DOKTOR BARNABE.) ÖFVERSÄTTNING FRÅN FRANSYSKANs Det var, jag försäkrar er mina damer, ett för hjertat sönderslitande skådespel att se huru denna mor, så ung, så blek och uttärd, hafva bortkastat all tanke på en framtid för sig sjelf, återgå till lifvet för ett gå litet barn som då inte en gång kunde säga: stack, min mors! Hvilket underverk är ej vårt bjerta! af hvilka små saker kan det ej göra stora! I G.f det ett sandkorn och det skall derutaf uvpresa ett berg; om i dess dödsstund man skulle visa det ett stoft att älska, skulle dess hjerta åter begynna slå, det stannar ej för alltil förr än allt omkring det är öde, och till och med skuggan af det som varit det kärt försvunnit från jorden! Eva satte barnet på mattan, vid sina fötter. Sedan, då hon såg det leka, sade hon till mig: doktor Barnabe, då min son blir stor, vill jag att han skall blifva utmärkt, insträerad; jag skall välja honom en ädel bana; jag skall fö!ja honom öfverallt, på hafvet om han är gjöman, till Indien om han är vid armåeen; jag vill att han skall få ett rykte, hedersbetygelser, och jag skall stödja mig på hans arm, sägande med stolthet: sjag är hans morll, Tror ni inte det, doktor Barnabe, att har skall låta mig få följa med? En stackars qvinna, gom endast behöfver ensamhet och tystnad för alt gråta, besvärar ingen menniska. Sedan talade vi om de olika banor som voro at välja, vi lade genast tjugu år till detta birnetz ålder, förglömmande begge två att öcssa tjugu ären skulle göra oss gamla och voro vår lilla andel af glada dagar i lifvet! F 33 BRN: 106, 108 och 109. l