STOCEHOLM, den 20 April j: Vi meddela bär nedanför en artikel ur Jour! al des Debats angående Österrikes beslagsåtgärd t rot de lombardiska flyktingarnesegendomar och en notvexling som i anledning häraf egt rum nellan gardinska och österrikiska kabinetterna, vilken artikel nu får så mycket större intresse 1 om gårdagens snvällpost medförde den undere ättelsen, att Österrike definitift vägrat att yssna till sardinska regeringens rättmätiga! eklamationer. Det är ej utan sin betydelse! tt en tidning, som alltid varit den legitima!! nonarkiens varmaste försvarare, på sitt vanliga j nilda språk uttalar en ovilkorlig förkastelsej lom öfver den österrikiska våldsåtgärden.! Artikeln har följande lydelse: Österrike har definitift tillbakavisat piemon-; esiska regeringens reklamationer. Man vet! tt dessa reklamationer gingo ut på att ifrån ! illämpningen af dekretet af den 13 Februari, om lägger beslag på alla egendomar tillhöande lombardovenetianska utvandrare, undanaga dem af dessa utvandrare som blifvit onungens af Sardinien undersåter, i kraft af! ien naturalization de på laglig väg och medl )sterrikiska kejsarens samtycke erhållit. Få-l igt hafva England och Frankrike understödt P;iemonts reklamationer i Wien; Österrike förlef obevekligt; dess utrikesminister grefvel 3uol har icke velat medgifva någon skillnad nellan de utvandrade; de skoia alla i samma srad träffas af de åtgärder marskalk Radetsky ått i uppdrag att tillämpa. Här är nu fråga om en kedja af godtyckliga och våldsamma illgöranden, lika stridiga mot folkrättens grundatser som oförenliga med de simplaste begrepp m rättvisa. Man skulle till och med vilja äga att det vredesmod hvari de anbefalldes, ångt ifrån att lugnas, såsom man hade. sagt, ned hvar dag upptändes mer och mer. Då det första gången var fråga om politisk qvarstad på dessa egendomar, skulle denna itgärd verkställas a? domstolarne, och endast då lagliga bevis ådagalagt egarnes delaktighet högförräderis Detta var Radetzkys egna ord hans proklamation af den 18 Februari. Det kejserliga dekretet af den 13 går mycket längte, ty det upphäfver den regelbundna rättskipningens bemedling, det förkastar vittnesmål och bevis på brottslighet, och bjuder att ulla politiska utvandrares gods skola utan unlantag från denna dag anses vara konfiskeade. Proklamationen, som bestämmer formen för indragningens verkstätlande, gör åtsärden ännu grymmare: höga böter drabba den som betalar sin skuld till en politisk andsfykting. Detta är ännu icke allt: österikieka regeringen har nyligen beslutit att alla! sedan 1847 i de beslaglagda egendomarnal beviljade inteckningar skola annulleras, och att alla försäljningar sedan denna tid skola anses misstänkta. Följaktligen skola de myndigheter, som hafva sig uppdraget att verkställa jvarstaden, sorgfälligt granska alla förhandingar hvartill de landsflyktiges egendomar ifvit anledning, ty man kan antaga att alla Försäljnlogarna äro skenbara och alla kontrakter fö retäder Det är sanät att en tillflykt är öppen för de landsflyktiga. De kunna vända vig till en viss af Radetzky utaf hans officerare och österrikiska embetemän förordnad specialkommitt, som håller sina sessioner i Borromeiska palatset i Milano. Hvarje landsflyktiog bar tillåtelse att inför denna kommit å förete bevis på sin oskuld. Om dessa bevis godkännas af kommittden och hon anser dem afgörande, upphäfves qvarstaden, och den raiestänkte, som lyckats rättfärdiga sig, återinträder i åtojutandet af sin egendom. Sådan är den regime, som Österrike vill tillkämpa på alla från lombardo-venetianska riket utflyttade personer, äfven dem som fått laglig utfyttningsrätt och begagnat sig af den för att låta naturalisera sig som en annan makts undersåter. Detta anspråk sårar isynhet Piemonts värdighet och intressen. Piemont har blifvit en fristad för ett stort antal lom-! bardiska utvandrare, som der låtit naturalisera pig; dessa äro konungens af Sardinien undersäåter och icko längre kejsarens af Österrike; kejserliga regeringen har öfver deras personer och tillhörigheter ingen större rätt än den hon h drig varit österöfver alla sardinsre, gom aid ska undersäter. Dessa ursprungliga lomer, som biifvit piemontesare, hafva begärt ekydd af sin regering; hörat denna korrespondens som vi genomgätt i ett af våra zigta nummer. Vi kände icke då Österrikes sista ord; sedan hafva vi erfarit att det svarat med ett bestämdt afslag. Om då de lombardiska emigranterna, som blifvit sardinska undersåter, vilja befria sig från qvarstaden som hvilar på deras egendom och äter inträda i sin eganderätt, mäste de personligen och med alla äfventyr infiona sig för kommittåen i Borromeopalaiset, icke för ett der diskutera Serkegäser och bovis som förebringas emot dem, utan för att sjelfva bevisa sin oskuld; för att der undergå en hemlig ransakning, och höra afkunnandet af en politisk dom som hvarken medgifver utredning af saken eller är underkastad någon kontroll. Men detta förändrar ingenting i grunden, och kanske bevigar det endast, att Österrike funnit det lättare att göra bruk af sin styrka, än att med goda argumenter besvara de på rättvisa och billig. bet grundade invändningar som sardineka mi nistern Dabormida med så mycken kraft gjor de gällande i sin depegch af den 20 Mars, Hr Dabormida har enigt vår sigt segrande ådagalagt, att Österrikes anspråk tillbakavisa: des af grundtanken och ordalydelsen i för dragen, och på denna punkt har hr Buol e