tryck på den resande. tanska betecgnande för den bedröfliga kalhet, som råder i hela nejden, är en uppgift som vi någonstädes hört, men för hvars sanning vi naturligtvis ej vilja ansvara, att midt på Svälterna finnes ett träd, till hvilket ortens invånare stundom valfärdas och då medföra sina små barn, på det de en gång måtte få se och beundra ett så ovänligt naturföremål. Och likväl hafva dessa hemska öknar ej alltid varit sådana de nu äro. Traditionerna tala om präktiga bokoch ekskogar, med hvilka de varit beväxta för ett och annat sekel tillbaka; den förmäler äfven att dessa skogar blifvit sköflade och uppbrända af danskarne, måhänds under krigstiderna i början af Carl XI:s regering. Men icke blott sagan talar om bättre dagar; äfven ektimret i de flesta af traktens gamla boningar, samt de stubbar och stammar af samma ädla trädslag som ännu ofta påträffas i kärr och mossar, bevittna tillvaron i fordna tider af en yppig växtlighet och göra intrycket af det bedröfliga närvarande endast desto mer gripande. Ända fill för några få år tillbaka voro dessa vidlyftiga utmarker utan egare; inga rågångar utmärkte skillnaden mellan byars och hemmans eller ens sammanstötande socknars andelar; hela de milslånga sträckorna syntes så värdelösa att ingen brydde sig om att dertill häfda någon eganderätt. Andtligen väcktes för 4 år sedan, i Elfsborgs läns, södra hushållsgille, förslag att dessa marker skulle på statens bekostnad fördelas mellan socknarne, hvarefter hvarje socken borde åläggas att låta mellan de inom densamma belägna byar ochjd hemman fördela sin erhållna andel, då manlH gkulle söka satt tillvägabringa skogssådd. jet I det sista hänseendet uppgjorde dock icke hushållningssällskapet något förslag, utan inskränkte sig till att hos konungens befallningshafvande begära förord för markernas utskiftning på statens bekostnad mellan de särskilda kommunerna. Frågan vann konungens befallningshafvandes uppmärksamhet, så att han infordrade yttranden från vederbörande jägmästare, kronofogde och förste landtmätare, hvilka inom förlidet års slut lära blifvit afgifna. Under tiden hade dock några af socknarne begärt laga skifte på sina utmarker, till följe hvaraf rågångarne mellan socknarne till större delen föreningsvis blifvit uppgjorda och fastställda, och således statens mellankomst för detta ändamål gjord obehöflig. Sedan delning blifvit verkställd måste jägmästarens i länet förslag förfalla, hvilket gick ut derpå, att af den odelade marken en viss rymd om till ex. 1000 tunnland skulle inhägnas och skogbesås, hvarefter, sedan skogen uppväxt, afverkningen skulle traktvis upplåtas till kommunerna, medan under tiden nya tusen tunnland inhägnades och besåddes, för att i framtiden i sin ordning till afverkning upplåtas, o. 3. v. Emellertid har hr Bergman ej släppt frågan ur sigte, utan satt sig i kommunikation med de landtmätare, åt hvilka delningen af Svälterna blifvit uppdragen, och låtit sammandraga en karta öfver det hela at dessa utmarker, för att på grund deraf uppöra ett allmänt förslag till skogsplantering. etta förslag lärer nu gå ut derpå, att söka förmå allmogen till en förbindelse att upplåta några tunnland af hvarje hemmansdel, i förhållande till dess storlek, hvilka skulle inhägnas och skogbesås, och hvilka egarne skulle freda för betning så länge tilldess skogen uppnått en sådan höjd, att denna kunde ske utan skada, hvarefter trakten finge till sådant ändamål upplåtas, under det en ny trakt inhägnades och besåddes, o. 8. v. Äverkan och otillåten betning skulle straffas dermed, att egaren ålades med ränta ersätta den nedlagda kostnaden. Sådant är i korthet hr Bergmans förslag, öfver hvilket vi hört sakkunniga personer yttra sig mycket fördelaktigt och snart sagdt anse det som det enda verkställbara. Det synes oss äfven deri innebära en stor fördel, att inga stora allmänningar bildades, utan hvarje hemman finge sin skogslott så nära som möjligt, och att genom de sålunda uppkomna spridda skegsparkerna en stor del af mellanliggande marker kunde genom sjelfsådd blifva skogbärande, Detta lärer emellertid ej vara så lätt att verkställa, då utan egarnes frivilliga åtagande ingenting låter sig uträtta, och det är fara värdt att icke alla i detta fall inse sin egen fördel. Vi hoppas dock mycket af hr Bergmans kända förmåga att öfvertala, och vi förmoda att traktens hushållsgille, dess presterskap och dess mera upplysta klasser i allmänhet icke skola underlåta något bemödande att med undervisning, råd och personlig föresyn lägga allmogen på hjertat dess sanna intressen och bistå sin länsstyrelse i ett företag, som af hela landet förtjenar ett hedrande erkännande. . Vi böra likväl ännu tillägga en sak. Vise icke gerna att enskilda delar af samhället komma och ropa på det allmännas hjelp, så länge de någorlunda kunna hjelpa sig sjelfva. Men trakterna hvarom vi nu tala äro så magrå och fattiga, att den ifrågavarande skogsplanteringen svårligen lärer kunna åstadkommas af jordegarne sjelfva, utan lärer det: derföre vara landshöfding Bergmans mening att söka dertill erhålla bidrag ur skogsplanteringskassan. Denna kassa har stora tillgångar, och!! då den från de inom Elfsborgs län belägna! kronoallmänningarne Halleoch Hunneberg årligen skördar högst betydande bidrag, anse vi det icke vara någon orättvisa, om en liten del deraf finge komma de skoglösa trakterna af samma län till godo. Beloppet blefve i alla fall ej betydligare än de anslag som ofta af ständerna beviljas till understöd åt särskilda kommuner. Med 30-, 40å 50,000 rår skulle härvid utan tvifvel ganska betydande saker, kunna uträttas. q I Lyckas landshöfding Bergman att till vackra skogbärandetrakter: förvandla dessa nejdery hvilkas anblick nu är gå sönderslitande, skall han förvärfva sig. en varaktig rätt till kommande generationers varma tacksamhet, el blott i dessa provinser, utan i hela fäderneslandet. Frukten af hans lofvärda bemödanden 2 a RR AR RR sk 90 0 AO AA WH ME BB 53 ÖH OO skr BB -—1t 0 BD mom — 4 — TM DC AL S j fee de KR. ja ne LR KR