Är det många sjuka bär i byn?, frågade grefvinnan Moncar, under det serveringen fortick. ; Ja, fru grefvinna, många.n Är det då ohelsosamt här? Nej, fru grefvinna.n Men hvarifrån komma då dessa sjukdomar ?, De komma af den starka värmen under skördetiden, och af kölden och fuktigheten under vintern. En af gästerna, låtsande att vara mycket allvarsam, blandade sig i samtalet. Det vill säga att uti denna helsosamma trakt är man sjuk hela året igenom? Doktorn upplyftade sina små grå ögon på den talande, betraktade honom tvekande och tycktes söka efter ett svar. Grefvinnan Moncar mellankom med godhet. Jag vetx, sade hon, patt ni här är en försyn för alla dem som lida. Ni är alltför god, svarade doktorn, och han tycktes vara mycket sysselsatt med en bit pastej, som han just hade serverat sig. . Då lemnade man doktor Barnabe åt sig sjelf och samtalet återtog sin gång. Om man någon gång, utaf en händelse, kastade ögonen på honom, sade man ett eller annat speord om honom, hvilket, blandadt med det öfriga samtalet, man förmodade att den stackars gubben icke skulle märka. Man må likväl icke tro, att icke dessa unga herrar och damer voro vanligtvis artiga, och att de icke i botten egde ett godt bjerta; men 2nna dagen hade, utom frukostens behag, det skratt, som ovilkorligen hade ätföljt alla dagens händelser, medfört en glädtighet utan orsak, ett behof att göra narr utaf allting, hvilket gjorde dem obarmhertiga mot det offer, som händelsen Jåtit komma på deras väg. Doktcern tycktes äta helt lugnt, utan att applyfta ögonen, utan attlyssna, utan att säga ett ord; man ansåg honom för döfstum och