got densamma talar om en ren och enke: iliämpning af Kongeloven (application pure t simple). Hade Londonertraktaten innebuit någon dylik förpligtelse, som ministåre. åstått, skulle den väl blifvit tydligt uttryck: ch ministeren helt enkelt fordrat trakiaens god ännsnde af riksdagen. Vid den tiden då dessa traktater förhanddes och afslötos, uppfattades de också a len danska ministåren eller åtminstone af flerslet af dess ledamöter såsom icke innebäran Is något upphäfvande af den cognatiska arfsätten efter Kongeloven. Den 28 Oktober 831 yttrade ministåren, som då hade samma utrikesminister som nu, i ett meddelande til! iksdegen om Warschauprotokollet, att genom len ifrögavarande kombinationen skulle ingen van modifikation bli nödig i Kongelovens: vestämmelser om arfföljden än en sådan som. icke erhölle någon slags verkan på de nu efvande med det danska -konungahuset beslägtade prinsars och prinseszsors eventuella ättigheter till den danska tronen, än den hvarill alla dessa närmare såväl gom fjermare beättigade genom frivilliga afsägelser gåfve sit! samtycke,, Fimansministern Sponneck har til! och med genom utdrag af statsrådsprotokoler visat riksdagen, att han ensam utgjorde minoritet i statsrådet och redan då fattade sasen, som ministeren: nu gör det Äfven a! en not, afgifven efter Dondonertraktatens afslutande, i anledning af de ryska reservatioierna, ser man att riiriståren behöll sin gamle l; uppfattning af sak förhållandena och att den först på den sednaste tiden genom yttre impulser ätit: bringa sig på andra tankar. Afsägelseakterna från landgrefvitnan Charlotte, . prins Fredrik och prinsessan Maria, stödja sig helt och hållet uppå och åberopa Kongele;vens årfföljdsordning. De afsöga sig sin artsrätt efter Kongeloven till förmån för prinsessan Luise och hennes arfvingar och efexkommande efter den för Danmarks rike gällo.nde arfföljdsordning. I prinsessan Luises ac-li ceptationsoch afsägelse-akt synes det tydli-liä gen, att hon icke gifver till spillo sin arfsrätt 4 efter Kongeloven; ty det heter der att hennes al; gemål Prins Christian skall erkänna att ha: mottagit riket med tillhörande länder, rättighe; ter och befogenheter icke enligt någon. sir årfda rätt, men enligt det genom prinsessans förklaring på lagligt sätt skedda öfverdragandet, och att hennes och hans arfvingar och efterkommande, icke efter sin fader, utan efte; prinsessan sin moder, ärfva Danmarks rike, den danska kronans särskilda besittningar och l; de danska konungarnes öfriga rättigheter, öl: att prins Christian och sedermera prinsessans lå och hans arfvingar och efterkommande, i öf-1. verensstämmelse med denna förklaring skol regera och försvara Danmarks rike, det är de danska öarne, Nörrejylland och Slesvig med biländer och kolonier, som ett odelbart, oåtskiljeligt och sjelfständigt rike efier den för Danmarks rike gällande författning och arfföljd. Man ser häraf ait Kongelovens arfföljd förut: I sättes såsom oafbrutetfortgående. Genom afsägelsen har Prins Christian, icke fått sjelfva arfsrätten, utan blott en utöfning för sin person af de kongliga rättigheterna i prinsessane ställe, och barnen ärfva Danmarks rike, icke genom honom, utan genom modren. Att e ny ättoy såsom Svenska Tidningen menar,l härigenom kommer på tronen, är således fc alldeles oriktigt. I Ministören har, oaktadt allt hvad Svenska I Tidningen vill finna af riksdagsförhandlingarslne, på ett mycket vacklande och motsägande j, ; sätt försvarat sitt förslag, hvilket ocksä var -I helt naturligt, då det egentligen icke egde nå14 elgot annat argument än en nödvändighet,, -lRvars tillvaro den icke på något sätt kund: l; manifestera, och skulle försvara en sak, som s var så motbjudande för den danska nationalI känslan. Grundtvig karakteriserar hela saken -i en af honom skrifven upplysning till foike: nli anledning af riksdagens upplösning på fölt-ljande korta och träffande sätt: Den långa et l ramsa som minisfrarne så ofta upprepat på er riksdagen, att vi kunna den utantill, gär, som gI man lätt ser, ut derpå, att Holstein, oaktadt np ) sitt upptagande i helstaten skall behålla sin egen Holstein-gottorpska och Augustenborgska arfföljd, men konungariket Danmark tillika sal med Slesvig mista sin danska arfföljd, så att, af medan pring Christian och hans manstam sute en på tronen, skulle de betraktas såsom konunigar i helstaten, icke efter den kongliga danska arf-lagen, utan blott efter stormakternas kal beslut och med tillåtelse af den ryska kejsadejren, som af sin godhet ville låta anspråken att på Holstein hvila, så länge prins Christians 8, manliga afkomma sitter på tronen, men vill nljåta den vakna på nytt, när denna utdör. g.) Om men icke har någon anledning att beilundra den danska ministeren, för det sätt, afhvarpå den uppträdt i denna sak och i hvilket det aldramärkligaste är den ifver och utomafl ordentliga skyndsamhet, hvarmed den velat .en ! bedrifva hela frågan, utan att gifva rådrum k : för mogen eftertanka, oaktadt ingen fara synes ligga i ett uppskof, hvilket ger ytterligare fart åt ryktet om den abdikation, hvartill mar vill förmå konungen, — så måste man 8 mycket mera beundra den ryska politiken. nas som verkligen är, hvad vi skulle vilja kalla att framsynt, samt de ryska diplomaternas öfver gsvägande finhet, skicklighet och påpasslighet lOm det, såsom Svenska Tidningen menar, ä aro feghet att med uppmärksamt misstroende be Pl trakta den ryska diplomatiens planer och ar 7) beten, så borde verkligen hela Europa, och ned cke minst de nordliga staterna göra sig skyl I dig till en sådan feghet, något mera än hit ant tills varit fallet. alle! . fer d a älle Om Fedrelandet nyligen, etter den se nalförändringen i ministören, yttre icke alt åsigterna i arfföljdsfrågan icke borde JP lin-! ställas såsom program för de nya H Se ätymannavalen, sä ligger icke häri, nr det ska Tidningen menar, ett uppgifvande af he gren denna sak. Sedan reaktionens hufyudma otoÖrsted blifvit bufvudman inom regeringel om: gäller det i första rummet att rädda det näl Ål ert ALAT dd tan bes ke. gig förnaste perso