got densamma talar om en ren och enke:
iliämpning af Kongeloven (application pure
t simple). Hade Londonertraktaten innebu-
it någon dylik förpligtelse, som ministåre.
åstått, skulle den väl blifvit tydligt uttryck:
ch ministeren helt enkelt fordrat trakiaens god
ännsnde af riksdagen.
Vid den tiden då dessa traktater förhand-
des och afslötos, uppfattades de också a
len danska ministåren eller åtminstone af fler-
slet af dess ledamöter såsom icke innebäran
Is något upphäfvande af den cognatiska arfs-
ätten efter Kongeloven. Den 28 Oktober
831 yttrade ministåren, som då hade samma
utrikesminister som nu, i ett meddelande til!
iksdegen om Warschauprotokollet, att genom
len ifrögavarande kombinationen skulle ingen
van modifikation bli nödig i Kongelovens:
vestämmelser om arfföljden än en sådan som.
icke erhölle någon slags verkan på de nu
efvande med det danska -konungahuset be-
slägtade - prinsars och prinseszsors eventuella
ättigheter till den danska tronen, än den hvar-
ill alla dessa närmare såväl gom fjermare be-
ättigade genom frivilliga afsägelser gåfve sit!
samtycke,, Fimansministern Sponneck har til!
och med genom utdrag af statsrådsprotokol-
er visat riksdagen, att han ensam utgjorde
minoritet i statsrådet och redan då fattade sa-
sen, som ministeren: nu - gör det Äfven a!
en not, afgifven efter Dondonertraktatens af-
slutande, i anledning af de ryska reservatio-
ierna, ser man att riiriståren behöll sin gamle l;
uppfattning af sak förhållandena och att den
först på den sednaste tiden genom yttre im-
pulser ätit: bringa sig på andra tankar.
Afsägelseakterna från landgrefvitnan Char-
lotte, . prins Fredrik och prinsessan Maria,
stödja sig helt och hållet uppå och åberopa
Kongele;vens årfföljdsordning. De afsöga sig
sin artsrätt efter Kongeloven till förmån för
prinsessan Luise och hennes arfvingar och ef-
exkommande efter den för Danmarks rike gäl-
lo.nde arfföljdsordning. I prinsessan Luises ac-li
ceptations- och afsägelse-akt synes det tydli-liä
gen, att hon icke gifver till spillo sin arfsrätt 4
efter Kongeloven; ty det heter der att hennes al;
gemål Prins Christian skall erkänna att ha:
mottagit riket med tillhörande länder, rättighe- ;
ter och befogenheter icke enligt någon. sir
årfda rätt, men enligt det genom prinsessans
förklaring på lagligt sätt skedda öfverdragan-
det, och att hennes och hans arfvingar och
efterkommande, icke efter sin fader, utan efte;
prinsessan sin moder, ärfva Danmarks rike,
den danska kronans särskilda besittningar och l;
de danska konungarnes öfriga rättigheter, öl:
att prins Christian och sedermera prinsessans lå
och hans arfvingar och efterkommande, i öf-1.
verensstämmelse med denna förklaring skol
regera och försvara Danmarks rike, det är de
danska öarne, Nörrejylland och Slesvig med
biländer och kolonier, som ett odelbart, oåt-
skiljeligt och sjelfständigt rike efier den för
Danmarks rike gällande författning och arfföljd.
Man ser häraf ait Kongelovens arfföljd förut: I
sättes såsom oafbrutet- fortgående. Genom
afsägelsen har Prins Christian, icke fått sjelfva
arfsrätten, utan blott en utöfning för sin per-
son af de kongliga rättigheterna i prinsessane
ställe, och barnen ärfva Danmarks rike, icke
genom honom, utan genom modren. Att e
ny ättoy såsom Svenska Tidningen menar,l
härigenom kommer på tronen, är således fc
alldeles oriktigt.
I Ministören har, oaktadt allt hvad Svenska
I Tidningen vill finna af riksdagsförhandlingar-
slne, på ett mycket vacklande och motsägande j,
; sätt försvarat sitt förslag, hvilket ocksä var
-I helt naturligt, då det egentligen icke egde nå- 14
elgot annat argument än en nödvändighet,,
-lRvars tillvaro den icke på något sätt kund: l;
- manifestera, och skulle försvara en sak, som
s var så motbjudande för den danska national-
I känslan. Grundtvig karakteriserar hela saken
-i en af honom skrifven upplysning till foike:
nli anledning af riksdagens upplösning på föl-
t-ljande korta och träffande sätt: Den långa
et l ramsa som minisfrarne så ofta upprepat på
er riksdagen, att vi kunna den utantill, gär, som
g- I man lätt ser, ut derpå, att Holstein, oaktadt
np ) sitt upptagande i helstaten skall behålla sin
egen Holstein-gottorpska och Augustenborgska
arfföljd, men konungariket Danmark tillika
sal med Slesvig mista sin danska arfföljd, så att,
af medan pring Christian och hans manstam sute
en på tronen, skulle de betraktas såsom konun-
i- gar i helstaten, icke efter den kongliga dan-
ska arf-lagen, utan blott efter stormakternas
kal beslut och med tillåtelse af den ryska kejsa-
dejren, som af sin godhet ville låta anspråken
att på Holstein hvila, så länge prins Christians
8, manliga afkomma sitter på tronen, men vill
n- ljåta den vakna på nytt, när denna utdör.
g.) Om men icke har någon anledning att be-
ilundra den danska ministeren, för det sätt,
afhvarpå den uppträdt i denna sak och i hvil-
ket det aldramärkligaste är den ifver och utom-
afl ordentliga skyndsamhet, hvarmed den velat
.en ! bedrifva hela frågan, utan att gifva rådrum
k : för mogen eftertanka, oaktadt ingen fara sy-
nes ligga i ett uppskof, hvilket ger ytterligare
fart åt ryktet om den abdikation, hvartill mar
vill förmå konungen, — så måste man 8
mycket mera beundra den ryska politiken.
nas som verkligen är, hvad vi skulle vilja kalla
att framsynt, samt de ryska diplomaternas öfver
gs- vägande finhet, skicklighet och påpasslighet
- lOm det, såsom Svenska Tidningen menar, ä
aro feghet att med uppmärksamt misstroende be
Pl trakta den ryska diplomatiens planer och ar
7) beten, så borde verkligen hela Europa, och
ned cke minst de nordliga staterna göra sig skyl
I dig till en sådan feghet, något mera än hit
ant tills varit fallet.
alle! . fer d a
älle Om Fedrelandet nyligen, etter den se
nalförändringen i ministören, yttre
icke alt åsigterna i arfföljdsfrågan icke borde JP
lin-! ställas såsom program för de nya H Se
äty- mannavalen, sä ligger icke häri, nr
det ska Tidningen menar, ett uppgifvande af he
gren denna sak. Sedan reaktionens hufyudma
oto- Örsted blifvit bufvudman inom regeringel
om: gäller det i första rummet att rädda det näl
Ål ert ALAT dd
tan
bes
ke.
gig
för- naste perso