verbjödo hvarandra i nit att försäkra den höga
Porten om sina suveräners välvilja och in-
tresse för dess sjelfständigbet. Man tror dock
att detta beskydd ej biifvit vunnet utan en
förbindelse å Portens sida att fortskrida på
förbättringarnes bana, att åter kalla de under
namn af Tanzimat bekanta organiska lagarne
i verksamhet, och så vidare. Den nya banken
har kommit till stånd, och med den tusen
körslager till inre reformer, hvaribland jern-
vägarne i första rummet sysselsätta allmänna
uppmärksamheten. Sultanen ämnar genorm-
sköra hela sitt rike med dessa det industriella
lifvets pulsådror, och han har med lord Strat-
ford rådgjort om planen till detta jernvägsnät,
zom skulle förena Konstantinopel med Bel-
grad, Niki med Salonichi och Widdin, Rout-
schouk med Warna, och slutligen Widdin, öi-
ver Tirnow, med Schumla och Warna. Det
gamla stockturkiska partiet synes åter vara ut-
wängdt för en tid, och det osmaniska riket so-
lar sig ånyo i återskenet af den vesterländskal
odlingen, omvändande det gamla tänkesprå-!
ket: från östern ljuso.
I samma mån som Englands och Frankri-
kes regeringar visat sig eniga att taga den
gamla Porten under armarne, har den ryska
ambassadören, som i engelska och franska
rinistrarnes frånvaro förde ett så käckt språk,
fallit betydligt till fota, - Väl må Times hafva
rätt, att han sjelt aldrig framställt några for-
dringar utöfver frågan om den heliga grafven,
men han har dock låtit sina underordnade
framkasta vinkar om helt andra saker, om
förnyandet af traktaten i Unkiar-Skelessi; om
off- och defensiv-förbund, hvari Ryssland
skulle understödja Porten med trupper och
penningar till 21, procent, och om protekto-
ratet öfver Turkiets kristna undersåter. Öf-
vermodet i hans uppförande kände inga grön-
ser, och med ett beräknadt hån mot alla häfd-
vunna former gökte han vid hvarje tillfille
efterlikna de gamla asiatiska despoternas råa
spott mot öfvervunna fiender.
Nu har det blifvit en annan färd. Furst
Menschikoff har bortlagt ridspöt, han klär sig
i frack och gör diplomatiska besök till lord
Stratford och herr de la Cour. Rysslands
djuptseende sändeoud har fått se, att de ve-
sterländska makterna växt ifrån spökrädslan
för de långa kosackskäggen, och spelar nu
jungfruos renhet, lammets oskuld. Furst
Menschikoff förklarar offentligt, att Ryssiand
aldrig haft för afsigt att såra Portens värdig-
het, eller göra något intrång i dess områdes
integritet, och att hans sändning aldrig haft
något annat syfte än den mest ointresserade
och bjertliga vänskap. Han har aldrig haft
någon särskild reklamation att göra hos tur-
kiska regeringen, och ätven i afseende på de
heliga orterna vill han icke påminna om det
förflutna; ban endast uttrycker den önskan
att Ottomanska Porten ej i framtiden må göra
något medgifvande åt latinarne, utan att på
förhand hafva rådfört sig med Ryssland, i
dess egenskap af grekiska lärans beskyddare.
Vi citera dessa märkvärdiga ord ur etti
Augsburgs Allgemeine Zeitung infördt bref
från Konstantinopel af den 11 April. Detta
bref omtalar något ännu märkligare, och det
är Rysslands naiva oskuldsförkiaring i afseende
på den serbiska affären.
Som våra läsare erinra sig, hade fursten i
Serbien, Alexander Kara Georgewitsch, och bans
utrikesminister Garaschanin, som tillika med
ett dagligen tillväxande parti af de upplyste i
landet, tycka att den ryska protektionen bör-
jar att bli något närgången, tagit sig före det
orådet att gripa och föra öfver gränsen fyra
ryska spioner, som voro sysselsatta med hem-
liga stämplingar till oroligheters uppväckande
i furst Alexanders land. Ryssland tog sig
denna oartighet mot dess agenter mycket nära,
och furst Alexander fick underrättelse att kej-
saren med nöje såge, om den skyldige mini-
stern blefve afskedad. Men då fursten icke
genast ville förstå vinken, började ryska kon-
suln att storma, och hotade att lemna Belgrad,
om ej Garaschanin var afsatt inom tjugufyra
timmar. Alexander vågade icke trotsa, utar
uppfyllde med smärta czarens fordringar.
När Porten häröfver begärde förklaringar,
nekade furst Menschikoff till alltsammans.
Han försäkrade till och med att man hade
alltför mycken aktniog för Serviens rätt, at
fordra nägra förnedrande vilkor, och att ryckt
konsuln i Belgrad hr Vomincky icke haft nå
gra instruktioner i denna sak, vare sig fråt
S:t Petersburg eller från Konstantivopel, at
han icke varit berättigad att blanda sig i sake
som han gjort, att motsägande framställninga
endast vore ett nedrigt förtal, och att allt son
asserat var att Menschikoff till det servisk:
gändebudet hos Porten gifvit ett officielt råd
af denna lydelse: H. M. Kejsaren af Ryss
land har icke med nöje sett hr Garaschani
utnämnas till utrikesminister. Furst Alexan
der skuile följaktligen göra H. M. kejsaren e
stor tjenst, om han ville gifva hr Garaschani
en annan befatining. Furst Menschikoff des
avonerar allteå allt hvad man sagt om före
gifna hotelser ä hans sida att afbryia de di
plomatiska förbindelserna.n
Den böjelse som visat sig hos ett stort par
af de serbiska glaverne att undandraga si
Rysslands inflytelse och i stället stödja sig p
Frankrikes vänskap, skall förmodligen finn
näring i det deltagande de vesteuropeiska mak
ternas sändebud ädagalögga för Serbiens obe
roende. Att den österrikiska konsuln i Bel
grad ingenting gjort att tillbakavisa Ryssland
inblandning, bevisar endast huru detta rik
sält sig till Rysslands slaf, när det påkallac
czarens hjelp mot sina egna undersåter. Me
grämelse torde nu äfven Österrike hafva sec
huru villigt det gick den stora husbonder
ärenden, när det bade så brådt att slå allarnr
den Montenegrinska frågan. .
En korrespondent till Times berättade ny!
gen, att en resande, som kommit till Ko
stantinopel från Södra Ryssland, sett ofantli
krigsrustningar pågå och fabelaktiga trup
massor uppfylla hela landet mellan Kiew o
Odessa. Han tillägger att en fruktansvä