tryck på den resande. tanska betecgnande
för den bedröfliga kalhet, som råder i hela
nejden, är en uppgift som vi någonstädes
hört, men för hvars sanning vi naturligtvis ej
vilja ansvara, att midt på Svälterna finnes ett
träd, till hvilket ortens invånare stundom val-
färdas och då medföra sina små barn, på det
de en gång måtte få se och beundra ett så
ovänligt naturföremål. Och likväl hafva dessa
hemska öknar ej alltid varit sådana de nu
äro. Traditionerna tala om präktiga bok- och
ekskogar, med hvilka de varit beväxta för ett
och annat sekel tillbaka; den förmäler äfven
att dessa skogar blifvit sköflade och uppbrända
af danskarne, måhänds under krigstiderna i
början af Carl XI:s regering. Men icke blott
sagan talar om bättre dagar; äfven ektimret i
de flesta af traktens gamla boningar, samt de
stubbar och stammar af samma ädla trädslag
som ännu ofta påträffas i kärr och mossar,
bevittna tillvaron i fordna tider af en yppig
växtlighet och göra intrycket af det bedröfliga
närvarande endast desto mer gripande.
Ända fill för några få år tillbaka voro dessa
vidlyftiga utmarker utan egare; inga rågångar
utmärkte skillnaden mellan byars och hem-
mans eller ens sammanstötande socknars an-
delar; hela de milslånga sträckorna syntes så
värdelösa att ingen brydde sig om att dertill
häfda någon eganderätt. Andtligen väcktes
för 4 år sedan, i Elfsborgs läns, södra hus-
hållsgille, förslag att dessa marker skulle på
statens bekostnad fördelas mellan socknarne,
hvarefter hvarje socken borde åläggas att låta
mellan de inom densamma belägna byar ochjd
hemman fördela sin erhållna andel, då manlH
gkulle söka satt tillvägabringa skogssådd. jet
I det sista hänseendet uppgjorde dock icke
hushållningssällskapet något förslag, utan in-
skränkte sig till att hos konungens befall-
ningshafvande begära förord för markernas
utskiftning på statens bekostnad mellan de
särskilda kommunerna. Frågan vann konun-
gens befallningshafvandes uppmärksamhet, så
att han infordrade yttranden från vederbö-
rande jägmästare, kronofogde och förste landt-
mätare, hvilka inom förlidet års slut lära blif-
vit afgifna.
Under tiden hade dock några af socknarne
begärt laga skifte på sina utmarker, till följe
hvaraf rågångarne mellan socknarne till större
delen föreningsvis blifvit uppgjorda och fast-
ställda, och således statens mellankomst för
detta ändamål gjord obehöflig. Sedan del-
ning blifvit verkställd måste jägmästarens i
länet förslag förfalla, hvilket gick ut derpå,
att af den odelade marken en viss rymd om
till ex. 1000 tunnland skulle inhägnas
och skogbesås, hvarefter, sedan skogen
uppväxt, afverkningen skulle traktvis upp-
låtas till kommunerna, medan under tiden nya
tusen tunnland inhägnades och besåddes, för
att i framtiden i sin ordning till afverkning
upplåtas, o. 3. v. Emellertid har hr Bergman
ej släppt frågan ur sigte, utan satt sig i kom-
munikation med de landtmätare, åt hvilka
delningen af Svälterna blifvit uppdragen, och
låtit sammandraga en karta öfver det hela at
dessa utmarker, för att på grund deraf upp-
öra ett allmänt förslag till skogsplantering.
etta förslag lärer nu gå ut derpå, att söka
förmå allmogen till en förbindelse att upplåta
några tunnland af hvarje hemmansdel, i för-
hållande till dess storlek, hvilka skulle in-
hägnas och skogbesås, och hvilka egarne
skulle freda för betning så länge tilldess sko-
gen uppnått en sådan höjd, att denna kunde
ske utan skada, hvarefter trakten finge till så-
dant ändamål upplåtas, under det en ny trakt
inhägnades och besåddes, o. 8. v. Äverkan
och otillåten betning skulle straffas dermed,
att egaren ålades med ränta ersätta den ned-
lagda kostnaden.
Sådant är i korthet hr Bergmans förslag,
öfver hvilket vi hört sakkunniga personer yttra
sig mycket fördelaktigt och snart sagdt an-
se det som det enda verkställbara. Det
synes oss äfven deri innebära en stor fördel,
att inga stora allmänningar bildades, utan
hvarje hemman finge sin skogslott så nära
som möjligt, och att genom de sålunda upp-
komna spridda skegsparkerna en stor del af
mellanliggande marker kunde genom sjelfsådd
blifva skogbärande, Detta lärer emellertid ej
vara så lätt att verkställa, då utan egarnes
frivilliga åtagande ingenting låter sig uträtta,
och det är fara värdt att icke alla i detta fall
inse sin egen fördel. Vi hoppas dock mycket
af hr Bergmans kända förmåga att öfvertala,
och vi förmoda att traktens hushållsgille, dess
presterskap och dess mera upplysta klasser i
allmänhet icke skola underlåta något bemö-
dande att med undervisning, råd och person-
lig föresyn lägga allmogen på hjertat dess
sanna intressen och bistå sin länsstyrelse i ett
företag, som af hela landet förtjenar ett he-
drande erkännande. .
Vi böra likväl ännu tillägga en sak. Vise
icke gerna att enskilda delar af samhället
komma och ropa på det allmännas hjelp, så
länge de någorlunda kunna hjelpa sig sjelfva.
Men trakterna hvarom vi nu tala äro så magrå
och fattiga, att den ifrågavarande skogsplan-
teringen svårligen lärer kunna åstadkommas
af jordegarne sjelfva, utan lärer det: derföre
vara landshöfding Bergmans mening att söka
dertill erhålla bidrag ur skogsplanteringskas-
san. Denna kassa har stora tillgångar, och!!
då den från de inom Elfsborgs län belägna!
kronoallmänningarne Halle- och Hunneberg
årligen skördar högst betydande bidrag, anse
vi det icke vara någon orättvisa, om en liten
del deraf finge komma de skoglösa trakterna
af samma län till godo. Beloppet blefve i
alla fall ej betydligare än de anslag som ofta
af ständerna beviljas till understöd åt särskilda
kommuner. Med 30-, 40- å 50,000 rår skulle
härvid utan tvifvel ganska betydande saker,
kunna uträttas. q I
Lyckas landshöfding Bergman att till vackra
skogbärande- trakter: förvandla dessa nejdery
hvilkas anblick nu är gå sönderslitande, skall
han förvärfva sig. en varaktig rätt till kom-
mande generationers varma tacksamhet, el
blott i dessa provinser, utan i hela fädernes-
landet. Frukten af hans lofvärda bemödanden
2 a RR AR RR
sk
90 0 AO AA WH ME BB 53 ÖH
OO skr BB
-—1t 0 BD - m-
om — 4 — TM
DC - AL
S
j
fee de KR. ja ne LR KR