Skeppsgossarne sågo på honom. Om förlåtelses, sade den störste under det han aftog sin tjäriga hatt, herrn önskar kanhända något; hvad befalls om jag får fråga? skulle det kanske vara en spark eller ett knytnäfveslag?, Tag du detta först! utropade Jean och gaf skeppsgossen en dugtig örfil. Den lilla sjömannen tog några steg tillbaka döfvad af slaget, men rusade straxt derpå emot Frarcois, som mötte honom med kraftigt motstånd. Ögonblickligen störtade lilla Paul till brodrens hjelp; tvenne skeppsgossar anföllo-honom, och en allmän strid uppstod. Ehuruväl den olika styrkan gjorde striden ojemn, behöll dock Jean Frangois länge öfvervigten genom sin vighet och styrka, så att segern syntes oviss; slutligen kommo några förbigående och blandade sig i saken; man tvang skeppsgossarne att gå gin väg och lemnade de båda bröderna, mörbultade och helt blodiga, med böcker och pappershöäften kringspridda och nertrampade i smutsen. Jo, det här varjust ett nöje, utbrast Paul, söm fm sin arm med ett ömkligt utseende, det hade allt varit bättre om du låtit dem vara i fred, Francois, hellre än att börja striden. Hvarför gjorde de narr af oss? ropade Frangois uppretad. Eger man ej sin frihet att vara puckelryggig nn förtiden? ... Vänta bara, om de ha lust att komma igen, så ska de minsann få smaka på lika många knytnäfveslag som det finns hästbönor uti en ration. Jag tål ej att man tyranniserar oss! jag vill vara oberoende., ; Lilla Paul visste nog att det ingenting var att invända emot denna refräng. Han snöt sig, torkade så godt han kunde af sig gatsmutsen och började ätt fiska tipp sina klassiker uf dyn: Jean Francois hjelpte honom att sammanlägga dem, och begge två gingo nu ner åt