Öppna sjön; i samma stund kapten Grodeö
förmärkte denna rörelse, gjorde han på samma
sätt, och man 2åg nu de båda korsarerna af-
lägsna sig liksom genom en öfverenskommelse
från sin dubbla fångst, för att styra åt olika
håll. Från båda sidor tycktes det således hit-
tills som man förstod hvarann och som mar
wore fullkomligt ense: men då man var på
en fjerdedels mils afstånd från hvarann slog
engelsmannen en lof, zom fortsatt borde sluts
med att rakt stöta på fransmannens skrof.
Denna sednare satte sig genast i försvarstill-
stånd och blottade sina batterier för att af-
vakta. Han ångrar Bign, tänkte han vid sig
sjelf. Man bör ha medlidande med syndaren.
Kanonierer, på er plats! .
När de båda korsarerna voro inom skotthåll
lät Hunger sätta ut en slup, deri kapten Surr
och en enda matros nedstego. nJaså, det
blir bara rätt och slätt en förklaring man vill
komma tills, tänkte kapten Groda; shan skall
icke behöfva vänta på mig; ut med jollen !x
ropade han.
Jullen och slupen lågo snart sida vid sida,
och de båda kaptenerna parlamenterade.
Det skulle allt bli-temligen brydsamt att
redogöra för buru de förstodo hvarann, den
ene engelsman till nation, den andre infödd
fransman; kriget hade dock, som man vet,
åstadkommit ett slags bländadt språk, medelst
hvilket kustboerne på ömse sidor om engelska
kanalen kunde göra sig så der temligen för-
stådda vid underhandlingar. x
Jag fruktar -er ej, min herres, sade först
engelsmannen till fransmannen.
Inte jag er hellers, svarade fransmannen.
Om vi började en strid, kapten Grodå,
skulle den bli allvarsam.s
Ganska allvarsam, kapten Surr.
En af oss skulle sluta med att besegra der
andre, och de båda handelsfartygen voro emel-