sin kamrat samt, oförmögen att kunna uppdraga ho-
nom, hemskickar en annan gosse för att erhälla bjelp.
Under tiden hade den i vattnet qvarvarande gossen
medföljt strömmen ett längt stycke, men hans trogna
vän hall honom starkt i handen och medföljde på
land allt efter som omständigheterna fordrade. Slut.
ligen ankommo ändtligen personer, som genast upp-
hemtade den lilla varelsen, hvilken var hel och hällen
nedsänkt under vattnet, så att endast handen, som
ännu qvarhölls af räddaren, syntes ofranpå. Straxt
efter uppkomsten visade gossen intet tecken till lif,
men sedan han blifvit behörigen skött och värdad vår
han morgonen derpå lika rask och frisk som om al:
drig någon fara varit å färde.
Arvika den 15 April. Förliden gårdag om-
kring kl. 8 e. m. påträffades ä den så kallade gamla
landsvägen, nära invid köpingen, liketefter en mans-
person, som vid närmare päseende igenkändes vara i
lifstiden Carl Olsson, son aftunnbindaremästaren här-
städes P. Olsson. Liket befannsliggande utsträckt
på marken och ett stycke derifrån en pistol, med
bvilken den unge mannen ändat sitt lif. Skottet hade
ingätt nära hbjertat och varit ögonblickligen dödande.
Då icke ens skjortan befanns skadad, så kan deraf
slutas det han, efter att hafva uppknäppt kläderna,
satt pistolen på bara bröstet, och att mordvapnet va-
rit mycket starkt laddadt synes deraf att det studsat
flera famnar tillbaka och söndersprängts. Hvad som
kunnat förmå Olsson till denna ohyggliga handling
är ej bekant; han var i lifstiden en tyst och stilla
yngling med ett fördelaktigt utseende och en i alla
afseenden hedrande vandel; älskad af anhöriga, om-
tyckt och aktad af en hvar som kände honom. Ols-
son hade nästan allt sedan han lemnade föräldrahuset
biträdt uti jernhandel sin sväger, hvilken behandlat
honom icke som tjenare utan som en kär anhörig,
hvars alla behofver villigt uppfylldes; det kunde så-
ledes synas som Olsson icke haft nägot skäl att ledsna
vid lifvet. Att han redan förut varit beredd på sin för-
tviflade gerniog synes deraf att han upprättat en or-
dentlig förteckning-och värderingsinstrument öfver hela
sin qvarlätenskap; sitt ur och portemonaie, som han
alltid brukade bära på sig, hade han lagt ifrån sig
på pulpeten; allt utvisade att han fattat ett oryggligt
beslut att skiljas vid lifvet.