moderIga herowsm eller den gamle loms mar-
tyrskap för sin tro, betraktar säkert ändå Toms
författarinna såsom en opraktisk svärmerska,
och instämmer i det allmänna vemodslöjet öf-
ver idernas vanmakt. Ideologerna äro må:
hända i detta ögonblick mera föraktade än de
på länge varit, och folket tycker ej längre ait
det är anden som styrer verlden, utan tänker
att det är materien, indnstrien, råprodukternsa
och maschinerna. Tala om slafveriets afskaf-
fande just nu, ropa de föraktligt, medan de
slafprotucerade kolonialvarorna, sockret, toba-
ken och bomullen regera verldsmarknaden.
Civilisationens och välmågans ständigt fort-
gående demokratisering förutsätter att dessz
varor måste produceras till de lägsta möjliga
priser, och det heter att sådant ej kan ske
med fritt arbete, så att utan negerslafverie:
skulle våra fria arbetare nödgas sakna de för-
ökade lefnadsbeqvämligheter och dermed föl-
jande intellektuella förfining som är en af den
moderna kulturens förnämsta välgerningar.
Vi hafva aldrig tänkt så lågt om ideerna.
Tvertom hafva vi alltid förestälit oss att de
till den rådande matefieilla riktningen stå i nästan
samma förhållande som kropp till- själ; af
hvilka ingendera födes utan i förening med
den andra. Då en allmän ideell riktning ger
sig tillkänna i ett tidehvarf, så bevisar detta
endast att de materiella möjligheterna för dessa
iders verkliggörande äro snart förhanden.
Månne ej på samma vis den hela verlden ge-
nomgåendeanidliga rörelsen mot slafveriet är
en förelöpare till någon- händelse inom den
materiella- verlden, som skall tillintetgöra slaf-
arbetets nuvarande höga värde på verldsmark-
naden ?
Vi hade väntat oss, att Onkel Toms för-
fattarinnas besök i Englafid-skuHe i detta land
gifva väckelse åt så beskaffade frågor, och vi
hafva ej bedragit oss i denna väntan. Engels-
männens sympatier för henne hafva ej blifvit
bortkastade på tönima känslodemonitrationer;
öfverallt dit hon kommier diskuteras de ma-
teriella möjligheterda för slafveriets afskaffan-
de. I de svar, som de många adresserna
framkallat, har hennes upplyste och begåfvade
make, professör Stowe, framlagt en mängd
upplysningar söm bestyrka hvad man nu mera
börjar allmänt erkänna, att det är bomullen
ensam som uppehåller slafveriet. Socker- och
risodlingen göra det ej längre; de skulle ej
kunna uppehålla slafveriet i Amerika ett är
till. Man kan räkna de lågländta egendomar
der ris odlas. Äfven sockerodlingen, denna
fasa för menskligheten, är så inskränkt, att
Förenta Staterna måste importera betydliga
qvantiteter för sitt eget behof. Tobaken gör
icke mycket till saken; dess odling är ej myc-
ket utbredd, och dessutom så lätt att det vä:
kan skötas med fritt arbete. Men bomullen.
det är knuten. Den Stoweska familjen land-
steg i Liverpool, bomullsindustriens första
stapelort i verlden, och färdades till Skottland
genom bomullsfabrikernas egentliga fädernes-
land. I detta land, sade professor Stowe i
sin adress till Glasgows invånare, vär den
stora marknaden för amerikansk bomull, och
det är bomullen som uppehåller det ameri-
kanska slafveriet. Jag säger ej att j kunner
umbära deny jag öaskade att jag sjelf kunde
det. Jag har en stor familj att kläda; jag är
en fattig man och jag måste bruka bomull;
men jag önskade att jag kunde umbära den.
Men saken är: kunna vi lefva utan att under-
stödja det amerikanska slafveriet?
Denna fråga är af utomordentlig vigt för
alla civiliserade samhällen, och icke minst
vårt eget, sedan vår inhemska industri på de
sista tiderna kunnat erbjuda våra fattigare klas-
ser den dyrbara vä!gerningen af goda och
varaktiga bomullsväfnader till det fabelaktigt
låga priset af 6 till 7 sk. bko alnen. Kunde
slafveriet ej afskaftas utari att beröfva millio-
ner den sunda, billiga och i alla afseenden
passande beklädnad- som bomillen erbjuder
dem, utan att tillstoppa den källa till arbets-
förtjenst som - dess förarbetniiig erbjuder åt
tusentals händer, då vore det i sanning af
nöden awt betänka sig. litet, innan- man lätel
gitt hjerta hänföras af abolitionistiska rörelser.
Lyckligtvis kan frågan besväras med ja.
Slafveriet är ej mera oundgängligt för bom-
ullens odling, äfven: i den mest omfattande
skala.
Såsom bekant är, hemtar England, detts
bomullsförädlingens egentliga hemland, few
sjettedelar af sitt råämne från Georgien och
Syd-Carolina. — Professör: Stowe har upplyst,
att den ständigt - växande konsumtionen afl
bomull i England -uppåriftit värdet af en dug-
lig negerslaf från -300-dollars (700 rdr bko)
till 300 Sterling (3,600 rdr bko). Deita
är ej mycket uppmuntrande. Men lyckligtvis
är England ej beroende af Amerikas slafsta-
ter för att fylla sitt bomullsbehof.
Liksom-båda Indierna numera till en stor
del fylla Europas behöf af tobak och socker
— för att ej tala om hvad hvitbetsodlingen
uträttar i det sednare afseendet — likaså har
bomuilsodlingen med stor framgång blifvitför-
sökt på båda ställena, och -det-felas i Ostin-
dien endast en lättare transport, hvilken redar
är på väg att beredas genori den jernväg mån
nu som bäst håller på att anlägga tvärs öfver
den engelskt-indiska halfön, för att kasta be-
tydliga qvantiteter ostindisk -bomull till lågt
pris på den europeiska marknaden. Men detta
är ej allt, eller ens det förnämsta.
Man har nemligen börjat finna, att af alla
artiklar som Australien frambringar är det in-
gen som vid guldtillgångens aftagande är mera
egnad att utgöra dess koloniers förnämsta ri-
kedomskälla än just bomullsplantan. Ur et:
i slutet af förlidet år utgifvet engelskt arbete
över de australiska kolonierna, som ligger
framför oss, erfara vi, att Australiens östra
kust erbjuder en landsträcka af minst 500 eng
mus längd, underbart väl utrustad för bom-
uslsodling och begåfvad med alla naturliga
förmåner som kunna lätta dess frambringande
och dess fraktning till utförselsbamnarne. Up-
d r denna verldsdela milda bimmel växer plan-
tar, som på Amerikas östra kust mäste med
m— -— JEN
-- Br må 4 or as AK 4
KR