Är det många sjuka bär i byn?, frågade
grefvinnan Moncar, under det serveringen fort-
ick.
; Ja, fru grefvinna, många.n
Är det då ohelsosamt här?
Nej, fru grefvinna.n
Men hvarifrån komma då dessa sjukdomar ?,
De komma af den starka värmen under
skördetiden, och af kölden och fuktigheten
under vintern.
En af gästerna, låtsande att vara mycket
allvarsam, blandade sig i samtalet.
Det vill säga att uti denna helsosamma
trakt är man sjuk hela året igenom?
Doktorn upplyftade sina små grå ögon på
den talande, betraktade honom tvekande och
tycktes söka efter ett svar. Grefvinnan Mon-
car mellankom med godhet.
Jag vetx, sade hon, patt ni här är en för-
syn för alla dem som lida.
Ni är alltför god, svarade doktorn, och
han tycktes vara mycket sysselsatt med en
bit pastej, som han just hade serverat sig.
. Då lemnade man doktor Barnabe åt sig
sjelf och samtalet återtog sin gång.
Om man någon gång, utaf en händelse,
kastade ögonen på honom, sade man ett eller
annat speord om honom, hvilket, blandadt
med det öfriga samtalet, man förmodade att
den stackars gubben icke skulle märka. Man
må likväl icke tro, att icke dessa unga her-
rar och damer voro vanligtvis artiga, och att
de icke i botten egde ett godt bjerta; men
2nna dagen hade, utom frukostens behag, det
skratt, som ovilkorligen hade ätföljt alla da-
gens händelser, medfört en glädtighet utan
orsak, ett behof att göra narr utaf allting,
hvilket gjorde dem obarmhertiga mot det
offer, som händelsen Jåtit komma på deras
väg. Doktcern tycktes äta helt lugnt, utan att
applyfta ögonen, utan attlyssna, utan att säga
ett ord; man ansåg honom för döfstum och