EN KLOK MAN. NOVELL år EMILE SOUVESTRE. ÖFVERSÄTTNING FRÅN FRÅNSYSKAN. (Slut från gärdagsbl.) Henrik Fresnau åkte vägen fram till Orlgans med sin dotter. Denna sednare, som bedt att få köra, skyndade oupphörligt på hästen, och anklagade den oupphörligt för långsamhet; hennes ögon tycktes otåligt söka ett föremål i fjerran. Professorn betraktade henne en stund småleende. Du har särdeles brådtom, Emmax, sade han slutligen. Emma rodnade. Jag slår vad att du väntar dig ett bref från Oscar vid hemkomsten.s Du gissar då också allt, pappa!s svarade den unga flickan rodnande. Fresnau strök handen öfver sin panna. ,Stackars barn ! mumlade han; xhvarföre är jag ej i den oberoende ställning, att jag gnart kunde låta er få ega hvarann?... Men du har så velat, Emma: om du gift dig med Oscar, så hade du kunnat följa honom; men du föredrog att stanna qvar hos din gamla far, till dess Oscar kunde få en plats i vår stad. Ja, för att jag aldrig skulle vara nödsakad att lemna dig, min far. Ack! är ej min plats förnämligast vid din sida? Har ej du, min fader, bebof af mina omsorger och min ömhet? Jo. visst; men Oscar har också fordringar på dig. ;När men är ung kan man vänta på sin lycka; det återstår ju då ett helt lif att njuta den . .. Dessutom skall ju Oscar, vid första leans; bans förmän ha lofvat honom det; och då skola vi Ju alia tre få. vara tillsammans. Vi skola då hyra oss8 en bostad i en af förstäderna, der vi kunna få trädgård med, och pappa skall få bästa rummet. Du vet huru