Öppna sjön; i samma stund kapten Grodeö förmärkte denna rörelse, gjorde han på samma sätt, och man 2åg nu de båda korsarerna aflägsna sig liksom genom en öfverenskommelse från sin dubbla fångst, för att styra åt olika håll. Från båda sidor tycktes det således hittills som man förstod hvarann och som mar wore fullkomligt ense: men då man var på en fjerdedels mils afstånd från hvarann slog engelsmannen en lof, zom fortsatt borde sluts med att rakt stöta på fransmannens skrof. Denna sednare satte sig genast i försvarstillstånd och blottade sina batterier för att afvakta. Han ångrar Bign, tänkte han vid sig sjelf. Man bör ha medlidande med syndaren. Kanonierer, på er plats! . När de båda korsarerna voro inom skotthåll lät Hunger sätta ut en slup, deri kapten Surr och en enda matros nedstego. nJaså, det blir bara rätt och slätt en förklaring man vill komma tills, tänkte kapten Groda; shan skall icke behöfva vänta på mig; ut med jollen !x ropade han. Jullen och slupen lågo snart sida vid sida, och de båda kaptenerna parlamenterade. Det skulle allt bli-temligen brydsamt att redogöra för buru de förstodo hvarann, den ene engelsman till nation, den andre infödd fransman; kriget hade dock, som man vet, åstadkommit ett slags bländadt språk, medelst hvilket kustboerne på ömse sidor om engelska kanalen kunde göra sig så der temligen förstådda vid underhandlingar. x Jag fruktar -er ej, min herres, sade först engelsmannen till fransmannen. Inte jag er hellers, svarade fransmannen. Om vi började en strid, kapten Grodå, skulle den bli allvarsam.s Ganska allvarsam, kapten Surr. En af oss skulle sluta med att besegra der andre, och de båda handelsfartygen voro emel