fordom, alt taga kontribution af Stora Britaniens handelsfartyg. Han hade samlat nog rikedomar. Hans käraste förhoppning, hans lifligaste ärelystnad, den för hvilken han offrade förmögenhet, frihet, hvila, det var att kunna upptäcka, få utmana och tillintetgöra den hafsormen, den afgrundsanden kapten Surr, skulle han också utan både mat och dryck nödgas förfölja honom alltintill verldeng ända. Han lät vinden fylla seglen i förhoppning att han dock ej skulle behöfva styra en så lång kurs för att träffa på honom. Han hade fått sina underrättelser om sin fi. ende; ef säker hand visste han att kapten Surr fortfor med sina krysståg inom engelska kanalen. Denna underrättelse var honom nog. Om han skulle sett sig ställd mellan en spansk gallion, lika lätt att taga som en sköldpadda sofvande under equatorns sol, och kapten Surrs gamla skeppskråf, för hvilket en spekulant på gamla skepp till bränsle ej gkulle velat gifva 10 francs, kapten Surr och hans besättning deri inberäknadt, skulle ben ej ett ögonblick tvekat, han skulle gerna afstått från gallionen för att få krossa och hugga i fyra stycken den engelska korsaren. Emot slutet af Januari månad var Grodan 1814 fårdig att gå ut, till sjös; det var 2j en dag att förlora. Åt dem som ville göra vår kapten uppmärksam på den stormbåcande himlen och huru haf och skyar smälte tillsammans till ett svart isande moln, fvarade han blott med att hissa sin korsarflagg. De andras anmärkningar hörde han ej, han var redan ute i öppna sjön, Under trenne dagar kryssade kuttern af och an i sundet; dess bogspröt, spetsigt som ett spjut, trängde genom massor af töcken, hopade på hvarandra. Det var ett hemskt väder. Det rådde ständigt nattlig tjocka. Det var lika mödosamt som farligt att hålla ejön. Vid hvarje stampning tycktes fartyget vilja brista i tvenne delar. Hårda yrkel Man kunde ej se hvarann ifrån förn till akterdäck, så tyngde misten mot däcket, der den fällde en tunn skorpa af kylande och hal is. Knappast kunde man urskilja ljudet af hvarandras röster i denna tjocka, tunga luft. At bestämdt kunna sär ga, i hvilken del af sundet Grodan seglade, det vore detsamma zom att bevisa kompassen, gvadranten och loggen, att de sagt Ofannt.