UTRIZES EORRESFONDENS.
(Från Aftonbladets korrespondent.)
Paris den 2 Maj.
I mitt sista bref underrättade jag er om
kejsarinpans grossegs. Ni vet redan at Mo:
nitören ait dessa förhoppningar blifvit om in-
.et. Kejsardömet får altså ännu länge sakns
en direkt tronarfvinge.
Ewedan jag börjar med att tala om kejssr-
innen, så synes mig den filusoliska opa:tisk-
het, som ni vet jag gjort mig till Jag äfven i
politiken, fordra att jag yttrar några ord or
den allmänna opinionens stämning i afzeervde
på hennes majestät. De obehagliga intrycken
utplöänas och de goda siå rot. Man söger de:
hon visat sig ädel, oegennyttig, egande sjö
och bjerta, och denna chevalereska anstryk-
Ning, fom opinionen med eiler utan skäl uill-
skritver henne och som i början siött: något.
wan märker den icke mer elier man tycke:
numera om den. För närvarande berättar man
om henne en mängd små drag, i hvilka de:
ranska karakteren tror sig igenkänna sig sjeli
under de varma spanska tärgerna. En atmine
vänner berättade mig t. ex. följande anekdot:
don befann sig vid en badort på spanska
gränsen samtidigt som äfven han uppehöll sip
ler. På detta ställe har man hvarje år ett
slags bergkappränning, i hvilken den blir ge-
srare som först uppnår bergets topp. Span-
orerna täfla bärvid med franemännen i denne
insträngande lek, och från urminnes tider ver
Jet vanligt att spanjoren hemförde priset.
Jenna gäng fick emellertid täflingsspelet er
innan utgång. En fransman trnumferade.
M:lle de Montijo blef, berättas det, hiröfver
å uppbragt att hon, inväntande sin landsman
lä han besegrad nedsteg frän berget, fattade
wonom i kragen och utropade: Eländige, du
var befläckat den castilianska äran !. — En sä-
lan vrede, synnerligen då den framblixtrar ur
köna ögon, behagar oändligen fransmännen.
Ett annat drag. M:lle de Montijo skulle
a knutit ett vänskapsband med mille Odier.
iom för närvarande är general Cavaignacs hu-
tru. I det ögonblick hon stod i begrepp att
ippstiga på kejsartronen skall hon ha gjort
wu besök hos M:me Cavaignac, varit hönfö-
ande af öppenhet, behag och vänlighet, samt
tiryckt den stora ledsnad hon erfor deröfver
tt politiken åtskiljde generalen från kejsaren.
vilket förhållande hon dock försäkrade icke
kulle förhindra kejsarinnan att alltid för M:me
Javaignac förbätva Eugenie de Montijo.
Det ena ordet, söger man, ger det andra.
Ni torde stundom ha frågat er hvad som biif-
rit af general Cavaignac, som epelade en så
tor roll i vär 1848 års republik och som.
mm också icke med all möjlig grace, dock
ned fulikomlig redbarhet afstod den republi-
sanska makten åt den, som deraf så snart
kulle göra en kejserlig makt. Generalen vi-
tag i Paris, utan tvifvel föremål för mångens
ppmärkssmbet och tysta förhoppningar, men
ätande händelserna hafva sin gång utan att
på något sätt blanda sig deri, ens med orden.
Vare sig att. han bor i Paris, der han till-
ringar vintern, eller på sin svärfaders landt-
gendom på Sevres höjder, der han tillbrin-
sar den vackra årstiden, så lefver han i kretsen
Vf några vänner, och verlden bvarken ser el-
er hör honom. Det är emellertid ingen tvif-
el underkastadt att hans namn vore det som
örst skulle genljuda från alla båll om en ny