moderIga herowsm eller den gamle loms martyrskap för sin tro, betraktar säkert ändå Toms författarinna såsom en opraktisk svärmerska, och instämmer i det allmänna vemodslöjet öfver idernas vanmakt. Ideologerna äro må: hända i detta ögonblick mera föraktade än de på länge varit, och folket tycker ej längre ait det är anden som styrer verlden, utan tänker att det är materien, indnstrien, råprodukternsa och maschinerna. Tala om slafveriets afskaffande just nu, ropa de föraktligt, medan de slafprotucerade kolonialvarorna, sockret, tobaken och bomullen regera verldsmarknaden. Civilisationens och välmågans ständigt fortgående demokratisering förutsätter att dessz varor måste produceras till de lägsta möjliga priser, och det heter att sådant ej kan ske med fritt arbete, så att utan negerslafverie: skulle våra fria arbetare nödgas sakna de förökade lefnadsbeqvämligheter och dermed följande intellektuella förfining som är en af den moderna kulturens förnämsta välgerningar. Vi hafva aldrig tänkt så lågt om ideerna. Tvertom hafva vi alltid förestälit oss att de till den rådande matefieilla riktningen stå i nästan samma förhållande som kropp tillsjäl; af hvilka ingendera födes utan i förening med den andra. Då en allmän ideell riktning ger sig tillkänna i ett tidehvarf, så bevisar detta endast att de materiella möjligheterna för dessa iders verkliggörande äro snart förhanden. Månne ej på samma vis den hela verlden genomgåendeanidliga rörelsen mot slafveriet är en förelöpare till någonhändelse inom den materiellaverlden, som skall tillintetgöra slafarbetets nuvarande höga värde på verldsmarknaden ? Vi hade väntat oss, att Onkel Toms författarinnas besök i Englafid-skuHe i detta land gifva väckelse åt så beskaffade frågor, och vi hafva ej bedragit oss i denna väntan. Engelsmännens sympatier för henne hafva ej blifvit bortkastade på tönima känslodemonitrationer; öfverallt dit hon kommier diskuteras de materiella möjligheterda för slafveriets afskaffande. I de svar, som de många adresserna framkallat, har hennes upplyste och begåfvade make, professör Stowe, framlagt en mängd upplysningar söm bestyrka hvad man nu mera börjar allmänt erkänna, att det är bomullen ensam som uppehåller slafveriet. Sockeroch risodlingen göra det ej längre; de skulle ej kunna uppehålla slafveriet i Amerika ett är till. Man kan räkna de lågländta egendomar der ris odlas. Äfven sockerodlingen, denna fasa för menskligheten, är så inskränkt, att Förenta Staterna måste importera betydliga qvantiteter för sitt eget behof. Tobaken gör icke mycket till saken; dess odling är ej mycket utbredd, och dessutom så lätt att det vä: kan skötas med fritt arbete. Men bomullen. det är knuten. Den Stoweska familjen landsteg i Liverpool, bomullsindustriens första stapelort i verlden, och färdades till Skottland genom bomullsfabrikernas egentliga fädernesland. I detta land, sade professor Stowe i sin adress till Glasgows invånare, vär den stora marknaden för amerikansk bomull, och det är bomullen som uppehåller det amerikanska slafveriet. Jag säger ej att j kunner umbära deny jag öaskade att jag sjelf kunde det. Jag har en stor familj att kläda; jag är en fattig man och jag måste bruka bomull; men jag önskade att jag kunde umbära den. Men saken är: kunna vi lefva utan att understödja det amerikanska slafveriet? Denna fråga är af utomordentlig vigt för alla civiliserade samhällen, och icke minst vårt eget, sedan vår inhemska industri på de sista tiderna kunnat erbjuda våra fattigare klasser den dyrbara vä!gerningen af goda och varaktiga bomullsväfnader till det fabelaktigt låga priset af 6 till 7 sk. bko alnen. Kunde slafveriet ej afskaftas utari att beröfva millioner den sunda, billiga och i alla afseenden passande beklädnadsom bomillen erbjuder dem, utan att tillstoppa den källa till arbetsförtjenst som dess förarbetniiig erbjuder åt tusentals händer, då vore det i sanning af nöden awt betänka sig. litet, innanman lätel gitt hjerta hänföras af abolitionistiska rörelser. Lyckligtvis kan frågan besväras med ja. Slafveriet är ej mera oundgängligt för bomullens odling, äfven: i den mest omfattande skala. Såsom bekant är, hemtar England, detts bomullsförädlingens egentliga hemland, few sjettedelar af sitt råämne från Georgien och Syd-Carolina. — Professör: Stowe har upplyst, att den ständigt växande konsumtionen afl bomull i England -uppåriftit värdet af en duglig negerslaf från -300-dollars (700 rdr bko) till 300 Sterling (3,600 rdr bko). Deita är ej mycket uppmuntrande. Men lyckligtvis är England ej beroende af Amerikas slafstater för att fylla sitt bomullsbehof. Liksom-båda Indierna numera till en stor del fylla Europas behöf af tobak och socker — för att ej tala om hvad hvitbetsodlingen uträttar i det sednare afseendet — likaså har bomuilsodlingen med stor framgång blifvitförsökt på båda ställena, och -det-felas i Ostindien endast en lättare transport, hvilken redar är på väg att beredas genori den jernväg mån nu som bäst håller på att anlägga tvärs öfver den engelskt-indiska halfön, för att kasta betydliga qvantiteter ostindisk -bomull till lågt pris på den europeiska marknaden. Men detta är ej allt, eller ens det förnämsta. Man har nemligen börjat finna, att af alla artiklar som Australien frambringar är det ingen som vid guldtillgångens aftagande är mera egnad att utgöra dess koloniers förnämsta rikedomskälla än just bomullsplantan. Ur et: i slutet af förlidet år utgifvet engelskt arbete över de australiska kolonierna, som ligger framför oss, erfara vi, att Australiens östra kust erbjuder en landsträcka af minst 500 eng mus längd, underbart väl utrustad för bomuslsodling och begåfvad med alla naturliga förmåner som kunna lätta dess frambringande och dess fraktning till utförselsbamnarne. Upd r denna verldsdela milda bimmel växer plantar, som på Amerikas östra kust mäste med m— -— JEN -Br må 4 or as AK 4 KR