tbronledigheten skulle kunna bli någon farlig af
medtäflare tili den rysk-gottorpska, blefve d
alltså en avgustenborgare, och denne skulle te
måhända kunna stödja sig på flera vigiga a!
omständigheter: sin börd säsom äldsta linien ir
af den oldenburgska husets manliga stam, d
sina aldrig uppgitna anspråk på Schleswig- v
holstein,, bistånd af Preussen, som med en u
blick mo! framtiden tagit hertigen af Augu- q
stenborg in bland skaran af sina vasaller, de d
vestliga stormakternag naturliga antipati mot h
de rysk-gottorpska linierna, hela Tysklands!g
fantastiska eröfringslust i afseende på Slesvigifi
0. 5. v. Den danska ministeren har på riks-in
dagen yttrat, att bland fördelarne af att upp-ir
häfva Kongelovens arfföljd vore äfven den, artis
augustenborgska huset beröfvades sin arrätt.jh
Förhållandet är emellertid det, alt om maniL
upprätthåller. Kopgelovens arfprincip, så finnesid
för augustenborgarne blott ea oändligt afläg-!t
sen möjlighet: en lång och vidt utgrenad se-jd
rie af cognatiska linier miste då utdö, innarr
kronan skulle komma till Christian VII:s dot-jn
ter Lovisa Augustas afkomlingar; men upp-jc
häfves denna arfprincip, så ligger möjlighetene
ganska nära. Och intet bevis finnes derpå.t
att stormakterna nu skulle anse hertigen aflt
Augustenborg hafva genom upproret för evärd-jr
liga tider förspilt alla slags arfsanspråk, ochit
ännu mindre kan man döma om hvad de ile
framtiden skola tänka om den saken. Vidlr
Giiäcksborgska liniens utgång skulle, efter!
upphäfvande af Kongelovens arfreglor, valerjc
utan tvifvel endast bli emellan en rysk-got-Åk
torpsk och en augustenborgsk prins. Det är
öfverflödigt att påpeka de olyckor, som frår(;
bådadera sidan skulle komma öfver Danmark. .
Genom upphäfvande af Kongelovens arf-l,
följd skulle det gamla bandet mellar det egent-
liga Danmark och Slesvig, hvarigenom de till
sammans utgöra Danmarks rike, ensidigt och:
utan att slesvigarne blifvit hörda, upphäfvas,
och Danmark till detta hertigdöme ej stå i
närmare förhållande. än. till Holsteio. Szen J,
ska Tidningen yttrar med Örsted, att dettsl,
band melian Danmark och Slesvig icke är et
arfband utan ett skronband, sarat att genom
stormakternas nu fattade beslut och gina ga-
ranti Slesvig är tillräckligt fast förenadt med
Danmark... Det är emellertid den 1721 i Sles-
vig införda arfrätten efter Kongeloven, som
utgjort. den värsta stötestenen för de tyska
advokaterna, då de argumenterat för ett ,Stes
vigholsteins. Genom stora uppoffringar lyc-
kadea det att genom afsögelser från de hol-
steingottorpska linierna få denna arfrätt er-
känd, och nyligen har Dånmark genom ett
krig, som kostat mycket blod och uppoffrin-
gar, emot Tyskland försvarat just denna arfs-
förbindelse, och sedan det numera fått. den-
samma ånyo på det -högtidligaste bekräftad
och erkänd, skulle det, till stor fröjd för det
schleswighoisteinska pärtiet, som visst icke
uppgifvit sina förhoppningar på framtida inter-
ventioner från Tyskland, frivilligt . bortkastal
detta arfeband såsom någonting onyttigt. Etl
sådant band: med ett och ett halft århundra-
des häfd har dock mera statsräitlig betydelse.
än de protokollero, som man mu finner för
godt att ena dagen sammanskrifva, den andra
sönderrifva. Stormakternas garantier och för.
säkringar om integritet m. m. i ell ära, så,
har man dock allt för många exempel på att
de endast beteckna stämningen hos de makt-
hafvande för ögonblicket och att de inder
förändrade omständigheter ha föga arrbetyda:
Ganska tydligt visade sig detta t. ex, just då
Danmark nyligen anfölls af en e ropeisk stor-
makt och af Tyskland, i änd? mål att få Daa-
marks särskilda förbindelse med Slesvig upp-
tidligt garanterat denna förbindelse, overksamt
:sågo härpå, till dess danska folket genom tap-
.perhet och härdighe, visat sig kunna hölls
stånd och icke fela till föga för de rättskrän-
kande angreppev Under förändrade förhål-
landen i Tys8ktend och Europa skulle bortka-
Standet-af Ir .nna förbindelse kunna bli Dan-
mark ganglsa dyrt.
EE SS a a
Sveg jäningens artikelförfattare menar
pd (8 gphätvande af Kongeloveas rf)
sg nödvändigt för etablerande af hel
atär ch at gvarståendet atreognstiska arf:
er efter prins Christian af Gäicksborgs
rättig OA utdöende skulle Vara glridande moi
mana Lendonersiraktaten uppställda regeln Om
monarkiens ständiga sommanhällning. fr
kunde låta säga Lig, ifall icke Ryssland sam-
tidigt med denna traktat på det kraftigaste te-
serverat sina anspråk på Holstein; ty TT rd
narkien ständigt skall sammanhällas och frår
dansk sida inga arfsanspråk få finnas qvar ef
ter utgången af. prins Christians manssierå
men väl från gottorpsk, så är ju detta rent u
detsamma som alt gifva. det ryskgottorpsk;
huset arfrätt. till hela monarkien, ty eljest bli
ju stadgandet om den ständiga. sammanhåll
ningen af 2ig sjelft upphäfdt vid inträffand
af nyssnämnde fall. Icke inträder arfföljdsen
het genom att införa samma formella arfföljds
reglor, så vida icke dessa äro förenade ho
samma furstliga linier. Genom qvarstäende
af de cognatiska rättigheterna gkulle vid nyss
nämnde fall till och med - sammanbållninge
lättas; ty den danska regeringen har aldrig n
tryckligen erkänt de gottorpska anspråken -
afsagt sig sina egna anspråk på arfrätt eft
Kongeloven äfven. i Holstein; den danske co,
natiske arfvingen skulle sålunda, i det ofva
förutsatta fallet, till sina obestridliga arfrättig
heter till Danmark, Slesvig, Lauenborg oc
en del af Holstein kunna lägga mycket starl
anspråk på. äfven den återstående delen
detta hertigdöme och sålunda i sig bevara d:
största på rätt byggda möjlighet till monark
ens sammanhållning. Genom Kongelovens up
bäfvande försvinna deremot alldeles de dans
arfsanspråken på Holstein. Hade det varit
öfriga makternas (utom Ryssland) mening,
all arfrätt efter Kongeloven skulle upphätve
så skulle de utan tviivel, då de så ifrigt i
tresserade sig för monarkiens sam manhållnin
förmått de gottorpska linierna att gedlögga
sÖ-. -! 9