För andra eller tredje gången eftersöger
Svenska Tidningen Vinterbladets gnatiga ut:
maningar till oss att yttra oss angående re-
presentationsfrågan och det hvilande förslaget.
men tillägger denna gång ur egen fatabur föl-
jande märkbara ord: :
Iakttoges alltid denna förbehällsamhet i vigtige
frågor, så vore- derom ingenting att säga. Men sö
sker visserligen icke. Huru har ej, exempelvis, nämnde
ti vagiterats i skatteregleringsfrågan, alltifrår
första stunden dä denna bragtes å bane föratt å den-
samma, ehuru genom de skefvaste framställningar,
utöfva ledning? Hvadan då tystnaden i representa-
tionsfrågan? Är det emedan ledare icke finnes till
denna, lika väl som till den förra frågan ?
Vi hafva redan en gång förklarat Svensks
Tidningen, att vi vid valet af ämnen och ai
tiden för deras behandling lyda helt andra la-
gar än ett par tidningars kält, hvilka sjelfva
gjort så litet att utreda samma frågor. Vin-
terbladet började sin årgång med en skar
och träffande kritik af ståndsväsendet i Sverige,
som det på goda grunder utdömde såsom
i allo riksförderfligt och icke en gång stöd-
jande sig på den historiska traditionen. Mer
för ett par veckor sedan for en ny anda, för-
modligen vårens och blomstertidens, in i det
stånds fiendtliga Vinterbladet, och frukten ai
denna sefirens vingslag blef en så kallad ana-
lys,, som framställde det hvilande, på stånds-
inrättningens bevarande och föryngrande grun-
dade representationsförelaget, i den mest ro-
senfärgade dager, dervid visligen aktande sig för
hvarje undersökning, huruvida detta förslag.
med dess obestridliga förtjenster i afseende
på arbetsordningens förenkling och några an-
dra formella punkter, erbjuder de konstitutio-
nella garantier, den representationens solida-
ritet, hvarförutan de formella förbättringarna
icke hafva det minsta värde. Svenska Tid-
ningen, som synbarligen lägger en särdeles
vigt på denna Vinterbladets oväntade ifver för
det hvilande förslaget, har aftryckt en del ai
detta blads loford, samt sjelf meddelat några
allmänna grunddrag, sedan hon likväl aldraförst
uttryckligen förklarat att detta förslag icke skulle
gå igenom hos ridderskapet och adeln, samt trän-
gande uppmanat sina politiska själsförvandter
att hafva ett annat förslag på fickan. Ingen-
dera af dessa tidningar har underkastat det
hvilande förslaget någon rätt omfattande kri-
tik eller ens sökt gifva sina läsare ett begrepp
om detsamma i dess helhet.
Att Aftonbladet framlagt hela förslaget, räk-
nas oss endast till fördömelse, på den grund
att vi ej öppnat en formlig agitation emot,
eller helst för det, och de båda i denna fråga
tillfälligt så befryndade bladen kappas nu
att framkasta vinkar om Aftonbladets bobe-
slutsamhet, om bristen på vledare, om att
det väntar på Örebromötet, o. s. v.
Att med buller och bång träda fram och
proklamera sina 8. k. åsigter, näringen frågar
en om dem, kan visserligen vara ganska akt-
ningsvärdt, och framför allt tillfredsställande
för den lilla personliga fåfängan, men vi un-
dra just, om ej de fem åren, som Vinterbla-
det så gerna ville utplåna ur vår historia, gif-
vit tidningarne en i viss grad förändrad be-
tydelse, i det man börjat betrakta dem sna-
rare såsom tankmätare än som tankställare,
och om man ej nu på det hela taget mycket
mindre begär att veta Vinterbladets eller Af-
tonbladets utgifvares enskilda öfvertygelser
speciella frågor, än man fordrar att de skola
uppfatta, uttrycka och sammanhålla den opinion
som i afseende på dessa frågor bildar sig hor
de tänkande i landet. Förr höll man tidnin-
gar ungefär af samma anledning som vissa
nationer ännu hålla stridstruppar, för nöjetat
se dem slåss, och få hålla vad om hvem sor
segren skulle tillfalla. Det är ej utan, at
Vinterbladet genom sitt beteende erinrar om
denna tid. Det har nu sadlat och ridit up;
till ringränning i representationsfrågan, det ha
utvecklat sitt baner, hvarpå strålar det hvi
lande förslaget, det har tutat tre gånger
trumpeten och anlagt lansen mot den suppo
nerade fienden, med hvilken det just längta
att få bryta en lans till egen ära och allmän
hetens förlustelse. Sä sitter hjelten vecka u
och vecka in, så att lederna bli styfva och ar
men domnar; intet under då att han blir vic
misshumör och kältar för det ingen vill träd:
inom skrankorna med honom.
Hvad har nu i denna fråga blifvit gjordt
som så högligen påkallar tidningarnes omdö
men? Har landet uttalat sin mening, eller ha
någon kronans rådgitvare, efter friherre Palm
stjernas föredöme, utfärdat generalordres til
landshöfdingarne, angående den riktning hvai
opinionsyttringarne böra utfalla? Intet af all
detta; endast tvenne kämpar bafva ryckt ut
och äflas att pröfva sina vapen. Det he
ter, att Aftonbladet agiterat. i skatteförenk
lings- eller skatteregleringsfrågan, såsom Sven
ska Tidningen behagar att titulera den; hvar
före skulle ej Aftonbladet komma fram oc
agitera, äfven nu, för att skaffa en liten helso
sam motion åt de stridslystna motståndarne
Aftonbladets åtgörande i skatte-förenklings
frågan — såsom vi ännu med benägen tillå
telse vidblifva att betrakta och benämna den —
var att så klart och bestämdt som möjligt upp
fatta och återgifva de skattdragandes sig öf
verallt uttalande åsigter, således icke att skap
någon opinion, utan tvärtom att gifva forr
åt den som fanns, att framhålla båda stats
makternas afsigter och påminna om riket
ständers redan fattade beslut, samt slutlige
att i hvad på detsamma ankom tillbakavis
det lumpna försöket å finansministerns sida
att sjelf diktera svaren på de frågor regerin
gen till folket framställt för att ärligt besva
ras. När helst en allmän fråga behandlat
Ts OP sn FLIT da Lo — ARM 1 TA