles stora svärig-
heter; men flera andra omständigheter mäste härvid
tagas i betraktande. I stället för den syrgas, som vi
inandas, utandas vi kolsyregas — en gasart, som, der
den i stor myckenhet finnes förhanden, är rent af
dödande och äfven i en mindre betydlig qvantitet
ganska förderflig. Denna kolsyregas, när den utträ-
der ur lungorna, är tillika mättad med vattenånga.
Vattenånga produceras ock till en stor myckenhet ge-
nom transspirationen ; äfvensom en stor mängd andra
gasarter, till en del ännu ej tillräckligt undersökta,
men som, hvad åtminstone nägra beträffar, obehagligt
afficiera luktsinnet och tillika äro af natur att bitain
sig i möbler och väggar samt i följd deraf, så vida
ej den yitersta renlighet iakttsges, fortfarande för-
derfva och förskämma luften.
Vatienängorra särskildt spela härvid en utomor-
dentligt vigtig rol. I luften finnes alltid mer eller
mindre fuktighet, i form af vattenänga, och den kan
icke, utan stort men för helsan, innehälla vare sig allt
för litet eller alltför mycket deraf. I en fullkomligt
torr luft skulle kroppsvätskorna afdunsta med större
hastighet, än som vore nyttigt eller pä längden ens
uthärdligt; i- en luft äter, som vore mättad med fuk-
tighet, hämmas utdunstningen; och i detta sednare
fall batva fysiologerna åtminstone lyckats ädagalägga,
icke blott det i allmänhet förderfliga inflytandet af
den inåt gäende reaktion, som på detta sätt framkal-
las, utan äfven hvilka inre kroppsdelar det företrädes-
vis är (t. ex. lefvern m. fl.) som genom denna reak-
tion afficieras.
Det är alla dessa omständigheter förenade, som
göra, att behofvet af luftvexling blir så utomordent-
ligt stort; och enligt ae tillförlitligaste uppgifter i
ämnet behöfvas, om luften skall bibehällas sund, icke
mindre än vid pass 230 kubikfot trisk luft i timman
för hvarje individ; — hvarvid ingen skilnad göres
mellan äldre eller yngre personer ).
Dessa och flera allmänna grundsatser om luftvex-
lingsteorien, ehuru högst nödvändiga att rätt fatta,
kunna likväl ej med nägon fördel användas, för att
direkte ädagalägga det ytterst otillfredsställande till-
ståndet af vära skolsalar i förevarande afseende.
Bättre hoppas jag äter att detta skall inses genom en
jemförelse med andra lokaler, hvilkas beskaftenhet i
afseende på rymlighet och luftvexling är allom be-
kant.
Vid denna jemförelse förbigär jag med flit sjukhu-
sen, emedan flere omständigheter förena sig att göra
ett ojemförligt större utrymme nödvändigt för en sjuk,
än som behöfves eller kan komma i fråga för en
frisk person. . Deremot torde det icke vara ur vägen
att åberopa erfarenheten i fängelserna. Enligt upp-
lysningar, som jag erhållit i kongl. fängstyrelsen,
hafva cellerna i de nya fängelsebyggnaderna 5 alnars
höjd, 5!, alnars längd och 3!, ä 4!), alnars bredd;
hvilket i medeltal gör, för 5 alnars höjd, omkring 20
qvadratalnars yta af golfvet. Denna temligen betyd-
liga yt. har otvifvelaktigt blifvit vald äfven med af-
seende på nödvändigheten för fången att inom rum-
met erhälla någon kroppsrörelse; men oaktadt detta
utrymme och oaktadt användningen af en systematisk
luftvexling samt all möjlig eftersyn i afseende på vid-
makthällande at snygghet och renlighet i cellen, är
luften ändock ej:sådan man kunde önska, åtminstone
i de celler jag besökt; hvaraf visar sig, huru ofant-
ligt verksam luftvexlipg det behöfves uti ett rum,
hvarest en person skall tillbringa hela dygnet, äfven
under medgifvande af så stora dimensioner, som här l:
nämnts. :
Är det nu äter fråga om sådana lokaler, som en-l!
dast tilltälligtvis och för någon kortare stund begag-:!
nas, så medgifver t. ex. La Croixs stora sal, dä derl!
äro församlade 800 personer, och då reduktion göres !!
till hvad förhällandet skulle vara i fall äfven dess höjd
endast vore 5 alnar, 3,., eller närmare 4 qvadratal-!
nars golf pr individ. Jag begagnar denna reduktion !
till 5 alnars höjd) äfven vidalla de följande mätt !
jag går att anföra, för att göra förhällandet desto !
(
j
4
a
l
1
4
!
mera lättfattligt; hvarvid likväl bör anmärkas, att ge-
nom en sädan reduktion en lokal, som är högre än 5
alnar, förlorar vid jemförelsen, en lägre deremot vin-
ner, enär, för att begagna ett populärt uttryck, vär.
men och qvalmet hafva en naturlig benägenhet att
stiga uppät.
) Respirationen förhäller sig olika, med afseende päl:
qvantiteten af inandad syrgas och utandad kolsyre-
gas, såväl för olika åldrar, som olika kön, kropps-
massa, förhällande af hvila och rörelse m.m. En-
ligt försök af Andral och Gavarret, producerar en
gosse om 8 är 15 uns kolsyra på 24 timmar, en
16 ärs yngling 32 uns, en man mellan 20—40 är;
36, mellan 40—60 är 30 och mellan 60—80 är 271
uns. Huru förhållandet är med transspirationen är,
mig veterligen, ej nöjaktigt utrönt. Att bida de-l
larne till en del bestämmas af kroppens storlek,
kan icke sättas i fråga; men deremot är muskler-
nas och hudens verksamhet af hela lifsverksamhe. i