JEAN FRANCOIS.
DEN OBEROENDE.
NOVELL år EMILE SOUVESTRE.
ÖFVERSÄTTNING FRÅN FRANSYSKAN.
(Forts. från gårdagsbl.)
Den unge skolgossen talade -om sin lifliga
önskan att få komma till sjös och herr Duro
chers motvilja att ingå på hans önskningar.
Marsvin (det var skeppsgossens tillnamn) skulle
just förklara honom sättet att få sin vilja fram
trots farbrodrens vägran, då man kom att till-
säga gossamne, det måltiden var i ordnisg. Då
man uppsteg från bordet, kom en officer: orm
bord, medförande depescher till kapten Livel;
de innehöllo att han genast skulle lyfta ankar,
på det att han skulle kunna vara utom
skärgården innan nattens inbrott. Vid denna
nyhet skyndade gästerna sig att taga farväl,
och man lösgjorde i största hast alla. skepps-
bätarne, för att sätta dem i land.
Paul och Jean ämnade just gå ner i befäl-
hafvarens slup, då Marsvin gaf dem ett tecken.
Ha ni lust att hala an -bolinan med oss?
frågade han skolgossarne.
EF Vinst ha vi dets, svarade Jean Francois.
EBestämdt?a
Bestämdt. : : ;
Välan då, kryp ner i batteriet och göm er
akom skeppakistorna !
EbMen om man söker 088?
Var lugn; jag ansvarar för saken. E
Båda bröderna sågo på hvarandra;:, det in
trädde ett ögonblicks tvekan. Men Jean Fran?
gois .var, såsom ofvanföre. yttrats, en beslut-
fam gosse; som. ej gerna öfvergat em fattad
föresats.