mande inflytelser föranledt dessa förändringar och f
tillägg. u
Hårä måste fakulteten, enligt sin öfvertygelse,ld
svara, att kyrkans bekännelse icke, för att uppenbarale
sitt lif och sin anda, kräfver vid förvaltningen af dö-la
pelsens sakrament af binde- och lösenyckela de an-!g
förda tilläggen, att vid kyrkans heliga bandliogar ickeln
bör komma i fräga nägot polemiskt hänseende tillla
yttre förbällanden, utan att den vid dessa endast stärll:
inför Gud och uttalar hvad som i omedelbar tro pälb
Guds ord är dess hjerta och själ. Fakulteten be-lt
farar, att beslutet om dessa förändringar och tilläggE
icke var oberoende af den tidsanda, som, när beslu-v
tet fattades, nog allmänt beherrskade vestra Europa,ls
och alltför lätt frestade, om icke att afvika frän be-lv
kännelsen, ätminstone att öppna den för förklaringar,s
som visade, i förbällande till denna tidssnda, kyrkanss
snda. Dä denna allmänna tidsriktning lade mer el-f
ter mindre uteslutande vigt på sedliga bud, dä denn
var böjd för lagrättfärdighet, så var den benägenbetlh
till fribet vid bsndbafvandet af kyrkans heliga san-!g
ning nära för handen, att man ville uppvisa hvarilk
kyrkan i handling och lära gaf betydelse åt allvarett
i det sedliga strätfvandet; för hvilket ändamäl manls
ock hemtade föresyn ifrän icke Evangeliskt-Lutherska ll
ritusler. d
Men om så var, så följer icke deraf att dessa ät-
gärder stodo i strid med bekännelsen eller förfalskadelf
deona. Likväl kunna de ogillanden, som i sednare
tider blifvit uttalade emot dessa böcker, och som för-
anledt separatistiska rörelser, icke med rättvisa vara
framkallade, ätminstone icke allmänt, af blott ett
blindt och envist förkastelsebegär, utan fakulteten vill
tro dem hafva, ätminstone hos mänga, sin grund uti
en djup kristlig erfarenhet. Men då en sädan kaul,
framträda, fastän hos för öfrigt obildade män, fiendt-lq
ligt emot dessa förändringar och tillägg, sä bevisar
detta visserligen icke en i dem befintlig villfarelse,
men otvifvelaktigt, att de kunna lätt missförstäs. Ett
sädant misstörständ vill fakulteten tillskrifva det klan-1
der, de nya böckerna rönt. Huruvida detta missför-!
ständ är sä beskaffadt, att det bör föranleda en böc-l!
kernas förbättring, huruvida icke en mer eller mindrelr
fullständig ätergäng till det gamla vore önskvärd, el-l
ler huruvida katekesens utvidgade form är nödig förl4
den kristendomskunskap, kyrkan mäste fordra hos
alla sina medlemmar, äro frägor, hvilka fakultetenr
anser för sig sä mycket mindre tillständigt att null:
undersöka, som denna uppgift lärer vara förelagd den ll
för dessa böckers granskning af Eders Kongl. Masj:tli
i näder tillförordnade kommitte. i
Hvad äter den anda beträffar, som genomgär dessa!
böcker i allmänhet, så bör anmärkas, att de dockli
bibehälla sä mycket af det gamla, att detta i sinlr
rena sanning icke kunnat af det nya förqväfvas, ochli
att, dä separatisterne godkänna de gamla böckerna, ls
de dermed äfven erkänna det väsendtliga i de nya.la
Att icke kunna eller icke vilja förklara det nya ge-lv
nom detta gamla bepröfvade och godkända, deri ärls
just det missförstånd, som hos dem föranleder den
afvoghet emot nyheterna, att de för deras skull af-
söndrat sig från kyrkans gemenskap.
Hvad särskildt nya svenska psalmboken angår, så :
förekomma visserligen deri ställen, hvilka äfven fun- t
nits anstötliga för själar, hvilka varit längt aflägs-s
nade ifrån all benägenhet till separatism. Men då
deri innehållas så mänga gamla psalmer, dä flerelr
Inya finnas, som äro de mest kyrkliga sinnen till upp-1
byggelse, dä de öfriga böra af ett kristligt sinnel,
kunna tydas i en mening, som öfverensstämmer med
kyrkans bekännelse, sä tvekar icke fakulteten att un-C
derkänna den förkastelsedom, som de deröfver uttala, f
så mycket mindre, som vid det stora antal af psal-li
mer, i denna bok innehållas, hvarje omsorgsfull själa-l(f
sörjare vid dess offentliga bruk utan tvifvel undviker;
dem, om hvilka han har anledning befara, att de
föranleda missförstånd eller förargelse och vid dess
enskilda bruk en rätt handledning kan förekomma
denna skada.
Den korta tid, som blifvit förelagd fakulteten förl,
afgifvande af detta underd. utlätande, äfvensom den
undersökning, som redan med anledning af dy-
lika frägor som den nu väckta blifvit anställd
Irörande de öfverklagade nyheternas förhällande till
kyrkans bekännelse, torde för fakulteten vara till-:
räckliga ursäkter derföre, att den icke nu fram-l1l
lägger de särskilda grunder, på hvilka fakul-lj;
Iteten stöder sitt omdöme om orättvisan af ankla-
gelsen för falsk lära säsom oskiljaktig ifrän dessa
Iböekers bruk, under det fakulteten på samma gäng
medgifver, att bäde de öfverklagade nyheternas inre-
häll och tiden och tidsomständigheterna för deras in-
Iförande inom kyrkan i ingen ringa män urskulda de
Ibetänkligheter, som för deras bruk på flera ställen
inom fäderneslandet uppstått. Skulle ock anlednin-!
gar icke alldeles saknas att bos flere ledare af rö .
relsen och särdeles dem som ifrån Orsa varit instämda l
linför Westeräs domkapitel, vore icke mindre, om ejl.
I mera trots och uppsätligt tillbakastötande af kärleks-
fullt meddelande af bättre upplysning, än en i krist-)
liga forskningens och erfarenhetens skola förvärfvad ;
löfvertygelse, eller att de enfaldige begagnas af okända
ledare för ändamäl, mera aflägsna fr-n sakens när-
mast i dagen liggande syfte, så finnes dock i hand-
lipgarne intet som berättigar att anse hela rörelsen
lensamt i mindre ädla bevekelsegrunder hafva sin
lorsak.
Med förbigående af separatisternas klagan, att pre-
Isterna icke predika det rena Guds ord, för hvilken
slagan skäl icke förefinnes i handlingarne och hvil-
ken, om den vore grundad, stiftstyrelsens samvets-
grannhet säkerligen icke skulle tilläta längre hafva
nägon anledning, upptsger fakulteten den frågan, hu
lIruvida separatisterna sjelfva öfverensstämma med eller
Jafvika ifrån kyrkans bekännelse. f
De skrifter, som enligt uppgift bland dem begag- :
Inas vid undervisniog och andaktsöfningar, gifva icke
-loägon anledniog att betvifla sanningen af deras för-
iltlaring, att de fullkomligt ansluta sig till kyrkans
I Ibekännelse och lära, sådan denna är grundad i kyr-
kans symbola och symboliska skrifter. Väl mäste
I med afseende på författarens öfvertygelse och ställ-
ning till kyrkan tvekan uppstä vid Rutströms sönger,
men då lasarne sjelfva tillkännagifvit det de numera
sällan eller aldrig dem begagna, sä anser sig fakul-,
teten på denna omständighet icke böra lägga så sär-.
deles vigt. — Vid undersökningen om separatisternas
Tförbällaude till kyrksns bekännelse och lära kan an-
märkas det ogillande omdöme, de uttalat öfver Nobr-.
ilbergs postilla och yrkandet, att i nädens ordning be-1
;höfvas inga särskilda trappsteg, hvarmed väl menas l.
Åde serskilda nädeverknivgarne i deras förhällande till
kbvarandra. Fakulteten tror sig igenkänna i den äsigt
I desse läsare ogilla och i den de godkänna tvenne mot-
satser, hvilka under olika emständigheter öfvat ett
I mäktigt inflytande på det kyrkliga lifvet och hvar-
;Idera burit välsignelserika frukter, men endast i sina
allmänna drag tillhöra kyrkans bekännelsepunkter,
,Itillböra trosartiklarne, men för öfrigt äro att hänföra :
-Ji teoretiskt hänseende till lärotroper, och i praktiskt
hänseerde till pedagogiska medel, De kuana och!
derföre, ensidigt fattade och tillämpade, lätt medföra
skada, sisom de motsatta beskyllningarne, och an-
slaga dem att antingen genom tordran på bättringens
;Jxenomförande genom. vissa bestämda grader förbise
I dels rikedomen af Guds nåd, dels menskliga anlagens j
Jolikhet, dels betydelsen och inflytelsen af döpelsenäden
till ny födelse och rättfärdiggörelse, eller att genom j
:Jett lösligt förkunnande af nåden i Christo och yr-!
-Jkande på denna näds omfattande genom tron på!
j Christamy, befordra köttslig förtröstan och säkerhet.
; Att obetingadt förkasta eller uteslutande godkänna :
asgondera af dessa läroiroper, förräder bristande in-
ilsigt eller hyllande af reaktionär ensidighet, och då
de läsare, om hvilka nu är fråga, göra sig härtil!
i skyldiga, sä berättigas man likväl icke att derföre!
gifva dem beskyllningen för afvikelse frön kyrkans
kännelse och lära, annat än så vida en sädan af-
;jvikelse är i bvarje ensidigket.
,) Fakalteten skulle finoa uti den verksamhet, hvil-
3 ken partietsledare tillvällat sig, en strid emot Augs-
1) burgiska bekännelsens i den heliga skrift grundade
i
—-—— ATA
4