han s .
ministern. g . emann, den gamle
VII:s tid oder Fredrik VI:s och Christian
stt hand. med uttryckligt tillkännagifvande
Straxt de allo delade de der uttalade åsigterna.
her, hör -på uppträdde äfven etatsrådet Sib-
mot mn id för strängt konservativa tänkesätt,
och .nisterens förslag. Dess mest energi-
öke oc . talangfulle motståndare på riksdagen
har Vv? sit den berömde rättslärde, professor
J. Es Larsen, och för öfrigt teol. professorn
och universitetsrektorn Clausen, hist. profes-
gora Schiern, förre kultusministern prof. Mad-
vig (som gjorde ett bemedlingsförslag, men
röstat le emot det kongl. budskapet), förre mi-
nister n kammarherre Rosenörn, den berömde
teoloszen doktor Kierkegaard, pastor Grundtvig
Oo. 8 v. För öfrigt har hela juridiska fakul-
teten i Köpenhamn afgifvit ett utlåtande, i
hvilket den uttalar sig emot ministerens tyd-
ning af traktaterna.
Våra lösare torde erinra sig, att det till
danska riksdagen aflåtna kong!. budskapet om
arfföljden innehöll tvenne särskilda delar el-
ler förslag. I det första begäres, att riksda-
gen skall gifva sitt bifall till det arrangement,
hvarigenom man medelst en 8. k. arfförening
velat bland de till danska tronen arfberätti-
gade utse en manlig ättlägg, som efter del
:mellanstående cognatiska arfvingarnes afsä-
:gelse af sina anspråk och med bifall af stor-
makterna skulle, efter utgängen af den nuva-
rande manliga linien, som utom konungen
endast består af hans farbror prins Ferdinand,
bli konung öfver den förenade danska mo-
narkien. De närmast efter mansstammen i
arfföljden trädande cognmatiska arfvingarne,
nemligen landgrefvinnan (Iharlotia af Hessen
(nuvarande konungens fast er) och hennes barn
prins Fredrik af Hessen och prinsessan Ma-
ria, förmäld med en prins af Anhalt-Dessau,
ha afsagt sig alla sina anspråk till förmån för
den förstnämndas dotter prinsessan Luise,
förmäld med prins Christian af Glicksborg,
samt hennes arfvingar efter htongelovens arf-
ordning. Å andra sidan har ryska kejsaren
till förmån för nämnde prim3 Christian at
Gliicksborg och hans manliga a fkomma afsagt
sig sina anspråk på en del! af Holstein;
hvarjemte prinsessan Luise i en särskild ac-
ceptations- och afsägelseakt öf verdragit sin
rätt till tronen åt sin man prins Christian,
men med: det uttryckliga förbehåll, att arfrät-
ten till konungariket med biländ erna qvar-
stannar hos henne och genom hen ne öfvergår
på deras gemensamma barn (icke på barn,
som prins Christian ix ett annat gilte kunde
komma att erhålla), efter den för Danmarks
rike gällande arfföljdslag. Till följe häraf ha
sedermera de makter, som undertecknat Lon-
donertraktaten af den 8 Maj 1852, gitvit sitt
bifall till att arfrätten till hela: monarkien efter
mansstammens utslocknande öfvergår till prins
Christian af Glicksborg och hans manliga af-
komma. i
Detta förslag har icke väckt det ringaste
motstånd och om ministeren endast framlagt
detsamma eller helt enkelt Londonertraktaten
till stadfästelse från danska riksdagens sida,
så skulle budskapet utan tvifvel blifvit enhäl-
ligt antaget.
Men nu innehåller det kongl. budskapet
tillika ett annat förslag, som går ut på att
upphäfva de enligt Kongelovens artiklar 21—
A0 bestående formella arffölidsreglorna och för
alla kommande tider förvandla arfföljden från
agnatisk-cognatisk (d. v. 8. i första rummet
man af man och subsidiärt man och qvinna
af qvinna) till rent agnatisk (endast man af
man).
Detta förslag är icke blott opåkalladt, såsom
ingen nödvändig följd af traktaterna och stri-
dande mot ordaiagen i afsägelseakterna, utan
tillika mycket vådligt, emedan det reducerar
antalet af dem, som till Danmarks tron äro
arfberättigade till ett ytterst ringa och då in-
gen ny bestämd arflag jemte valordning sät-
tes i stället, öfverlemnar Danmarks öde, efte!
det möjliga utslocknandet af prins Christian:
mansstam åt slumpen eller rättare det rysk:
godtycket.
Om Kongelovens arfföljd upphäfves, finnes
i fall prins Christians af Glicksborg manlig:
stam utgår, ingen berättigad tronarfvinge at
uppställa från dansk sida, hvaremot det ry
ska kejsarehusets anspråk på en del af Hol
stein, hvilka det för ett sådant fall uttryckli
gen reserverat och hvilka, gedan de förut all
tid blifvit från dansk sida bestridda, numer
liksom erhållit danska regeringens tysta med
grn då skulle framträda i full krafi
en icke nog härmed, äfven till en del a
Slesvig skulle ryska husets anspråk då sträck
sig. Den nuvarande ryska kejsarens fader af
sade sig nemligen 1773 alla arfanspråk p
Slesvig till förmån för Christian VI och han
kongliga kronarfvingar efter Kongeloven. Me
då prins Christians manstam utdött, funne
inga sådana arfvingar mer och de gamla an
språken på Slesvig återuppvaknade, En n
kombination blefve nu nödig, om den ge
nom Londonertraktaten garanterade helstate
icke skulle upplösas, och då från det rysk
gottorpska husets sida en kandidat med leg
tima anspråk på en betydande del af mona
kien kunde uppställas, men från dansk sid
ingen med några gällande arfsanspråk kund
uppställas såsom motvigt, är det lätt att fö
mtse, hurudan utgången skulle blifva.
Män bör icke trösta sig med att det är fög
gann olikhet för att det här förutsatta fallet I
långliga tider skall inträffa; alldenstund prir