Konstexpositionen.
I:
Bland skulpturarbetena finner man fyra a
prof. Qvarnström. Med innerligt välbehag och
ren konstnjutning dröjer blicken vid den skön:
gruppen Hvilan i öcknen (M 7). Det ärer
i all sin stillhet och plastiska ro gripande
scen. Tvenne qvinnor och en yngling gör
en kort rast på den långa vådliga färden ge
nom öcknen. Kamelen her lagt sig ned p
sina knän och flämtar sakta af trötthet. Vic
hans sida har ynglingen kastat sig i sander
och förer med liflig åtrå till sina läppar er
skål med vatten. En ung qvinna, full a
naivt behag i former och hållning, har äte
helt ledigt tagit kamelryggen till säte. Hor
håller vattenkruset mot dagern och finner at
dess innehåll nu i det närmaste är tömdt ock
henneg blick ilar från detsarama bort motho
risonten. På andra sidan om kamelen, lutac
mot honom och stödjande sitt hufvud medc
handen, står en äldre qvinna, ynglingens och
flickans moder. Äfven hon är skön, mer
med en prägel af djupt allvar; tankfullt blic-
kar hon bort mot fjerran, hennes blick och
tanke förlora sig i det oändliga. Hon sel
ännu ingen skymt af öcknens siut eller någon
vederqvickande oas; men ingen sorg eller
mörk förtviflan spåras i hennes anplete, det är
känslan af det omätliga, af evigheten, som be:
herrskar henne och i hvilken hon fördjupar
sig. 1 nästa ögonblick skulle måhända ofri-
villigt en klagan ljudat från hennes läppar.
ett drag af smärta farit öfver hennes ansigte,
men detta skulle mindre egnat sig för den
plastiska framställningen, det skulle stört det
helas harmoni; midt uti det ädla lugnet fram-
står dock nu en aning om modershjertats oro,
om den kärleksfulla ömhet, gom ör sig stilla
uti själens diup. Den poetiska tanken fram-
träder nu i hela sin klarhet och sanning, öf-
ver det hela hvilar ett stilla tragiskt alivar;
men utirycket har hos ingen at figurerna fätt
för mycken makt på skönhetens bekostnad,
utförandet af dem är fritt och ädelt; ynglin-
gens och flickans former och ställning äro
lika sköna, som osökt naturliga; modrens fot-
sida drapering är behandlad med mycken en-
kelhet och smak;
Af samme konstnär finner man en Neapo-
litansk fiskare,, huggen i marmor (M 4).
En yngling lutar sig i halftliggande ställning
på ett stenblock, som är betäckt med ett fisk-
nät; med högra handen omfattar han det hö-
gra benet, som är lagdt öfver venstra knäet;
den venstra armen stödjer sig mot klippan
och i venstra handen håller han sin rbandolin.
Det är en skön gestalt, med ungdomliga for-
mer, som icke blifvit skämda genom onatur-
lig klädedrägt eller nedtryckande arbete, utan
utvecklats i full fribet under Italiens sol, vid
och mellan hafvets böljor; i all sin smärthet
förete de en viss grad af sydländsk brådmog-
nad. Under den lätta, ledigt fallande lazaron-
mössan nedrullar det lockiga håret; ansigtet,
hvars drag förete en idealisk skönhet, utiryc-
ker en-liflg, njutningsföll glädje; munnen: är
öppnad till ett löje som måhända en hårsmån går
utom den plastiska stilen, isynnerhet då bilden
ses en face. Den sköna ynglingen är, utan all
tanke på det förgångna eller morgondagen,
försänkt i ögonblickets fröjd; ungdomlig sorg-
löshet, välbehag öfver solen och hafvet och
lifvet äro uttryckta i hela hans väsende; sin-
nets harmoniska glans afspeglar sig klart i de
besjälade formerna.
MM 6 är en liten grupp i gips, Ganymedes