DOKTOR BARNABE.)
ÖFVERSÄTTNING FRÅN FRANSYSKANs
Det var, jag försäkrar er mina damer, ett
för hjertat sönderslitande skådespel att se
huru denna mor, så ung, så blek och uttärd,
hafva bortkastat all tanke på en framtid för
sig sjelf, återgå till lifvet för ett gå litet barn
som då inte en gång kunde säga: stack, min
mors! Hvilket underverk är ej vårt bjerta!
af hvilka små saker kan det ej göra stora! I
G.f det ett sandkorn och det skall derutaf
uvpresa ett berg; om i dess dödsstund man
skulle visa det ett stoft att älska, skulle dess
hjerta åter begynna slå, det stannar ej för all-
til förr än allt omkring det är öde, och till
och med skuggan af det som varit det kärt
försvunnit från jorden!
Eva satte barnet på mattan, vid sina fötter.
Sedan, då hon såg det leka, sade hon till mig:
doktor Barnabe, då min son blir stor, vill
jag att han skall blifva utmärkt, insträerad;
jag skall välja honom en ädel bana; jag skall
fö!ja honom öfverallt, på hafvet om han är
gjöman, till Indien om han är vid armåeen;
jag vill att han skall få ett rykte, hedersbe-
tygelser, och jag skall stödja mig på hans
arm, sägande med stolthet: sjag är hans morll,
Tror ni inte det, doktor Barnabe, att har
skall låta mig få följa med? En stackars qvinna,
gom endast behöfver ensamhet och tystnad
för alt gråta, besvärar ingen menniska. Se-
dan talade vi om de olika banor som voro
at välja, vi lade genast tjugu år till detta
birnetz ålder, förglömmande begge två att
öcssa tjugu ären skulle göra oss gamla och
voro vår lilla andel af glada dagar i lifvet!
F 33 BRN: 106, 108 och 109.
l