tbronledigheten skulle kunna bli någon farlig af medtäflare tili den rysk-gottorpska, blefve d alltså en avgustenborgare, och denne skulle te måhända kunna stödja sig på flera vigiga a! omständigheter: sin börd säsom äldsta linien ir af den oldenburgska husets manliga stam, d sina aldrig uppgitna anspråk på Schleswigv holstein,, bistånd af Preussen, som med en u blick mo! framtiden tagit hertigen af Auguq stenborg in bland skaran af sina vasaller, de d vestliga stormakternag naturliga antipati mot h de rysk-gottorpska linierna, hela Tysklands!g fantastiska eröfringslust i afseende på Slesvigifi 0. 5. v. Den danska ministeren har på riks-in dagen yttrat, att bland fördelarne af att upp-ir häfva Kongelovens arfföljd vore äfven den, artis augustenborgska huset beröfvades sin arrätt.jh Förhållandet är emellertid det, alt om maniL upprätthåller. Kopgelovens arfprincip, så finnesid för augustenborgarne blott ea oändligt afläg-!t sen möjlighet: en lång och vidt utgrenad se-jd rie af cognatiska linier miste då utdö, innarr kronan skulle komma till Christian VII:s dot-jn ter Lovisa Augustas afkomlingar; men upp-jc häfves denna arfprincip, så ligger möjlighetene ganska nära. Och intet bevis finnes derpå.t att stormakterna nu skulle anse hertigen aflt Augustenborg hafva genom upproret för evärd-jr liga tider förspilt alla slags arfsanspråk, ochit ännu mindre kan man döma om hvad de ile framtiden skola tänka om den saken. Vidlr Giiäcksborgska liniens utgång skulle, efter! upphäfvande af Kongelovens arfreglor, valerjc utan tvifvel endast bli emellan en rysk-got-Åk torpsk och en augustenborgsk prins. Det är öfverflödigt att påpeka de olyckor, som frår(; bådadera sidan skulle komma öfver Danmark. . Genom upphäfvande af Kongelovens arf-l, följd skulle det gamla bandet mellar det egentliga Danmark och Slesvig, hvarigenom de till sammans utgöra Danmarks rike, ensidigt och: utan att slesvigarne blifvit hörda, upphäfvas, och Danmark till detta hertigdöme ej stå i närmare förhållande. än. till Holsteio. Szen J, ska Tidningen yttrar med Örsted, att dettsl, band melian Danmark och Slesvig icke är et arfband utan ett skronband, sarat att genom stormakternas nu fattade beslut och gina garanti Slesvig är tillräckligt fast förenadt med Danmark... Det är emellertid den 1721 i Slesvig införda arfrätten efter Kongeloven, som utgjort. den värsta stötestenen för de tyska advokaterna, då de argumenterat för ett ,Stes vigholsteins. Genom stora uppoffringar lyckadea det att genom afsögelser från de holsteingottorpska linierna få denna arfrätt erkänd, och nyligen har Dånmark genom ett krig, som kostat mycket blod och uppoffringar, emot Tyskland försvarat just denna arfsförbindelse, och sedan det numera fått. densamma ånyo på det -högtidligaste bekräftad och erkänd, skulle det, till stor fröjd för det schleswighoisteinska pärtiet, som visst icke uppgifvit sina förhoppningar på framtida interventioner från Tyskland, frivilligt . bortkastal detta arfeband såsom någonting onyttigt. Etl sådant band: med ett och ett halft århundrades häfd har dock mera statsräitlig betydelse. än de protokollero, som man mu finner för godt att ena dagen sammanskrifva, den andra sönderrifva. Stormakternas garantier och för. säkringar om integritet m. m. i ell ära, så, har man dock allt för många exempel på att de endast beteckna stämningen hos de makthafvande för ögonblicket och att de inder förändrade omständigheter ha föga arrbetyda: Ganska tydligt visade sig detta t. ex, just då Danmark nyligen anfölls af en e ropeisk stormakt och af Tyskland, i änd? mål att få Daamarks särskilda förbindelse med Slesvig upptidligt garanterat denna förbindelse, overksamt :sågo härpå, till dess danska folket genom tap.perhet och härdighe, visat sig kunna hölls stånd och icke fela till föga för de rättskränkande angreppev Under förändrade förhållanden i Tys8ktend och Europa skulle bortkaStandet-af Ir .nna förbindelse kunna bli Danmark ganglsa dyrt. EE SS a a Sveg jäningens artikelförfattare menar pd (8 gphätvande af Kongeloveas rf) sg nödvändigt för etablerande af hel atär ch at gvarståendet atreognstiska arf: er efter prins Christian af Gäicksborgs rättig OA utdöende skulle Vara glridande moi mana Lendonersiraktaten uppställda regeln Om monarkiens ständiga sommanhällning. fr kunde låta säga Lig, ifall icke Ryssland samtidigt med denna traktat på det kraftigaste teserverat sina anspråk på Holstein; ty TT rd narkien ständigt skall sammanhällas och frår dansk sida inga arfsanspråk få finnas qvar ef ter utgången af. prins Christians manssierå men väl från gottorpsk, så är ju detta rent u detsamma som alt gifva. det ryskgottorpsk; huset arfrätt. till hela monarkien, ty eljest bli ju stadgandet om den ständiga. sammanhåll ningen af 2ig sjelft upphäfdt vid inträffand af nyssnämnde fall. Icke inträder arfföljdsen het genom att införa samma formella arfföljds reglor, så vida icke dessa äro förenade ho samma furstliga linier. Genom qvarstäende af de cognatiska rättigheterna gkulle vid nyss nämnde fall till och med sammanbållninge lättas; ty den danska regeringen har aldrig n tryckligen erkänt de gottorpska anspråken afsagt sig sina egna anspråk på arfrätt eft Kongeloven äfven. i Holstein; den danske co, natiske arfvingen skulle sålunda, i det ofva förutsatta fallet, till sina obestridliga arfrättig heter till Danmark, Slesvig, Lauenborg oc en del af Holstein kunna lägga mycket starl anspråk på. äfven den återstående delen detta hertigdöme och sålunda i sig bevara d: största på rätt byggda möjlighet till monark ens sammanhållning. Genom Kongelovens up bäfvande försvinna deremot alldeles de dans arfsanspråken på Holstein. Hade det varit öfriga makternas (utom Ryssland) mening, all arfrätt efter Kongeloven skulle upphätve så skulle de utan tviivel, då de så ifrigt i tresserade sig för monarkiens sam manhållnin förmått de gottorpska linierna att gedlögga sÖ-. -! 9