hörande, underdånigt utlåtande häröfver afgifva, Edersig
Kongl. Höghet med sådant utlåtande inkommit, i sam-!b
mankang hvarmed anmäldt blifvit, att Granlund icke
gjort anspråk på att få besvären med förklaring be-
a. -
Wi hafve låtit Oss föredragas handlingarne i detta
mål, men dervid funnit de underdåniga besvären ickeie
förtjena afseende Meddelande Eders Kongl. Höghet!g
sådant till kännedom och vederbörandes förständigande, !,
låte Wi utslag i målet för klaganden utfärda, och be- ;
falle 0. ge. Stockholms slott den 11 April 1852.
- Under Hans Maj:ts, f
Vår allernådigste Konungs och Herres sjukdom, r
Sveriges och Norges Interims-Regering: fö
(Underskrifter.) 8
-Till H. EK. H. Kronprinsen, Lunds akademikansler, f
angäende besvär öfver: docenten Granlunds utnämning g
till-meath.vadjunkt vid universitetet i Lund: E
Det torde icke undgå läsarens uppmärksam-!.
het,-att en-anmälan. här omtalas; det Granlund iF
icke: gjort anspråk på vatt få besvären med för- I
klaring bemöta, ehvru kanslersembetets härj!
ofvan införde skrifvelse alldeles ingenting der-1,
om hade förmält. Någon så beskaffad anmä-
lan hade ej i erabetsväg inkommit till -eckle-:
siastikdepartementet, ej. heller har någon för-!
klaring af: Granlund sjelf, af det innehåll som:
här åberopas, blifvid företedd. Men när hand-
lingarne, efter konseljen, återkommo till depar- i
tementets expedition, fanns deribland ett en-:
skildt bref från hr Nordström till statsrådet:
Reuterdahl af följande lydelse: Å
Högvördig2 Hr Doktor, Statsräd och Chef för Kongl. I
Ecklesiastik-departementet, L. af K. N. O.! ;
I sammanhang med det frön kanslersembetet in-,
gäende underdöäniga memorial af den 31 Mars rörande
docenten Blomstrands besvärsskrilt i frågan om ma-
theseos-adjunkturen vid Lunds universitet, får jag äran :
meddela, att-medsökanden N. J. Granlund icke gjort)
anspråk uppå att få besvären bemöta. Med djup hög-
aktning etc. Stockholm d. 4 April 1853.
J. J. Nordström.
Denna skrifvelse är, såsom man finner, da-!
terad den 4 April, men någon anteckniag af
datum, när den ankommit, finnes ej derå.
Af allt detta finner man, att Kongl. Maj:t
i sak afslagit besvären och i forms lätit bero
vid kanslersembetets i mer än: eit afseende
oformliga behandling af ärendet, utan att-hvar-
ken derifrån infordra nytt-utlåtande, eller ens
uti sin skrifvelse låta embetet förstå, att det
hade bort, bättre ställa sig Konungens bud till
efterrättelse.
Vi kunna icke: annat än anse denna utgång
såsom vittnande både om en flathet, som man
måste beklaga, och om ett åsidosättande af de
administrativa formerna, hvartill vi nedan skola
återkomma. --Menom vi:å ena sidan icke
kunna -gilla dennas-undfallenhet för den höge
embetsinkehafvaren, hvarigenom man synes
hafva velat bespara -både sig sjelf-obehaget
att gifva och honom att emottagay en direkt
tillrättavisning, ehuru denna var i så hög grad
af regeringens egen värdighet påkallad, sämå
det Hkväl å andra sidan erkännas, ätt rege-
ringen dragit sig ur spelet så godt det under
sådana omständigheter lät sig göra, utan att
åtminstone genom sitt beslut för tillfället upp-
muntra kanslersembetet till förnyande af ett dy-
likt försök en annan gång.
Ty först och främst har regeringen, såsom
man häraf finner, verkligen upptagit besvären
till pröfning; och ehuruväl dessa blifvit af-
slagna, har man sålunda åtminstone genom ett
prejudikat fått erkändt, att besvär hos Konun-
gen öfver kanslerens utnämningar få ega rum.
Och detta var, enligt vår åsigt; hufvudsaken.
Vidare har regeringen å Konungens vägnar
icke allenast anbefallt kanslersembetet att ef-
ter vederbörandes hörande afgifva underdånigt
utlåtande öfver besvären, utan har äfven, då
embetet. svarade på det sätt vi bär ofvan sett,
låtit-sig angeläget vara att åtminstone gifva
saken det utseende, sågora håde hennes be-
fallning blifvit åtlydd, i det hon nemligen
dels antagit kanslersembetets skrifvelse såsom
varande ett sådant utlåtandes, gom hade blif-
vit embetet affordradt, dels i afseende på veder-
börandes hörande, i utslaget åberopat den gjorda
anmälan, att medsökanden icke gjort snspråk
på att få bemöta besvären med nägon förkla-
PRÅN a scmvcies parivcise BVvdillgenu ivu laiua
kunnat anses såsom ett så beskaffadt utlåtande
öfver besvären, som det efter erhållen remiss
ålåg detta embete att i underdånighet afgifva,
enär embetet aildeles icke deruti utlåtit sig
öfver de grunder, hvarpå klaganden hade stödt
sina besvär, eller anfört de skäl, som embe-
tet haft att föredraga Granlund framför kla-
ganden, utan blott i allmänna frager, under
åberopande af sin rätt och makt och af den
efter noggrannt öfvervägande inom förslaget
gjorda utnämningen, förklarat sig anse be-
svärsskriften i hvarje hänseende sakna laglig
befogenhet,. Äfven måste det anses såsom
en ny oformlighet, att här, till stöd för ett
Kongl. Maj:ts utslag blifvit åberopad en an-
mälan, som icke i embetsväg till Konungens
kansli inkommit, utan blott förefinnes i ett
enskildt bref af en tredje person, som visser-
ligen är kanslerens egen sekreterare, men som
icke eng dervid genom någon bifogad hand-
ling. styrKf sia uppgift om medsökandens frän-
sägelse af sina anspråk att få bemöta besvä-
ren. Men skenet har åtminstone till en viss
grad blifvit bevaradt; principen;att kanslers-
embetet skall efter vederbörandes hörande ut-
låta sig öfver de besvär, som göras öfver dess
utnämningar, har icke blifvit uppgifven; och
vi kunna salideles icke instämma i den tolk-
ning, som en annån tidning gjort af sakens
utgång, att nemligen befrielse från skäls af-
gifvande för behandlingen af befordringsfrå-