sessed Tazes igenom, sedan emellertid her Bright yttrat den önskan, att afgifterna fö vapensigiller och hårpuder ändtligen måtte af. skaffas, och öfverste Sibthorp under högljud löje påyrkat att regeringen måtte lägga er skatt på i England vistande fremlingar, isynnerhet sångerskor och dansöser, hvilka endas stå i vägen för den inhemska talangen, drage stora penningesummor ur landet och slutliger på köpet utskratta engelsmännen för det de äro sådana nöt. Andra läsningen af den bill, som förbjude: utdelning af öl och bränvin vid parlamentsvalen, bifölls derefter utan omröstning, mer mötte dock likaledes invändningar från öfverste Sibthorp. Han menade att hela historier var bara koussel; han för sin del ville icke veta af några billiga parlamentsval, parlamentsvalen måste ordentligt kosta pengar, så skulle man ånyo få se bättre sällskap i underbu: set än man der för närvarande finner; äfven säger ett gammalt ordspråk: In vino veritas. och det har äfven sin riktighet, ty med flaskan plögar äfven bjertat öppna sig. Slutligen inbragtes billerna om inkomstskattens reglering och om tullreformen, hvilka lästes första gången, och utsattes andra läsningen af den förstnämnda till den 20 och den sednare till den 19 dennes. Vid det den 14 dennes försiggångna parlamentsvalet i Berwick blefvo de båda liberala kandidaterna valda med stor majoritet. Den 11 dennes afled i London generallöjtnanten sir W. Gilbert, 68 år gammal. Generalen hade några få dagar förut återkommit från Ostindien. Han hade sedan är 1800 tjent i ostindiskakompaniets armå, till hvars utmärktaste anförare han räknades. Han deltog : alla fälttåg under första årtiondena af detta århundrade, kommenderade med stor utmärkelse en division i den sista slagtningen vid Sedletsch, och såsom öfverbefälhafvare i Pendgshab nödgade han de af Sibhkernas armå återstående 16,000 man att sträcka gevär. Lord Ellesmere, som af drottningen blifvit utnämnd till kommissarie för NewYorks-expositionen, afreste den 10 dennes från Plymouth ombord på fregatten Leander. Processen mot alderman Salomans för obefogadt deltagande i underhusets voteringar har blifvit afdömd at skattkammarrättens appellations-instans. Hr Salomans, hvilken som man vet blifvit dömd till 500 böter, hade vädjat å grund at ett formfel, för att derigenom ereda sig tillfälle att ånyo få debattera sjelfva tvistefrågan. Bland de argumenter som hr Salomans advokat använde var äfven det, att den ifrågavarande parlaments-eden, som utestänger judarne från underhuset, öfverhufvud icke mer har någon gällande kraft, emedan deri uttryckligen talas om undersåtlig trohet mot konung Georg, och någon konung med detta namn för närvarande icke existerar, hvarföre äfven så mycket mindre afseende kunde fästas på de öfriga delame af edsformuläret, och endast den omständigheten vore att taga i betraktande, det hvar och en svär på det sätt, hvarpå han anser sig som mest bunden. Domaren medgaf visserligen att det icke var likgiltigt åt hvem man aflade ed, såsom t. ex. om man i Frankrike svure trohet åt Ludvig Filip eller Ludvig Napoleon. Men i hufvudsaken trodde han icke något afseende kunna fästas vid den påpekade omständigheten och stadfästade följaktligen det förra utslaget. Industriexpositionen i Dublin öppnades den 12 dennes af lord-löjtnanten öfver Irland, lord St. Germans. Högtidligheten bevistades af öfver 15000 personer. 1000 sångare och mucici utförde flera af Haydns och Händels kompositioner. I sitt svar på kommittepresidentens tal, framhöll lord-löjtnanten de förtjenster som hr Dargan hade om företaget, i det han utkastat planen och förskjutit penningar för expositioneng bringande till stånd. Afven omförmäldes med utmärkelse arkitekten Benson. Den sednare blef i den församlade mängdens närvaro af lord-löjtnanten slagen till riddare, en ära som den förstnämnde undanbedt sig. Endast en af de engelska ministrarna, lord Granville, bevistade högtidligheten. En person vid namn Wilson har för några dagar sedan gjort ett försök att afpressa skattkammarkanslern hr Gladstone penningar, men dervid råkat ilia ut. Han träffade Gladstone nattetid på gatan i samtal med en flicka, och vände sig genast till honom med hotelse att i -Morning Heraldo och Standards beskylla honom för grof osedlighet, i händelse han ej ville godtgöra honom med penningar eller med en anställning. Hr Gladstone afvisade honom emellertid med owija, lät häkta honom af poligen och framlade följande dag för poliskammaren en berättelse om sakens sammanhavg. Sedan närmare underrättelser om Wilson blifvit inhemtade, blef han, oaktadt han till Glad: stone skrifvit ett ångerfullt bref, af polisdomaren öfveriemnad till assisdomstolen att dömas för penningeutpressning, enär hr Gladstone förklarade, att han för allmänhetens skul:, som borde skyddas mot dylika personer, ansåg gig förpligtad att icke låta saken förfalla. Times berättar att i hela Ostindien skall råda det största missnöje öfver brittiska regeringens förmodade afsigt att utan föregående undersökning på 10 är förlänga ostindiska kompaniets privilegium. En civil embetsmar, hr Luard, hade blifvit suspenderad från sin befattning, emedan han förklarat sig beredd att ådagalägga det vissa af landets öfverdomare gjort sig skyldiga till de gröfsta öfverträdelser af sina domearepligter. Den ostindiska pressen fordrar enstämmigt en undersökning rörande den af Lusrd framställda anklagelsen. Från Cap bade underrättelser ingått af den 22 Mars, hvilka förmäla att kafferkriget genom Sandilvs fullkomliga underkastelse blifvit ändadt. Sandili har med sin stam dragit sig på andra sidan Kei. General Cathcart hade den l Y Mars afslutat fredsfördraget.