STOCKHOLM, den 1 Juni. Vi afsluta i dag den i måndags började artikeln om inbördeskriget i China: Chineserne äro asiater, icke blott till sit geografiska läge, utan äfven till sin karakter. lynne och seder. Det finnes blott en punkt. hvari de väsentligt skilja sig från de andr: folken på deras kontinent, och detta är er dygd, arbetets, hvilket man måste säga til deras fördel. Är detta för dem en särskild nåd af Försynen? Är det en följd af klima: tet och de fysiska vilkoren, hvarunder de utvecklatsig? Beboende ett land, beläget vid foten af de största bergssträckningar på Jorden, hvilket drager till sig nästan alla de vatten som utgå från Himalayas snöbetäckta spetsar, och från Tibets och mellersta Aziens kalla högländer, hafva de icke kunnat från hafvet och floderna inkräkta sitt område annat än genom de mest storartade arbeten, hvilka kostat dem så mycket mera möda och ansträngningar. som de icke äro några skickliga ingeniörer. Dömda till dessa tålamodspröfvande arbeten. hvilka gifva deras land, isynnerhet den del som ligger söder om Hoang-ho, en i flera afseenden slående likhet med ett nytt Holland. fastän hundra gånger större, synas de genom detta eviga hvardagsarbete hafva förvärfvat dessa verksamhetens vanor, som göra dem tll ett undantag bland de asiatiska folken. Så synes det; i alla händelser kan man ej nog fästa uppmärksamhet både på denna derag lands natur, — så rikt bevattnadt och i alla riktningar genomskuret af floder och kanaler, att alla transporter i China ske med båtar och att de tillåta en flotta af ångbåtar att intränga och öfva polisuppsigt öfver hels landet — och på denna för chinesernas karakteristiska dygd, som af dem gör det härdigaste arbetsfolk, måhända i hela verlden. Vi tro att den europeiska arbetaren, mera bildad. upplyst och i sitt arbete underhjelpt af ojemförligt bättre verktyg, kan på en gifven tid åstadkomma mer än en chines, men vi tro icke att han, utan att förslöas eller måhända rent af duka under, skulle kunna arbeta ett lika antal timmar som chinesen, hvilken icke känner någon söndag, gör alla dagar. Hvilken timma på natten man promenerar omkring i de chinesiska städerna finner man alltid en mängd bodar och verkstäder öppna, och folk som arbetar ända in på morgonen. Det är ej i China som man tänker på att stifta lagar om arbetstimmarnes antal i fabrikerna och om söndagens iakttagande. Det är ännu en sak, som alla främlingar anmärka, och det är att i sitt hårda och ihålliga arbete bevarar chinesen alltid en beundransvärd lynnets jermnhet och lugn. Ofta griper europåen, framförallt engelsmannen, arbetet an med en ifver, som sammandrar hans ansigtsmuskler och betecknar ett retadt och lidande tillstånd, icke blott i nerver och muskler, utan äfven i sitt innersta. Chinesen är alltid glad och förnöjd; han tror ej och har aldrig trott att arbetet är honom ålagdt såsom en botgörelse. I allt öfrigt äro chineserna lika de andra asiaterna. Såsom dessa älska de att i sina samtal inströ de vackraste tänkespråk; som dessa äro de listiga och hafva icke alltför stor aktning för sanningen, samt öfverlemna sig utan skam åt de lägsta sinnliga nöjen. Hos dem liksom hos alla de andra är familjens inrättning ännu densamma som i patriarkalismens dagar, med månggiftet, familjechefens oinskränkta rätt öfver alla de qvinnor som lefva i hans hus, med det husliga slafveriet. och med den faderliga makten teoretiskt bestämd och i praxis drifven till dess ytterst gräns, fadrens meskt öfver sina barn till li och död. Qvinnorna, hvilka de kalla det inre husets prydnad, hållas i strängare fängelsc än i Turkiets harem eller Hindostans zenanas och eunuckerna hafva i det kejserliga palat set i Peking spelat en lika vigtig politisk ro som i Konstantinopel. Att fråga efter en hu strus befinnande är en lika djup förolämpning mot chinesen som mot turken, och om mar frågar en chines efter hans familj, skall han liksom muselmannen och hinduen, svara at han icke har några barn, så vida slumpei icke gifvit honom annat än flickor. Han lynne är genom-asiatiskt, är just öfverdrif ten af den asiatiska genren. Han drifve längre än de andra inbillningens torftighe och svårigheten att höja sin tanke till fatt ning af de allmänna lagarne som styra de hela, och hvilkas praktiska konseqvenser, till lämpade på moralen, filosofien, läkarkonsten de exakta vetenskaperna, industrien, den poli tiska och sociala ekonomien, hafva gifvit de europeiska snillet dess obestridliga öfverläg senhet. Bland alla nationer som uppatigit til någon utmärkt höjd af civilisation, är det in gen så fiendtlig mot allt hvad teori hete som den chinesiska. I detta afseende stå den till och med långt under araber och hir duer. Båda dessa folk hafva odlat vissa veten skapsgrenar till en ganska hög grad, till exemp: matematik, astronomi och kemi; chinesern hatva aldrig gjort något dylikt och tyckas en gång ana att sådana saker finnas till. D: är sannt, de känna många faktiska saker, me denna kännedom hafva de uteslutande hemt: från erfarenheten 3 det är så att säga en lång ra af klokagumme-recepter, upptäckta af en slum; bibehållna genom öfverlemning, samlade uta all ordning och sammanhang sins emellan. D hafva aldrig försökt att sammanbinda de: med hvarandra och aldrig anat möjligheten i