EN KLOK MAN.
NOVELL år EMILE SOUVESTRE.
ÖFVERSÄTTNING FRÅN FRÅNSYSKAN.
(Slut från gärdagsbl.)
Henrik Fresnau åkte vägen fram till Orlgans
med sin dotter. Denna sednare, som bedt
att få köra, skyndade oupphörligt på hästen,
och anklagade den oupphörligt för långsam-
het; hennes ögon tycktes otåligt söka ett före-
mål i fjerran. Professorn betraktade henne
en stund småleende.
Du har särdeles brådtom, Emmax, sade han
slutligen.
Emma rodnade.
Jag slår vad att du väntar dig ett bref från
Oscar vid hemkomsten.s
Du gissar då också allt, pappa!s svarade
den unga flickan rodnande.
Fresnau strök handen öfver sin panna.
,Stackars barn ! mumlade han; xhvarföre
är jag ej i den oberoende ställning, att jag
gnart kunde låta er få ega hvarann?... Men
du har så velat, Emma: om du gift dig med
Oscar, så hade du kunnat följa honom; men
du föredrog att stanna qvar hos din gamla
far, till dess Oscar kunde få en plats i vår
stad.
Ja, för att jag aldrig skulle vara nödsakad
att lemna dig, min far. Ack! är ej min plats
förnämligast vid din sida? Har ej du, min
fader, bebof af mina omsorger och min ömhet?
Jo. visst; men Oscar har också fordringar
på dig. -
;När men är ung kan man vänta på sin
lycka; det återstår ju då ett helt lif att njuta
den . .. Dessutom skall ju Oscar, vid första
leans; bans förmän ha lofvat honom det; och
då skola vi Ju alia tre få. vara tillsammans.
Vi skola då hyra oss8 en bostad i en af för-
städerna, der vi kunna få trädgård med, och
pappa skall få bästa rummet. Du vet huru