tanue på ucn polltuiseRKa OCH MCIKAULUIG Stall ningen i allmänhet. Journal des Debats för den 19 dennes meddelar om dessa ämnen en längre uppsats, innehållande så många intressanta och för mängden af våra läsare förmodligen obekanta detaljer, och så klara och träffande åsigter öfver hela det Himmelska Rikets egendomliga ställning, att våra läsare säkert skola med nöje genomgå följande utdrag af den franska tidningens artikel: Unrder det vi i Europa bevittna ett stort väldes förfall, ser Asien å sin sida ett ännu större välde hemfallet åt skakningar, som tyckas tillkännagifva en rubbning och till och med ett nära förestående slut. Båda dessa välden hotas af samma orsaker till förstöring. Undergräfda af inre upplösning, af anarkien och af embetsmännens falhet, förödmjukadelF af utlänningens vapen och moraliska öfverlägsenhet, hvilka i infödingarnes ögon förstört den gamla trollkraften hos de eröfrande racerna som beherrska dem, känna de sig vackla s vid beröringen med Europa, och de tyckas mera hotade i samma mån deras beröring blir innerligare med den vestra verldens civilisation. Det skulle verkligen tyckas som vore det en af hennes lagar, att icke kunna träda i förhållande med någon af de bildningsgrader, som äro denna civilisation underlägsna, utan att tvingas till att göra sin myndighet gällande öfver allt hvad icke är kristligt såsom hon sjelf, så framt hon ej alldeles förintar det, såzom händelsen varit med rödskinnen i Amerika, såsom det ännu går med infödingarne i Nya Holland och med vildarne på Stilla hafvets öar. Ingenting tyckes hädanefter kunna uppehålla eröfringens framgång eller hindra att det öfriga af verlden absorberas af de kristna folken; liksom den från bergen nedvältrande lavinen, blir rörelsen hastigare j samma mån den närmar sig till målet, isamma mån handelns utveckling mångfaldigar beröringspunkterna och med det samma orsakerna till konflikter, i samma mån ångans användning på industrien och segelfarten ger ökad regelbundenhet och snabbhet ät dess inflytelsemedel. Fordom behöfde Byzantinska kejsardömet sekler för att dö; i våra tider ser men Turkiska rikets ständigt fortskridande förfall, endast från slaget vid Navarino. Efter den tiden har det förlorat konungariket Grekland och Algier, har det sett nästan till oberoende lossas de band som förut vid detsamma fästade Egypten, Wallachiet, Moldau, Servien och Tunis; de täta uppresningarne i Albanien hafva i Europa undergräft sultanernas! anseende, liksom i Asien bataljerna vid Koniabt och Nezib, Kurdernas och det ännu under vapen stående Syriens resningar samt anarkien i Arabien, som man 1840 ville återgifva Por-s ten, och som i detta ögonblick helt säkertt tillhör den mindre än när det var i Mehemed Alis föga pålitliga men mäktiga händer. För Turkiet har hvar och en af dess förluster med1 fört en ny och mer djupgående inblandning j C fel fa m OÖ rv I a Mm er 4 er AA RM SE OO. -— OS UM mms olle ec ONS Oo r t r Dm OO af utlänningen i dess angelägenheter, ända til den dag då en olycksalig expedition, riktas? mot en handfull bergsboer som plundrade des: område, och frågan om de heliga orterna, en fråga som i sjelfva verket aldrig hadz bort): röra den, hafva tillstött för att fratapringa den!e närvarande krisen, måbönda den farligaste I detta rike någonsin haft att genomgå. Förredd af beglägtade orsaker och för framtihemfflen åt samma öde, är det chinesiZiets ställning i denna stund ingalunda mera lysande än Turkiets; måhända är den endast ännu betänkligare; ty Osmaniska väldet har utan tvifvel ännu en lång lifstid, skyddadt som det är af de europeiska makternas inbördes afund och af den fruktan som af dem alla hyses för de sannolika följderna af dess fall, under det att China blott har att göra med en enda makt, som har i sitt skön att välja tid och stund, och som, långt ifrån att känna sig hindrad af eröfringsverket, när hon engång skall företaga det, snarare skall dertill finna sig drifven af det gemensamma intresset hos alla de främmande folk, som längta att se China öppnadt för sin handel och sitt religiösa omvändelsebegär. Man har i allmänhet på Europas kontinent blott en högst dunkel och oredig id om China och Chineserna. Det är för oss ej blott ett långt aflägset land, oaktadt i sjelfva verket förbindelserna med Canton för närvarande äro fullt lika så snabba och lika så täta, som förl. trettio år sedan förbindelserna emellan London och Konstantinopel; det är utomdess ett främmande folk, som nästan tyckes lefva under. helt andra vilkor än det öfriga menniskosltägtet. I allmänhet hafva vi två sätt att betrakta chineserne; antingen med derag glasögonprydda näsor, spetsiga hattar, fotsida fladdrande kjortlar, och andra underligheter som göra oss böjda att anse dem såsom ett slags skråpukvarelser, eller också sågom söner af en i verlden alldeles egendomlig civilisation, som utvecklat sig på sin egen grund, med strängt undvikande af all beröring med främlingar, som uppfunnit allt möjligt, krutet, kompassen, bankinrättningarne, och som är typen af orörlighet; som i motsats mot alla de andra, och äldre än de alla, har under sin långa lefnad förstått att hjelpa sig utan religion och religiös känsla; så att midt ibland alla dessa, så olika och mellan sig så föga förbundna åskådningssätt sinnet känner sig helt vilset, och icke vet hvad det skall hålla sig till, och öfverallt stöter på olösliga gåtor. Man har hog chineserne velat finna allt för mycket undantag; om man, i stället att döma dem efter deras mera skenbara än verkliga afvikelser, hade försökt att stödja sitt omdöme på det som de ha gemensamt med alla andra menniskor, hade man kommit sanningen närmare, ty de hafva hvarken uppfunnit eller upptäckt någon ny lidelse, någon känsla, som ej tillhör det öfriga menniskoslägtet, och det är endast sålunda som denna nations lif låter begripa och förklara sig. I botten äro chineserna menniskor såsom vi, och deras hieora skiljer sig icke väsentligt fån vår egen. Vi hafva vant 088 att betrakta dem såsom en stor nation, hvilken sedan ärän Lr oh sl och med före början